Bildjournalistikens död

Jag hämtar tidningen. Idag har vi i Sydsvenskan 5 delar. A,B,C och lördagsdelen och en extra handbollsdel.
Många sidor blir det. Ibland tror jag och är rädd för att porträtten och "casen" är bildjournalistikens död.
Har vi inte berättande bilder eller är med när det händer fastnar vi i stillastående porträtt på folk som har gjort något eller ska göra något. Usch.
De här "casen" är får jag för mig värst på lokaltidningarna som inte verkar i Stockholm. Men det stämmer inte, värst är nämligen DN.
Regeringen eller någon annan kommer med en nyhet och tidningen hittar ett så kallat "case" i sin närhet som berörs av nyheten. Bildmässigt då? Människan i soffan hemma, eller mot en vägg eller på något annat sätt ett porträtt.
Vi dagstidningsfotografer har de senaste åren blivit väldigt duktiga på porträtt. Men är det bra för det? Lockar det till läsning eller att ha tidningen över huvudtaget? Jag vet inte, jag tror inte det. Vi måste berätta mer i bild. Mixen är bäst. Vår A och C del måste vara full med bilder som berör, berättar och ställer frågor.
B tycker jag ska vara full med porträtt men också gräva sig ner i nöjes/kulturvärlden då och då.
Idag när jag slagit upp tidningen får jag en sån där rysning av att vi har frukatansvärt mycket porträtt i tidningen.
Jag tar upp min räknare (köpt på Kjell & co och väldigt bra) och börjar räkna tidningen. Dagens.
Nu har vi snart val och många politiker som ska porträtteras och som sagt en handbollsbilaga full med huvuden.
Bra sådana, Frennesson la ner ett hästjobb på det där.
När Expressen la ner sin bildredaktionen mer eller mindre så byggde det också mycket på en statistik som var skrämmande. Nämligen att tidningen inte hade många egna bilder i tidningen men kanske 20-25 fotografer som jobbade där.
Den oron har jag inte för lokaltidningen, vi får ju mer eller mindre lov att ta alla bilder själva.
Lördagen den 11 september (välkänt datum) ser statistiken ut som följer:
Totalt antalet redaktionella bilder i Sydsvenskan: 174 st.
Totalt med porträtt: 100 st.
Totalt med egna bilder: 124 st.
Vad säger detta då? Vi har för många porträtt och måste på olika sätt jobba med detta.
Vi kanske har för många bilder överhuvudtaget, jag tror jag ska räkna vidare på detta.
Vi behöver inte oroa oss för att bildredaktionen ska läggas ner på samma sätt som Expressen gjorde för vi gör så stor del av produkten helt själva.
Jag visar upp vår förstasida här ovan. Jag visar också upp ett porträtt Kalle tagit på en politiker nedan och längst ner Brundins porträtt på annan politiker.
Vad tror du, hur kan det bli så många porträtt på tidningarna? Jag lovar dig, jag har sett och räknat mycket värre exempel på detta.