När jag började som chef så hade jag en plan på att dela ut en guldkamera varje jul.
Till någon som betytt mycket för bilden i tidningen men som alltså inte tillhör bildredaktionen.
Men nu känns det som vi ska begrava den idén. Inte för att det inte finns någon för det kanske rent utav finns för många.
Börjar bara känna att det förmodligen bara slår fel.
Alla jobbar på, på olika sätt men med samma mål, att göra det bättre.
Men vi har kamerorna även om vi inte satt dom på fin trägrej så finns dom ju där.
Vad tror du, gör jag rätt i att begrava idén?
I morgon är det fredag och vi har fredagsbön och efter jobbet är det jag som flyger norrut till människobyn.
Foto, snack, skratt är en det som står på programmet.
Men innan det är det alltså bön och till lunch så kommer Pieter ten Hoppen
och ska snacka med mig och Leffe om vår duktiga praktikant Johann Selles från Nordens fotoskola.
3 kommentarer:
Nej! Ingen begravning av idéer. Det är klart att den som kommer att få guldkameran kommer att bli hur nöjd som helst och alla kollegor kommer att gå och sukta efter den där den står på något skrivbord och glänser. Det behöver ju inte bli en jättegrej. vinnaren bjuds in till bönen, vi skålar i lite champisbubbel, delar ut kameran och bränner av några fotoblixtar på äkta oscarsvis. Sen kan vinnaren jobba vidare, med en skön och go känsla i magen.
Emma
Självklart ska ni dela ut kamerorna.
Jag hade blivit jätteglad av att få en.
Emma kompisen har helt rätt,Ekbrädan ligger här hemma måtten är utritade nu är det bara en finger som bromsar innan det är klart.
Kungen
Skicka en kommentar