Bilder, bilder och bilder.
Perpignan handlar om utställningar. I mängder och här har dom tagit vara på kyrkor och fängelser.
Jag tror det störtsa stället, Couvent des minimes är ett gammalt nunnekloster.
Miljöerna i Perpignan är väldigt,väldigt fina. Gränderna och som Hussein sa, det är nästan svårt att fatta att det är Europa på sina håll.
Det är några år sedan jag var där sist nu och jag saknade min gamla vapendragare Bonny som jag alltid varit där med tidigare.
Även om jag får säga att jag var piggare detta året.
Nu var det som sagt 3-4 år sedan jag var där så nu tyckte jag det var dags igen. Jag hade tröttnat på festivalen för det var bara elände och elände. Känslan är lite som att gå in i en videobutik men du får bara hyra filmer från den minsta hyllan.
Den längst in och som ingen hyr ifrån. Krigsfilmer.
Nej, jag vet inte jag. Jag kan inte fatta varför detta slår så otroligt hårt i bildjournalsitikkretsar.
Var är dramat, romantiken och skratten. Minns du sista gången du skrattade åt några bilder?
Nu tycker jag ändå att det fanns en känsla av att det har minskat. Nu finns det plats för mer ändå och det var bra tycker jag.
Många pratar om det där trädet som det hängde en 18 meter hög kopia av i kyrkan.
Många satt ner och stirrade länge på den. Någon, hörde jag var rädd att den skulle trilla ner.
Kanske det också egentligen är en miss att förutom det här trädet och WPP som kör sitt race så är alla hängningar lika dana.
Det är tråkigt tycker jag och det kan också varit det som gjorde trädet så unikt, att det just var något annat.
På palais des congres kan du lämna dina kameror till canon så lagas/rengörs dom.
Här finns också många föreläsningar att gå på.
Jag är lite fixerad och fundersam över det här med att filma med en stillbildskamera så det missar jag såklart inte.
Min första tanke är som vanligt. Men varför köper karl inte en vanlig filmkamera, det känns ju otroligt jobbigt att filma med en lupp rakt in i TV,n på din stillbildskamera. Ljudet är ju också ett problem. Det största problemet tycker jag slutar i att varför har du valt att vara stillbildsfotograf och när marknaden släpper en produkt du kan filma med, ja då ska du gå över till det?
Filma har vi kunnat göra länge. Värst är kanske också att det är en jäkla skillnad på att knäppa bilder och göra en story med film. Jag kanske är fel på det men det känns inte bra i magen. Mannen som talade var egentligen filmare (alltså det var hans grund) så det var inte konstigt med det. Här hittar du en film han visade.
Min känsla när jag såg det var också att det hade blivit starkare med stillbilder. Filmen är ju bra att få med allt, ljud och rörelser men med stillbilder går det ju att plocka ut russinen. Men är det äkta då, är det verkligheten? All journalistik är ju vald och det går aldrig att komma ifrån.
Här hittar du hans filmer och kan säkert gosa in dig i massor.
Jag lyssande också på en mycket trött, eller blyg Paulo Pellegrino. Njae, sädär som presentatör men väldigt fina bilder.
En dam bredvid mig sa dock:
- Kanske projektorn inte är riktigt inställd, det känns lite oskarpt.
- Oups, tänkte jag.
Paulo körde vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar