
Ny dag.
All gammal gin/tonic från Årets Bild festen är förbi nu.
Nya tag och tillbaka till verkligheten igen.
Det är skönt även om det var roligt i fredags.
Sitter vid gate A27 på Kastrup och är på väg till Aten.
Jag har ingen lust. Det var inget kul att lämna MIF där hemma.
F hade dessutom feber. Hemma igen på tisdag i alla fall.
När man reser ensam får man mycket tid till sig själv. Många tankar.
Det är också konstigt att vid varje säkerhetskontroll är det samma sak.
Även om man får vänta i 20 minuter innan man är framme så ska många medresenärer plocka av sig allt när dom kommer fram.
Det är sånt man har tid att reta upp sig på ordentligt när man reser ensam.
Man blir stressad i sin egen närvaro på ett konstigt sätt.
Nej, jag hoppas känslan vänder när jag sitter i hyrbilen och solen skiner.
I morgon är det jobb som gäller.
10000 meter upp på stol 8D på väg till Aten. Vi är snart över Makedonien har jag fått veta. Jag har suttit och bläddrat i ÅB-boken.
”Fotografen väljer starka och globala ämnen för sina uppdrag” skriver juryn om Årets Fotograf Åke Ericson.
Men är det verkligen det som ska vara avgörande. Jag tycker Åke är värd titeln, det är inte det, men det är ett konstigt jury snack.
Låt oss säga att Magnus Wennman eller Jonas Lindkvist har bättre bilder, skulle dom inte kunna bli årets fotografer för att dom valt fel ämnen?
Nu menar jag inte att det är så men om det skulle kunna vara så.
Skulle Wennman kunna bli årets fotograf med 90% av bilderna i sportkategorin?
Jag tror inte det, det är inte seriöst nog. Tyvärr får man ju säga för då känner jag också att jag valt fel ämnen, haha.
Kan man välja ämnen för att i mars bli utsedd till Årets Fotograf?
Är det kul att jobba på det sättet? Jag tror inte Åke gjort så utan följt en annan tanke i sitt huvud. Det ska bli spännande och se vad han gör av sitt långa projekt från Kosovo.
Grattis Åke, du kämpar på och det visar att det lönar sig till slut. Roligt! Eller till slut, du har väl varit nominerad de sista 12 åren eller nåt men du fattar vad jag menar.
Det var länge sen årets fotograf hade med en sportbild i sin vinnarkollektion.
Jag blir förvånad när jag bläddrar i boken och under Februari har Expressen fotografen Stefan Söderström skickat in en bild från skid-VM som är, förlåt men riktigt dålig. Hur tänkte han där? Skulle den medaljbilden bli årets sportbild?
Sen i september så har han en bra boxningsbild och borde ju tänkt att den slår medaljbilden så jag betalar inte för medaljbilden. Men det är ju hans val det där men jag kan inte låta bli att bli lite förvånad.

Läser vidare på planet i tidningen Kamera&Bild om fotografen Caroline Tibell.
Hon är duktig och verkar sympatisk. Jag ska surfa efter hennes hemsida om hon har någon. Skolad och fostrad hon också på Biskops Arnö.
Framme på rummet. Det är ett litet möggigt rum med gardiner i orange färg.
Sängen är en liten historia med ett täcke som går i samma färg.
Telefonen är grön. Men det var en vacker körning i 2 timmar från Aten.
Kringelikrok men mycket fin.