Det är småkallt i luften men ändå vill sommaren hänga sig kvar på något sätt.
På radion i min bil lyssnar jag på Mattsson&Helins podcast.
Dom pratar lite bilder från Syrien.
I torsdags lyssnade jag på Philip&Fredriks podcast och dom snackar en del om en presskonferens dom varit på med en Scanpix fotograf.
En lite längre åsikt om byråfotografen finns också med i det avsnittet.
Det handlar om att byråfotografen ofta ber om både en glad och en allvarlig min och följden och synismen i det.
Jag funderar på näthatet, var och hur ska det sluta?
Är jag rätt person att göra något åt det, att få slut på det.
Ja, det är vi förmodligen alla, vi är på väg mot fel håll helt klart.
Egoismen växer och det här med gruppkänslan försvinner.
I morgon är det föräldramöte på skolan.
Jag har varit klassförälder de två sista åren för att de andra föräldrarna "inte har tid".
Vem har tid?
I morgon är vi alla fotografer kallade till ledningen för att prata om framtiden.
Du känner till det, Sydsvenskan ska lägga ner bildredaktionen och nu går tåget.
Vem blir kvar och hur?
Kanske vet vi mer i morgon.
Det är en deppig tid men på samma gång en slags nystart till något annat.
Men vår lilla grupp, min "Sydsvenskan-familj" håller på att skilja sig.
Splittras.
Det känns inte bra. Det känns ledsamt.
Jag som saknar hela gruppen bara jag är här i Lund och får mysa med IDK, men ändå.
I Lund är det humorfestival nu i helgen, gå och kolla om du kan.
Mycket roligt på programmet.
Ett gott skratt förlänger livet, det vet vi ju.
Jobbar helgen.
På bilden här ovan ser du Jenny Leyman som håller på att göra sig färdig för en fotografering på Landskrona fotofestival.
Jag har mappar på skrivbordet med ogjorda bilder som jag måste komma till skott med.
Verkligen.
Strukturera, planera och kom till skott, det är modellen.
Efter helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar