Dom tomma stegen

Det var en bit av bildjournalistikens sorgedag idag.
Bonnier har gett Sydsvenskan i uppgift att skära ner kostnadsmassan och idag kom beskedet.
Två fotografer, sist in får lämna Sydsvenskan.

Det är en sån otrolig förlust för oss att Johan Bävman och Kalle Melander nu måste lämna företaget.
Mina fina rekryteringar som vi gjorde under min tid som chef. Emma Larsson också men henne får vi ha kvar och mysa med.
Tack och lov i allt.

Är du inköpare av fotograf eller bilder, hör då av dig till Kalle eller Johan.
Jag går i god för dom, du kommer bli mer än nöjd.
Tror du mig inte, sök på deras namn här i bloggen så ser du vad jag skrivit om dom tidigare.
Årets Fotograf, Årets Bild, Årets utlandsreportage, world press photo... räcker det.

Vet inte hur vi ska gå vidare just nu.
Tomt. Trött och matt.

Jag tog med Kalle direkt idag när beskedet kommit till Landskrona för att se Martin Bogrens utställning på museet.
Vi kom halv tolv och dom öppnade 12 så vi gick och åt en god lunch och pratade.
När vi var färdiga så var inte utställningen i museet utan på konstmuseet som ligger 200 meter längre bort.
Det var inte öppet alls men det såg väldigt fint ut genom fönstren.
Får göra ett nytt försök.


Jag har fått två maffiga böcker som jag ska ta mig an.
Ligger här på bordet.

Imorgon ska vi ses i PFK södra. Då kommer Torbjörn Andersson berätta om alla priser i Årets Bild.
Då får jag alltså veta mycket som jag är nyfiken på.
Imorgon kväll vid 20 sådär vet jag.

Jag vet inte vad jag ska skriva om idag, allt känns lite meningslöst.

Förresten. Jag ljög om det där med Torbjörn. Vi ska ha möte, han kommer inte berätta någonting.
Dels för att han inte får men också för att jag inte vill.
Det blir mer spännande då.

Jag får ett fint sms av min vän Emil Malmborg. Han är fin, det har jag alltid sagt.
Tack kompis.
Hoppas du njöt Kiev.