Gamla negativ 4

Jag sitter och scannar gamla negativ och diabilder med för den delen. Nostalgin får sig en riktig kick om jag säger så.
Min filosofi är att försöka hålla min familj utanför den här bloggen så mycket det går.
Det är inte alltid det går.

Här är min fina pappa. Bilden är tagen på Irland och året är 1986 eller kanske 1987.
Det är mitt första möte med Irland.
Jag och min pappa åker dit och bara är. Vi tycker maten är dålig minns jag och det luktar fruktansvärt i den lilla staden.
Det görs foder och det är foderfabriken som stinker får vi veta.
Maten är som sagt under all kritik och det är svårt att äta sig mätt minns jag.
Min pappa försöker ändå trycka i sig så mycket det går. Mycket för att visa mig att man inte ska vara så kräsen tror jag.
När vi tar en tripp till Cork går vi på Mc Donald´s för en lunch.
- Two Big mac please, hör jag min pappa säga.
Bra tänker jag.
- Vad vill du ha? frågar han mig sen och det är då jag inser att han är hungrig, farsgubben.

Som du kanske ser om du är riktigt insatt i fotografi så bär min pappa både på sin väska men även min fotoväska.
Han är ju som jag sa en väldigt fin pappa.
På den tiden fanns det inget finare än att ha en skinnfotoväska som någon gubbe i gamla stan sydde om jag mins rätt.
Alla coola (i mitt tycke) pressfotografer hade en sådan.
Jag hade fått låna min av Lars Höglund på VLT.
Jag var mäkta stolt och här bar alltså min pappa den åt mig.

Okej, det är lördag kväll och jag sitter och scannar negativ.
Va fan hade jag och du med för delen varit utan dina föräldrar?
Inget såklart för det är hela nyckeln till din existens.
Såklart.

Min fina mamma gick en fotokurs, jag vet inte vilket år det var men hon hävdar alltid att fotografiet kommer liksom från henne.
Ja, jag vet inte jag men jag minns att när jag väl började med det här så sände mamma upp mig ensam med tåget till Stockholm för att köpa min första riktiga kamera.
Jag var inte gammal men jag tog tåget dit själv och köpte en systemkamera.
Som jag minns det här och nu var det en Chinon CM-4. . Jag kan visa dig var kameraaffären låg utan problem än idag.
Den byttes ut till Nikon ganska snabbt och där var det Nikon FM2 och sen Nikon FA och sen Nikon F3.
Sen vidare i alla deras nummer och märken.

Min mamma offrade sin garderob så jag kunde ha labb hemma i skrubben.
Där luktade det styggt och där satt jag många timmar. Det var inte det bästa såklart men jag var väldigt, väldigt glad för det.
Jag kan såklart än idag känna en tacksamhet att min mamma lät mig vara där.
Det var dessutom mamma som gav mig min Durst. Min fina förstoringsapparat.
Alla skålar och så åkte vi tillsammans till Ikea och köpte en klocka med sekundvisare.
Så fin minns jag.

Tidigt, tidigt i livet ville jag bli brevbärare. Eller kanske golvläggare.
Min mamma sa åt mig att varför ska du ha fotot som hobby. Du kan ju jobba med det istället.
Så får det bli tänkte jag.
Jag ringde till tidningen och fick prao där när jag gick i 8:an.
Jag var 13 år och sedan dess har jag varit fast.
Tack vare min mamma som kickade mig i rätt riktigt och tack vare pappa som alltid också stöttat men som också precis hade blivit fotograferad av Lars Höglund som jag ringde till.
Ja, du ser.
Vad hade du varit utan din föräldrar?

När jag sen kom till VLT så finns det också många som betytt mycket för mig.
Men jag berättar väl om dom när jag kommit till den pärmen antar jag.