onsdag 29 maj 2013

20 år på Sydsvenskan!


För exakt 20 år sedan idag klev jag in på Sydsvenskans redaktion för första gången.
Lite konstigt kanske var att jag började mitt vikariat på en lördag och fick som första jobb åka till Laholm där Pernilla Wahlgren gifte sig.
Reporter var Daniel Rydén, still going strong på Sydsvenskan.

Efter det fick jag fast jobb och har alltså just idag varit på redaktionen i 20 år.
Förra veckan fick jag veta att Sydsvenskans ledning bestämt sig för att lägga ner bildredaktionen.
Jag var ute på reportage när beskedet kom.

Som så många gånger tidigare.

För länge sedan räknade jag på mina resdagar och sist jag gjorde det kom jag fram till att av mina 20 år på tidningen har jag varit borta på reportageresor i ungefär 6-7 år.
Totalt.

Nu behövs vi inte längre på samma sätt.

Egentligen skulle det här beslutet kommit just idag på min 20-årsdag men ledningen skyndade på och släppte bomben redan förra veckan.

Så sent som i februari när jag mailat ledningen och frågat om vi skulle lägga ner bildredaktionen, eftersom jag fått veta att varken jag eller någon annan fotograf skulle med till OS 2014 fick jag svaret.
-       Nej, nej tok. Hur kunde jag tro det?
Tre månader senare väljer alltså ledningen att lägga ner oss.

När jag började, den 29 maj 1993 tror jag vi var 33 stycken på bildredaktionen.
Sedan dess har den minskat och minskat.
Bokstäverna styr och bilderna ska på samma gång bara bli bättre och bättre.
Men ingen kan svara på hur det ska gå till.

För Sydsvenskan har jag bevakat så mycket saker som katastrofer, elände, krig, och massor med sportevenemang.
Efter år blir det en vardag det också.

Hösten 2008 fick jag förfrågan om jag ville bli bildchef på Sydsvenskan.
Det ville jag inte, men jag var också rätt trött på att fotografera.
Så efter mycket eftertanke så bestämde jag mig ändå för att hoppa på det till årsskiftet 2008/2009.
Mitt uppdrag var att ”skita i ekonomin” och se till att göra Sydsvenskan till ”Sveriges bästa bildredaktionen”.

Jag tror vi lyckades.
Det började bra.



Jag fick anställa Johan Bävman, Kalle Melander och Emma Larsson.
Redan på våren 2009 så sågs vi hela gänget på Årets Bild i Vadstena och vi plockade hem 3 stycken förstapriser, vilket aldrig hade hänt på Sydsvenskan tidigare.
Vi firade på mitt rum och känslan var att i vårt gäng ville alla vara.
Vi har det bäst,  vi har det roligast.
Vind i seglen och sådär tycker åtminstone jag det fortsatte.
Vi kammade hem fler priser i Örebro, Norrköping och Malmö.
Tidningen fick pris som årets dagstidning.
Redigeringspriserna haglade över oss på Krusegatan.




Visst, det kom förfrågningar om andra jobb men jag har alltid varit stolt över att jobba på Sydsvenskan så jag har tackat nej till dom förfrågningarna.

Jag tror inte vi blev bäst, för det slog oss att vi inte ville det.
Vi ville bli näst bäst så vi hade något att sträva efter.
Men ärligt talat så spelar just det där ingen roll längre.
Jag tror dom flesta hos oss känt att vi hade det bäst och det räcker långt bara det.
Visst, skitjobben finns alltid men vi gjorde det med ett leende.

Vi har gruppkramats, hela gänget och folk har stirrat på oss.
Lite som vi vore galna.
Vi har sporrat varandra och stöttat varandra och hur som helst har vi ändå känt oss bäst.
Kanske inte alltid bildmässigt men ingen slår vår teamkänsla.
Tror jag.
Vi har kallats för ”sekt”.
För mig är det att bygga en grupp det.

Jag var bildchef i de 3 åren som jag sagt att jag skulle vara och återgick till fotografyrket 2012.

På våren 2012 fick Kalle Melander och Johan Bävman lämna företaget och vi var alla i chock över beskedet.
Det tog mycket lång tid att reparera om vi ens lyckats med det.
Sen gick det ett år till och så ska alltså ledningen lägga ner bildredaktionen helt.

Jag är glad för allt det branschtidningarna skrivit om ”hur tänker dom” eller ”Sydsvenskan är ju mest kända för sin bildjournalistik” och så där har det låtit i veckan.
Daniel Nilsson skriver här.
Visst, jag håller med och blir glad att fler tycker samma sak, att det känns lite gammeldags, tråkigt och kanske inte så mycket 2014 över beslutet.
Vi får se hur det går.

Idag "firar" jag mina 20 år på Sydsvenskan.
Tyvärr kan detta bli mitt sista år.



Hallands-Postens fotograf syns på den här bilden också och lite snett till vänster om honom Fredrik Karén som jag hade gjort lumpen med på Värnpliktsnytt.
Numer nyhetschef på SvD om jag har helt rätt för mig.

12 kommentarer:

Anonym sa...

För jäkla trist! Jag tror tyvärr inte ens det är pengarna, eller siffrorna som styr. Utan dumheten. Den rena, skära dumheten. Det kortsiktiga. Förmågan att se priset men aldrig värdet. Oförmågan att se det långsiktiga, vikten av investeringar. Precis som inom vården och skolan idag. Hoppas allting löser sig till det bästa för er fotografer på Sydsvenskan, både de som tvingas sluta och de som fortsätter under tuffare förutsättningar. För de allra flesta av oss läsare kommer förlusten bli kännbar. Kanske till och med så kännbar att vi tvingas överväga om det är värt att betala över 2000 per år för att få fortsätta få tidningen levererad hem i brevlådan varje morgon. För ledningen kvittar det kanske, går allt åt skogen finns det säkert andra tidningar där den kan få förtroende att administrera en långsam begravning.

Det som stör riktigt mycket är att man kan sitta och säga att kvaliteten på bildmaterialet ska hålla samma nivå framöver trots nedläggning av bildredaktion samt halvering av antalet fotografer. Då undrar man ju hur sett på ert bidrag genom åren...

Jag hoppas att ledningen inte har makt att lägga ned din blogg också :).

Mvh Fredrik

Susanne sa...

Jag tillhör dem som också blev bestört över beskedet om nedläggning just för att jag som så många andra tyckt att Sydsvenskan har haft en outstanding kvalitet i sina bilder, till skillnad från många andra dagstidningar som inte alls satsar på duktiga fotografer utan låter reportrarna sköta även fotograferingen. Dock förstår jag att tidningsbranschen inte har det lätt i dessa dagar och måste göra något för att överleva. Att skära ner på bildsidan är dock inte rätt väg att gå, utan i stället tror jag man måste utveckla tankar om hur man ska läsa tidningar i framtiden.

Anonym sa...

Jag vet inte vart vi är på väg över huvud taget. Ingen tidningschef tänker längre. De är så uppslukade av att "vi måste hänga med i utvecklingen" att de gör just allt utom det. De kastar på oss det ena galnare projektet efter det andra i ren panik. Jag vet inte om jag vill vara med längre. Anställningen på Sydis är den tveklöst bästa jag haft, det. Var kul hela tiden, mycket tack vare det nära samarbetet med er fotografer som alltid lyfte och kom med idéer. Runda fotbollstidningen, din idé. Tjejbilagan, em-bilagan etc etc etc. Vi var stolta, tillsammans. I dag sitter jag som nattchef på Lt och känner inte längre att jag kan stå för det jag gör, man ska slänga ihop nåt bara och det gör mig beklämd. Vart ska vi, vad vill vi? Finns det nån tidningschef som kan svara vill jag jobba på den tidningen.
Kram till dig och alla andra berörda på Sydis Carina

Gustav sa...

<3 Bildredaktionen har varit en av Sydsvenskans största styrkor och blomstrade verkligen under din ledning.

johanna sa...

Otroligt tråkigt.

Anonym sa...

Vem FAN får stå till svars när Sydsvenskan minskat med 25000 ex till om ett år?
Jävla puckon!

Magnus Arnesson sa...

Börjar fundera. Vad är det som gör att människor vill läsa en tidning idag bland alla andra kanaler som brusar? Rubriker? Journalistiskt innehåll? Bilder? Tror inte att bilderna är den svagaste länken och börjar själv märka när skribenterna väljer bilder från byråer.

Maria sa...

Galet.

Hanna Persson sa...

?!!

Anonym sa...

Efter tjugofem år på SDS tycker jag nog att det hemmagjorda innehållet numera mest har blivit sk*t.
Det finns inget som man ser fram mot att läsa när man öppnar tidningen, särskilt liberal är den inte längre.
Mångkultur är det till övermått, vem vill betala för det?
Och bilderna har varit bra, men varför så stora och med så mycket svärta, och över två sidor (som inte funkar på webben)?

Mark Earthy sa...

20 years - blimey, it goes quickly. I was also at that wedding in Laholm with Pernilla Wahlgren on assignment for the very small newly started picture agency Pica Photo which 20 years later is Scanpix.
Surfing around on this Saturday morning I just read that the Chigago Sun Times has sacked all of its 30 photographers, the next site I visit is this blog and was saddened to read that Sydsvenskans redaktion is also shutting down. Dwindling newspaper advertising revenues are effecting photographers everywhere.
You have talent and vision which will take you far, I just wanted to say good luck for the future … it is a path I have also trodden.

Eivind Vogel-Rödin sa...

Tråkigt att höra men tyvärr inte oväntat. I flera år har jag pratat om risken att tidningar väljer att lägga ner sina fotoavdelningar. Höll en föreläsning om detta på Årets Bild 2011 tyvärr med ett väldigt ljum mottagning från foto communityt. Skrev en bloggpost om det då: http://www.shootitlive.com/2011/03/photographers-must-claim-their-place/

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden