På det här OS:et har jag ju fått blogga på Sydsvenskans blogg också. Där har jag försökt berätta, ur ett fotografiskt synsätt på hur det är att jobba som fotograf på ett OS.
Men också hur jag tagit mina OS-bilder.
Såhär skriver jag idag.
OS nästsista bild är tagen och publicerad. Här har ni den.
En sak som har varit rolig med att ta alla dessa bilder är att jag vet vad jag har och hur jag ska gå vidare i mina bildval och kompositioner. Jag har saknat festen och folklivet. Det har varit tight och långt ifrån men inte särskilt mycket av den fest som faktiskt OS är. Förutom några fotografkollegor som bråkar i något ”fotografdike” är OS väldigt vänligt och fint. Så är det alltid. Här är folk alltid vänliga mot varandra. Varje dag träffas folk från hela världen med olika vanor och syner på saker och ting. Men till OS har alla kommit för att dom förmodligen gillar sport men också för att dom gillar världen på något sätt. Det är en bra plats och den blir tydlig på ett OS. Jag får ofta frågan om hur många medaljer Sverige tagit. Jag brukar fråga tillbaka ”vet du hur många medaljer Europa tagit?”. För mig är det där inte det viktiga. Någon vinner, någon förlorar. Så är det ju bara, annars skulle det inte kallas sport.
Det är som med konsten. Den behövs egentligen inte, eller fyller någon funktion men sätter igång väldigt mycket känslor hos folk. I bästa fall. Det är väl fint så och dom där känslorna är nog det man kan se hos folk. De glada ansiktena. Skratten. Vänligheten. Skulle det vara enbart för OS skulle det inte finnas några oroligheter i världen även om sporten i sig faktiskt går ut på att slå sina konkurrenter sönder och samman men dom spelreglerna vet redan alla. Dessutom är det egentligen inte någon som tar någon större skada av det.
Bilden ja.
Bilden är tagen en bit utanför London. På en stor kulle hade dom lagt mountainbike-banan. Det var brittiskt och vackert och solen sken så att näsan blev röd dessutom. Fotografiskt var det svårt att komma åt tyckte jag även om jag på vissa ställen fick ligga så nära att jag nästan kände gummidäcken passera håret på armarna. Mellan två platser jag sätt ut innan (jag gick banan innan start) ”fastnade” jag här och istället för att bara stå där så tog jag några bilder. Snabb exponeringstid och inga konstigheter. Barnen med flaggorna gör bilden. Det är dessutom hemmahoppet med efternamnet Last som passerar. Trots det kom hon inte sist, hon cyklade in som åtta.
Det blev senare dagens OS-bild.
/Lars Dareberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar