Johan

Johan Lindskog och jag gjorde lumpen ihop på Värnplikstnytt.
Då var han skribent och sist jag var på pressbyrån stod han som chefredaktör för en resetidning.
Här läser du en artikel om honom som fotograf.

Johan och jag var på Gotland i januari 1991 och hängde i några stridsvagnar i några dagar.
Johan blev förbannad som satan på mig för att jag hade (på skämt, trodde jag) åsikter om hans bilkörning.
Sedan dess försöker jag inte yttra mig när jag sitter bredvid eller bakom någon annan som kör.
Jag lär mig något nytt hela tiden alltså och tack för det Johan.

Bästa reportaget vi annars gjorde var att hänga med en isbrytare i bottenhavet i 5 dagar.
Vi kom dit på måndagen och checkade in i en stor hytt.
Åt gjorde vi mest hela tiden och det var fin mat minns jag och nattmat till dom som jobbade sent.
Vi ställde klockan och gick upp och tog det målet också.
Vi spelade pingis och vi badade i bakom båten i mycket kallt vatten men med säkerhetsdräkter på oss.
Vi nödlandade med helikopter rätt ner på båten.
När vi skulle flyga hem på fredagen så kunde eller ville inte båten ta sig in till Skellefteå så vi fick åka med helikoptern i lite mer än 200 km/h bara lite ovanför isen.
Det var blå himmel och solen sken i det annars helt snö och istäckta landskapet.
Underbar känsla och ännu bättre var det när piloten tog kontakt med SAS som vi skulle flyga ner med och sa att han hade två passagerare som skulle med det planen så håll det för satan, sa han.
- Har dom bagage, sa rösten.
Vi skakade på huvudena och det visade sig att det skulle funka.
Piloten landade precis utanför trappan framför stockholmsflyget och vi kunde se alla stirrande passagerare i dom annars så små fönstren.
Vi gick upp för trappan och jag gick bakom Johan och när vi kom in sa jag på skämt såklart till flygvärdinnan.
- Vi är här nu. Vi kan åka.
Hon log och det gjorde jag också och så stängdes dörren och vi flög ner till Arlanda.

Det hör också till saken att vi flög, alltså som värnpliktiga och dessutom på ungdomsbiljett.