Foto: Johan Bävman/Sydsvenskan
Vad är sportfotografi egentligen?
Förr hade vi jubelförbud här på tidningen för vi hamnade så lätt i att bildsätta matcher med en jubelbild eller en deppbild.
Men är det själen av idrott det? Depp och jubel. Visst, det går ut på att vinna och förlorar man så är det dumt och dåligt.
Men det finns så mycket fler bilder än jubel att ta under en match. När det gäller hockey så spelar dom typ 55 matcher under en säsong och vi hamnade alltså lätt i att bildjournalistiskt använda oss av den lätta jubelbilden. Därför infördes jubelförbudet.
Men vad ska vi plåta då?
Ja det mest ultimata måste väl ändå vara att fånga det som är helt avgörande. Det är också det svåraste, jag vet.
Men när vi lyckas göra det så känns det så fint i magen och är dessutom bilden bra gör de det ännu bättre.
Johan var på Parken i Köpenhamn igår och fångade det här målet.
Yes, säger jag och yes, säger magen.
5 kommentarer:
Det gäller ju att vara överens med sportredaktionen också. Många sportred verkar ha en väldig förkärlek för just jubelbilder. Ibland kan det väl kanske funka, men själv tycker jag att det är mycket mer intressant om man kan fånga en riktigt intressant händelse på plan. Men som du säger är det ju inte helt rätt. Det gäller att ha tur och sätta sig vid rätt mål :)
Fler tidningar med det tänket tack!
Min chef säger att man alltid skall ta glada bilder när matchen är slut på spelarna som har gjort mål och så de skall skrika in i kameran och sätta händerna i luften.
Var inte sådana bilder populära runt 1987?
Fast ärligt talat - har vi inte redan sett den där målbilden i ett antal varianter? Hur förnyande är den?
Menar du att jubel skulle vara förnyande?
/LarsD
Skicka en kommentar