I ÅB i år så blev det enligt mitt tyckte lite galet med två olika regelsystem.
Jag kollar upp lite rykten som cirkulerar.
Dels fick jag tidigt reda på att mina friidrottsbilder som låg väldigt bra till ratades i sista sekunden. När juryn träffades ringde de in mina raw-filer på söndagen för att kolla på dom.
För att jag är en klant i photoshop blev jag glad för det eftersom jag då ”visste” att jag skulle få pris. Mina bilder kan inte vara för hårt jobbade med för jag är helt enkelt för dålig i det verktyget.
På prisutdelningen så fick jag ett silver för mitt reportage om Tove och det gjorde mig såklart väldigt, väldigt glad men insåg ju att något hade hänt med mina friidrottsbilder.
De var ratade men inte diskade alltså.
ÅB gruppen har mycket riktigt inte diskat några bilder, juryn har fått se allt men mycket är undanplockat som inte följer reglerna.
Jag ringer Christer Höglund och han berättar att 70-80% av de reportage som flyttats till samtida är för att det finns uppenbart arrangerade bilder i dom.
Det fick inte finnas några arrangerade bilder i de första sex klasserna.
Inget mer med det alltså.
Att bli sur för att man inte får pris eller ”fel” pris är ju rent dumt, det är ju hela tävlingens natur.
Vissa vinner och vissa förlorar, det är enkelt.
Men vad är det som ska prisas och varför? Tävlingen och PFK och även vi som skickar in tror jag har hamnat snett i det hela.
Varför är det så få som engagerar sig tex?
Jag hänger alltså ut mig själv här i bloggen för mitt eget photoshoppande.
Du ser raw-filen och den bild jag har gjort vid, efter de kunskaper jag har.
Detta tyckte juryn efter de regler som satts upp var för mycket för att ge pris.
Vad tycker du? Hur ska tävlingen gå vidare?
Detta är ingen ursäkt för mina bilder eller någon beklagan för att jag inte fick fler priser. Men både du och jag vet ju att det finns värre exempel genom åren. Hur ska ÅB kunna lösa den gåtan så att tävlingen ständigt drar åtminstone något åt samma håll år efter år?
Jag tror att PFK måste bestämma sig för vad vi ska ha tävlingen till först och främst. När det är gjort så måste PFK släppa ansvaret till den engagerade generalen som lägger ner fritid i oändlighet på att sköta det.
Han eller hon måste sen i sin tur släppa allt ansvaret till den välkomponerade juryn. Det är ju juryn som ska välja och stå med sina namn på diplomen.
Tycker jag, vad tycker du?
Annars hamnar vi också väldigt lätt i att skylla på den stackaren som faktiskt tar på sig att sköta och hålla i det hela och se till att tävlingen lever kvar.
Hur ska vi göra?
För att detta inte ska missförstås så höjer jag hatten för Håkan Risberg och de människorna han har haft runt sig för det fina jobbet de har lagt ner för att låta vårt flaggskepp ÅB leva vidare. Utan dom så ligger tävlingen risigt till och det tycker jag vore synd.
Mycket synd.
Så tack Håkan Risberg och co!
Grattis till alla oss pristagare!
Till er andra, kör hårt och lycka till nästa år!
34 kommentarer:
Jag förstår inte. Det är ju inget du inte hade kunnat göra i ett klassiskt mörkrum...
Bra att du tar upp frågan.
Du borde ha vunnit alltihopa.
Dareberg for photopresident!
Det här är ju verkligen intressant men även väldigt förvånande tycker jag som håller med dig Lasse att det finns betydligt "värre" exempel på bearbetning av bilder som gått hela vägen till prispallen. Jag reagerar inte det minsta på ditt photshoppande utan bara på att det är ett kanonrep som borde gått längre.
Det som är tråkigt är ju att otydligheterna i detta tar för mycket tid och kraft för en jury som borde lägga energin på bildernas innehåll. Det måste uppenbarligen till väldigt tydliga ramar för vad som får och får inte göras i photoshop så att vi kan fokusera på det viktiga istället.
Jenny
Helt rätt Jenny, vi måste ta oss ur det här träsket med "PhotoShopandet" och ta oss till en nivå där det handlar om bilder. Detta kan ske enligt den modell som herr Dareberg skissar på.
1. PFK (vi alla medlemmar) bestämmer oss för vad vi skall ha tävlingen till. Här ser jag två vägval.
1.a En väg som går mot en striktare bildjournalistisk syn, som sätter en standard/ram för bildjournalistiken i vårt land. Det innebär också färre klasser i ÅretsBild men genom att göra om vissa klasser typ Årets Pressfotograf så kan fler få chansen att vinna. Som det nu är, så står det oftast mellan två-tre fotografer om vilken som skall få den titeln, detta beror på att man måste ha med bildreportage med i bedömningen. Gör som danskarna bedöm från fem bilder, då kan alla vara med och ”slåss om” Årets Pressfotograf. Kapa sedan ned rejält i klasserna så att vi kan ha bildjournalistik som en grund att stå på. Detta innebär kanske att inte alla bilder vi tar i vårt dagliga jobb finner någon plats i tävlingen. 1.b Den andra vägen att gå är att tävla med alla de typer av bilder vi tar i vår vardag. Fler klasser och mer PhotoShop, för vi tenderar att göra fler och fler feature jobb, arrangerade saker och porträtt till förbannelse (ursäkta men årets porträttklass höll på att knäcka juryn)
2. När vi bestämt om vi skall gå ”Bildjournalistvägen” eller ”Allabildervägen” så utformas en PhotoShop policy för tävlingen. Denna tillsammans med juryinstruktionen ligger som grund till ÅretsBild-tävlingen. Detta dokument omarbetas och finslipas under, låt oss säga, tre år framåt så att vi har en klar och tydlig riktning på tävlingen. ”ÅretsBildGeneralen” med juryns ordf går varje år igenom det insända materialet så att det håller sig inom ramen för reglerna. Sedan är det upp till juryn att göra den slutliga bedömningen i frågan om vilken som vinner vad och varför. PFK måste alltså sätta upp en ram kring tävlingen och inom den ramen finns juryns handlingsutrymme. Hur stort detta skall vara bestäms utifrån policyn. För det kan inte vara så att ett år så har vi en dansk syn på PhotoShop nästa år har vi en engelsk och det tredje året en amerikansk syn på det hela. Allt beroende på vilken som dominerar juryn. Det är PFKs tävling och PFK bestämmer hur den skall verka och utformas.
Nu över till årets tävling. Under ett antal år så har det höjts röster om att vi måste ta fram en policy när det gäller PhotoShop, men inget har hänt. Efter fjolårets debatt så bestämde sig PFK Svealand för att följa spelreglerna för Press, Radio, TV i sex klasser i tävlingen., Spelreglerna säger att man inte får vilseleda eller lura läsaren, alltså inget får tas bort eller tillföras i bilden. Samt att det i dessa sex klasser inte heller fick finnas några arrangerade bilder och att man inte bör bildbehandla på ett onaturligt eller överdrivet sätt.
Som Dareberg skriver så flyttades ett antal bilder/reportage just för att de var arrangerade eller innehöll arrangerade bilder. I några fall flyttades bilder för att man hade tagit bort eller lagt till saker i bilderna. Juryn såg alla flyttade bilder och ingen av de flyttade bilderna hade förändrat prislistan.
Merparten av de bilder som flyttades var svart/vita, man har helt enkelt ”rattat” för mycket så att strukturer försvunnit. Fotografen har tagit bort saker i delar av bilden med hjälp av svärta, utan att påverka hela bilden. Ett bra och exempel är Darebergs bild av hinderlöparen som blivit en silhouette utan att resten av bilden påverkats nämnvärt. Dareberg har alltså ”tagit bort” strukturer/saker ur delar av bilden, typ nummerlapp. Givetvis måste man få mörka ned bilder, men inte så att vissa saker försvinner och andra består. Hade Dareberg valt att mörka ned hela bilden, alltså exponerat efter himlen så hade det varit en annan sak. Nu kanske det var svårt, då det verkar som om det var en rätt så mulen dag och det var problem med att få till kontrasten i ljuset. I detta ligger även en stor potion bedömning från fall till fall. Är det trovärdigt att bilden kan se ut så här? I Darebergs fall så är det tyvärr inte trovärdigt med en sådan typ av silhouette och efter att juryn sett raw-filen så blev bildserien ratad.
Och ett inlägg till Linus. Anledningen till att vi förr haft den skrivningen i reglerna att man ”fått göra det man kunnat i mörkrummet” med de digitala filerna går tillbaks till 90-talet då vi i en period jobbade i övergångsperioden mellan digitalt och analogt. På den tiden skickade man in 30x40 kopior till tävlingen och helt plötsligt var det ett antal fotografer som satt på digitala filer och inte hade en aning om vad man fick göra med filen i PhotoShop (tragiskt det har gått över 10 år och vi vet ännu inte vad vi får göra i PhotoShop) Det var helt naturligt att låta de digitala fotograferna göra samma sak som de som fotograferade på film gjorde. Förr (på filmtiden) var inte detta något stort problem då det var ytterst svårt att få till kopieringen i samma detaljrikedom som dagens PhotoShop, när det gällde färg så var det på gränsen till omöjligt. Utvecklingen går framåt och det är dags att lägga ”mörkrummet” bakom oss och ta fram en ny och modern bildpolicy för ÅretsBild. Men först bestämmer vi vad vi vill med ÅretsBild.
Mvh
Christer Höglund
Juryordf 2010
Oj,oj, oj det var hårda bud.
Jag som tycker du jobbat lite i photoshop. Du är en vinnare som tar upp ämnet och borde vunnit med dina bilder också.
Det är för bra för att diskas. Du borde vunnit och så borde de kallat in fler raw-filer tycker jag.
Anna
Det är för bra för att diskas. Du borde vunnit och så borde de kallat in fler raw-filer tycker jag.
Anna
Det finns bilder i tävlingen som är mer nermörkade än dina. Ta en titt på årets sportbild juryn.
Peter
Oj oj... Varför är det hårdare idag med svartvit än på 80-talet... 0-5 papper... Darebergs bild på löparen är ju inget konstigt.. 2:an i himmelen och 5:an på kroppen.(muligrade). Hade nummerlappen varit intressant så hade han lätta just den. eller?
citata Christer Höglund ( vi måste ta oss ur det här träsket med "PhotoShopandet" och ta oss till en nivå där det handlar om bilder).
Och handen på hjärtat. Vad hade en rätt exponerat nummerlapp bidragit med i bilden.
Så varför rata den?
Vi hade problem på 80-talet med bilder som var för dåligt kopierade.... Nu har vi bilder som är för bra kopierade...
Darebergs bilder är utsökt kopierade/gjorda och om jag skulle tagit de bilderna och gjort dom i svartvit så skulle jag gjort dom precis likadant.
Och om man ska lämna in bilden som den är exponerad-ja, då hade tex, herr Sjöberg aldrig vunnit ett enda pris...
mvh
Lars Brundin
Hi Lars; Applause for your courage to step forward and start a necessary debate.
As a member of the jury, I will not comment on the images shown, just suggest a few things.
Christer said:
"...så utformas en PhotoShop policy för tävlingen. Denna tillsammans med juryinstruktionen ligger som grund till ÅretsBild-tävlingen. Detta dokument omarbetas och finslipas under, låt oss säga, tre år framåt så att vi har en klar och tydlig riktning på tävlingen.
”ÅretsBildGeneralen” med juryns ordf går varje år igenom det insända materialet så att det håller sig inom ramen för reglerna. Sedan är det upp till juryn att göra den slutliga bedömningen i frågan om vilken som vinner vad och varför."
Where as I totally agree with the first part, I equally disagree with the second- and here is why:
PFK should come up with an easy-to-understand-difficult-to-misinterpret set of rules that applies to ALL categories in Årets Bild.
Personally I'd like to see something like this:
"The submitted image should be a fair representation of what went on in front of the camera at the time of exposure".
The word 'fair' is chosen for lack of better words - it's a bit too open for interpretation for my taste (I'm sure there's a better word in swedish) - but for now it will do.
l don't think the PFK-general should remove ANY images from the competition.. I don't even think the general should see the pictures for other purpose than to check if the images fits the size and quality requirements - It should be the SOLE responsibility of the jury to evaluate the images. This should NEVER be put in the hands of any single individual, because it opens up for critique of the generals integrity.
PFK has a good tradition of using a five member jury (in contrast with Denmark's three member jury's). This should be enough to ensure that every image would be given a fair judgement.
That every jury probably would interpret the given set of rules a little bit differently is in my opinion only a strength, that will ensure the continuing evolution of the photographic language
As for dark room techniques I also disagrees with Christer. Photography, whether analog or digital, is part of a tradition, and it would amount to treason to neglect that tradition. Taken to it's full consequence, Christers stand on this would disallow black and white images in the future.
As for thoughts on ethics in the new 'Bildspel' category, I posted three blogs on this on Bombay Flying Clubs december blog.
With respect
Henrik Kastenskov
Bombay Flying Club
Men detta är löjligt.
Kolla de andra pristagarna och det är givet att du skulle vunnit.
Det här är väldigt intressant. Tittat man tillbaka på tex Karolina Klyft bilden där hela stadion var nedmörkad så är det här ju piece of cake! Diskussionen måste hållas vid liv, för nu är det inte rättvist! Det finns de som vunnit i nyhetsklasserna som har betydligt mer fotoshoppade bilder. Punkt slut.
Vad ska vi ha Årets Bild till? Undrar flera. Frågan är väl lite mer komplex än så, närmare bestämt: Vad ska vi ha PFK till?
Nu mer är förvisso PFK och ÅB särskilda i rent juridisk mening. Men i praktiken blir det lite konstigt om ÅB har en inriktning, ett uppdrag, och PFK något helt annat.
Detta är ju något jag personligen tjatat om, likt en papegoja, under min tid i PFK-Stockholms styrelse. Men frågan måste nog tyvärr börja i den ändan.
Än mer genvägar för att vara alla tillags, likt årets regler i ÅB (?), är bara att komplicera det hela i onödan.
Först när vi vet vad PFK ska ägna sig åt, först då, blir det logiskt att prata om ÅBs uppgift.
Några personliga reflektioner kring årets tävling.
- Om bilderna "refuseras" på grund av kopiering och liknande, bör detta redovisas öppet. Hur ska man kunna lära sig något annars?
- Jag har full förståelse för att de som arrangerar ÅB har mer än fullt upp. Men man måste ändå ta sig tid att informera kring hur man tänker kring de nya reglerna. Något man enligt mig inte gjort, trots uppmaning.
- Det som redovisats av Lars bilder, känns på inget sätt mer vilseledande än flera andra vinnande bidrag.
I PFK Stockholm lade vi en motion till årsmötet som gick ut på att Årets bild bör kopiera World press photos regler rakt av. Det skulle se ut så här:
”The content of the image must not be altered. Only retouching which conforms to currently accepted standards in the industry is allowed. The jury is the ultimate arbiter of these standards and may at its discretion request the original, unretouched file as recorded by the camera or an untoned scan of the negative or slide.”
Översättning:
”Innehållet i bilden får inte ändras. Endast retuschering som överensstämmer med branschens accepterade standard är tillåtet. Juryn gör den slutgiltiga bedömningen av denna standard och kan om så önskas begära den ursprungliga, obearbetade filen som exponerats av kameran, eller en obearbetad scan av negativet.”
För min del behövs det inga tydligare regler än så här. Sen är det upp till juryn att begära in råfiler, och ta ställning själva. Man får lita på att juryn är så kompetent att den kan tolka "branschens accepterade standard", eller kanske till och med vara de som sätter standarden.
På årsmötet sades att PFK tillsäller en arbetskommitté för att jobba fram hållbara regler till ÅB. Det är fritt fram för den som vill att anmäla intresse att vara med i denna grupp till Mia Karlsvärd!
Rata fler, det ser ju konstigt ut i många klasser.
WPP:s formulering stämmer rätt bra överens med formuleringen i "Spelregler för press, radio och tv". Vi ska inte vilseleda läsaren, end of story kan man tycka.
Ändå så känner många uppenbarligen behovet av att vi ska in och taffsa på photoshop och specificera vad vi får göra där och inte. Jag har stora problem med att tolka det på annat sätt än att folk faktiskt inte vet när de lurar betraktaren och tror att det finns en teknisk lösning på det problemet.
Längre tillbaka har jag blivit lika rädd när personer som tycks sakna grundläggande kunskaper i digital fototeknik vill utforma en policy för användandet. Det känns därför som en rätt dålig idé att utforma en policy som det blir svårt för alla att skriva under på.
Det finns en tradition att beakta, men också en framtid och en nyutveckling. Det är inte självklart att vi ska göra som vi alltid har gjort, lika lite som att det är självklart att göra saker och ting bara för att det går.
Om vi går tillbaka till att vi inte ska lura/vilseleda betraktaren och sätter det i relation till Lasses häckhoppare. Har han över huvud taget lurat/vilselett någon betraktare? Tror vi att det inte var en häckhoppare där just då för att vi inte ser nummerlappen? Vad tillför nummerlappen/strukturen som vi anser oss inte kunna vara utan?
Personligen så har i vart fall min kamera betydligt bättre förmåga att uppfatta strukturer i motljus än vad jag har. Så ska kameran eller jag få bestämma? Det är ju inte konstigt att vi blir betraktade som kameraknäppare på många redaktioner, för det är ju lite ditåt vi drar själva.
Nu är jag inte sådär jätteslängd i ett mörkrum men nog borde man väl kunna få till det där resultatet med ett multigradepapper och ett negg som motsvarar raw-filen?
Vi behöver i vart fall inte leta särskilt länge i årets upplaga av "Årets Bild"-boken för att hitta bilder som är minst lika hårt kopierade och antagligen ännu hårdare. Så i likhet med tidigare år så framstår juryns bedömningar som tämligen godtyckliga och inkonsekventa.
Mvh
Fredrik Johansson
Jag tycker det blir väldigt mycket prat om reglerna, men frågan är vad vi vill med tävlingen. Då antar jag att dom menar som helhet. Det är den stora frågan kommande år.
Själva tävlingsbiten är givetvis viktigt, men det krävs även fler kringarrangemang. Själv kan jag tycka att årets bild borde bli synonym för ordet fotofest med workshops, utställningar, mässa, diskussionsämnen och avslutas med en stor branschfest. Årets bild ska vara mer än 13 klasser och lite sprit i mitt tycke.
Sedan vad gäller själva tävlingen och photoshopandet kan jag hålla med Moa Karlberg att reglerna borde anpassas efter WPP. Man att man ska behålla och utveckla själva den svenska tävlingen med många olika klasser istället för det Christer Höglund föreslår att minska antalet. Tror det är viktigt att det ska finnas "morötter" för många tidningar. Ex. Kvällspressen (nyheter och feature), frilansare (utlandsreportage), bildbyråer (sport och porträtt) och givetvis dagstidningarna (reportage sverige och vardagsliv).
Allt främjar foto och man bör se till att tävlingen är en måttstock för den fotografi som bedrivs i samhället i dag, på alla arbetplatser. Allt från Dagstidningar till frilansverksamhet och kvällspress. Därför bör den behandlas som det, inte ändras från år till år.
Kontinuitet med utveckling kanske är ett bra ord som skulle sammanfatta det som behövs?
Först och främst tycker jag det är märkligt att bilder/reportage överhuvudtaget har flyttats mellan klasser och diskats utan vetskap av juryn eller merparten av PFKs styrelsemedlemmar.
Jag måste hålla med Henrik Kastenskov (som för övrigt satt i juryn i år om jag inte kommer ihåg fel?)
att om diskning och flytt av bilder skall ske, måste detta göras av JURYN, och ingen annan.
Nu är detta iofs historia, men absolut tänkvärt till kommande ÅB tävlingar.
För övrigt så ser jag det som nödvändigt att PFK meddelar respektive fotograf som fått sina bilder flyttade/diskade vilka bilder som flyttats/diskats och motiveringen. Detta för att undvika att samma fotograf råkar ut för samma sak igen, och för att alla som inte vann pris skall sväva i ovisshet om deras bidrag deltog i tävlingen eller inte.
Betalar man dessutom 100 kr per bild, och bilden inte ens deltar i tävlingen tycker jag att fotograferna skall ersättas i någon form.
/Niklas Larsson
Öppenhet är så otroligt viktigt. En general ska väl ändå inte kunna sitta ensam och "kratta" bland bidragen. Detta är nog det sjukaste jag har hört. Går det verkligen till så??? Som tidigare talare har sagt så måste verkligen de fotografer som fått sina bidrag refuserade eller flyttade underrättade om detta. Det är verkligen inte konstigt att det ryktas om än det ena än det andra. Sånt här får verkligen mig att fundera på om det ens är värt att delta nästa år. JURYN skall givetvis få alla bidrag. JURYN skall sedan avgöra om bilder eller reportage skall flyttas eller diskas eller kalla in råfiler. Herregud! Inte ska väl en enstaka människa sitta på den makten själv. Jag blir mörkrädd! För att tycka till om Darebewrgs bildbidrag så är det nog bland de snällast kopierade bilder jag har sett. Till skilnad mot konstverk som är totalt urmattade i färg och fotograferade genom en slöja. Så suddiga att det knapt går att urskilja vad som är fotograferat. Är det en verklighet? Smalt nog att inte fastna i krattan tydligen.
Förtydligande, läs reglerna. Tävlingen var uppdelad i två grupper av klasser. En grupp där man skulle vara mycket försiktig och återhållsam med ”photoshopandet” samt att man INTE fick ha med några arrangerade bilder. Samt en grupp där det var mer eller mindre fritt fram med arrangerade bilder och PhotoShop. Rätt eller fel men så bestämdes från PFK håll att klasserna skulle se ut. Det var inget som juryn eller jag kunde påverka. Detta ställde givetvis till det men så var reglerna.
Inga bilder har blivit diskade. Juryn har sett alla bilder som kom in till tävlingen. De bilder som flyttades har inte påverkat prislistan.
Anledningen till att vi har denna debatt, är att det förhoppningsvis kan skapa en grund hur vi vill ha en bildpolicy för ÅretsBild. Utan en bildpolicy så kommer ÅretsBild alltid att svänga fram och tillbaka beroende vilken jury vi har. Jag har varit med vid sju jurymöten och jag kan direkt säga att alla de har haft olika syn på PhotoShop och arrangerade bilder. Något år är det fotografer och bildredaktörer från AP och Reuters som är dominerande och de har en mycket strikt syn på det hela. Och innan danskarna hade sin bildbehandlingsdebatt så var det deras svart/vita tunga bilder som gällde, med ett massivt ”rattande.
Det är viktigt att vi får exempel att luta oss mot, danskarna har efter sin debatt tagit fram några bra exempel kring vad som är ok och vad som inte är ok bildbehandling. Kanske kunde vi göra en enkät till alla PFKs medlemmar med olika bilder där var och en fick tycka till på några olika bilder där både raw-fil och färdig bild finns med.
Det är enormt strongt gjort av Dareberg att gå ut med sina bilder på det här sättet så att vi får något att prata kring. Hoppas nu att detta leder någon var, och inte blir till pajkastning.
Christer Höglund
Juryordf 2010
Jag tvivlar starkt på att någon annan än juryn kommer att se bilderna till nästa år, generalen uppgift är festen. Jag vet även att det diskuteras att tävlar man i en klass och bilden inte passar in Så ska inte juryn få flytta den framöver. Det är mer upp till fotograferna än juryn att lägga bilden i rätt klass i framtiden. / Axman
Att avgöra när fipplandet i datorn nått gränsen för vad reglerna tillåter måste vara ett tveksamt nöje. Med vår utrustning har vi redan i fotoögonblicket möjlighet att begränsa och påverka verkligheten med olika brännvidder och till exempel blixtar. Dock känner jag att mitt eget datorfipplande ibland kan kännas som att "rädda" bilder. Processorskapad estetik. Risken finns att det vackra och tillrättalagda slår ut de magiska ögonblicken.
Intressant och viktig diskussion. Undrar lite över hur många fotografer som deltog i Årets Bild?
Och hur många bilder som skickades in totalt och i respektive klass?
Och hur många av alla inskickade bilder som ratades?
Vad roligt med alla åsikter, är det inte fler som har något att komma med, bara skriv på här.
Jag håller mig med andra inlägg så länge så detta toppar bloggen någon dag till men i morgon fredag kan jag inte hålla mig längre.
/LarsD
De här bildernas trovärdighetsproblem börjar ju egentligen innan postproduction, vilket gör juryns ifrågasättande ganska relevant.
Förändrig av verklighetens proportioner med hjälp av lensbabies och tiltshift är väl helt enligt regelboken i årets bild.
Frågan man egentligen borde ställa sig är ju om den här typen av teknik över huvud taget ökar bildernas trovärdighet i nyhetsförmedlande forum.
Är estetiken skapad optiskt eller digitalt och är det egentligen någon skillnad?
Jag har full förståelse om estetik ratades till förmån för journalistik i det här fallet.
/Jörgen
wpp har inte alltid kollen heller. För nåt år sedan var det tex en bild på tyngdlyftande kvinna där pressläktare mörkats bort.
Magnus frågar sig vad vi ska med PFK till.
PFK är ju Årets Bild. Det är PFK som gör evenemanget möjligt. Utan tävlingen så dör PFK och tvärtom.
Sen är det många som gnäller för att avgiften (600kr) är för hög men om du är med i PFK södra har du fått följande för det:
I mars 2009 bjöds du på middag, värde 150 kr sådär och kunde lyssna på Casper Hedberg och dessutoma hade du chansen att vinna en bild av honom.
I maj 2009 bjöds du på korv med bröd och fika och kunde lyssna på Anders Hansson och Anna Simonsson och dessutom lottades det ut bilder av dom..
I september bjöds du också på korv med bröd och fika och kunde lyssna till Lars Lindqvist och också här ha chansen till att vinna en av hans bilder.
I december bjöds du på glögg och tilltugg och kunde lyssna på Johan Bävman och även här vinna en bild.
I februari 2010 bjöds du på öl och mackor och kunde lyssna på den gamla bildchefen från Politiken Per Folkver.
Det är några anledningar att vara med.
Dessutom fick du som medlem hemskickad en ÅB bok som säkert är värd 350 kr.
Gick du back tycker du?
/LarsD
Jag tror iofs inte att PFK dör utan ÅB, eller tvärtom för den delen. Varumärket är starkt och driver inte PFK det så kommer nån annan att göra det.
Men det vore synd tycker jag ifall någon av dessa delar föll bort. Med den ökande andelen frilansar ser jag det som att PFK får en förstärkt roll i framtiden. Som en kamratförening där man kan diskutera snåla uppdragsgivare och söka stöd och inspiration i allmänhet som t ex bildbarerna.
Medlemsavgiften är inte särskilt hög i egentlig mening. Men många frilansar idag har det rejält tufft och skär nog gärna i kostnaderna där de kan. Många sägs vara med enbart för ÅB och ser man det så blir avgiften för att delta i ÅB helt plötsligt lite högre, i synnerhet om man inte lämnar så många bidrag.
Så ÅB har nog mer ett berättigande än PFK kan jag tycka i och med den uppmärksamhet på bildjournalistik och pressfoto som det ändå blir av det. PFK å andra sidan, vilken nytta vill vi ha av denna förening förutom en orsak till att träffas och prata skit? Vill vi att det ska vara något mer, det kanske är bra som det är redan? Exempelvis efterlyser många att PFK ska leda vägen i photoshopsmörkret.
SFF är skitduktiga på att engagera sig i upphovsrätten i allmänhet. Men de har inte fokus på bildjournalistik eller pressfoto. Vare sig med avseende arbetsförhållande eller bildjournalistikens status.
Istället ser vi ett antal privata initiativ som vill ta den roll som PFK/SFF kanske borde ha. Det är kanske rätt väg att gå, men jag är alltid lite tveksam när den med fetast plånbok får leda vägen.
/Fredrik
Tycker man borde permanenta en Årets Bild ledning som jobbar långsiktigt med tävlingen, marknadsföring, utställningar mm. De viktiga med tävlingsbilderna är att bedömningen sker med konsevkvens och inte godtyckligt från ett år till ett annat. Varför inte kopierar wp:s regelverk som nämnts tidigare i tråden. I den tävlingen finns det utrymme för riktigt personliga och fina kopieringar likväl som traditionella rakt upp och ned kopior. I bland känns debatten om photoshop väldigt bakåtsträvande. Självklart måste manipulerade bilder diskas (typ bortklonade föremål mm). Däremot kan ju ett personligt utryck i kopieringen likväl som en personlig berättarstil i själva fotograferandet lyfta hela materialet. Sen tycker jag att endast en jury skall få flytta tävlingsbidrag mellan klasser och i värsta fall diska manipulerade bilder. Tycker även att man borde återinföra Svenskt Vardagsliv i tävlingen.
Björn Larsson Rosvall
Fel av mig, i maj bjöds du på Jörgen Johanssons fin-fina bilder på Bruce Springsteen land.
Anders Hansson och Lars Lindqvist var på hösten.
Förlåt.
/LarsD
Vad, bra, att det blev en debatt kring Årets Bild och vad modigt av dig, Lars, att vi fick ett konkret exempel på hur dåligt den här tävlingen fungerar. Att ha klasser med olika krav på trovärdighet är helt förkastligt enligt mig. Hoppas att PFK: s ledning förstår att en förändring krävs och att Årets Bilds fortlevnad i stort sett hänger på det.
Lite mer Årets Bild och lite mindre hockeyhjälmar tycker jag.
World press, Poy och Nppa är bra exempel på fungerande tävlingar för bildjournalistik. Varför inte kontakta dem och få en inblick i deras organisationer.
Torbjörn Jakobsson
Finns det inga tidningar/fototidningar som för en debatt i frågan? Bra att den förs här men den bör även föras med offentligt och av andra stora namn.
Vad tycker Pieter ten Hoopen, Mia Karlsvärd eller Roger Thuresson?
Eller varför inte gå till den akademiska världen: vad kan Per Lindström säga (Sveriges enda professor i bildjournalistik)?
jag har hållit mig undan pfk och tävlingen i många år men efter läst om denna cirkus är det dags komma med ett inlägg.
eftersom jag inte jobbat för dagspress sedan 1990 och min lycka bli årets fotograf och årets sportfotograf 1988 gjort jag kunnat ägna mig åt ett friare bildskapande där jag kan göra de förändringar jag anser mig behöva för nå dit jag vill anser jag mig se det hela från utsidan.
med nuvarande regler är jag tveksam om jag fått mina priser 1988, bilderna kopierades och påverkades i mörkrummet, ibland långt från negativet. jag gillaren del av vad pieter ten hoopen gör men vad är skillnaden mellan lasse darebergs skitfina bilder från friidrotten och hoopens bilder med konstambitioner?
jag vet inte men något är väldigt fel, systemet funkar inte, dags tänka om.
jag vet ju också att lasse är långt ifrån ensam blivit ratad/diskad och det börjar kännas lätt parodiskt.
det var länge sedan man slutade säga att "kameran inte ljuger", det sker ju alltid en påverkan i samma ögonblick en fotograf trycker på en knapp.
vad är de egentliga motvien bakom ratningarna/diskningarna?
det känns som ett väldigt stort utrymme för godtycke och svågerpolitik finns...
Skicka en kommentar