Bildchef för en dag

Jag får rycka in som bildchef idag och gamla vanor trillar tillbaka direkt.

Har ju varit chef under 3 år och ledde då bildredaktionen på det sättet jag tänkte var bäst.

Nu fallar jag snabbt tillbaka till det men det är helt nya tider.

Hörnet där vi på bildredaktionen alltid hållit till är släckt och helt tomt när jag kommer in.

Det står några stora skräpkorgar och väntar på att bli fyllda.

Ser ut som att Lars Brundin går igenom gamla negativpärmar.

Inte en käft ser jag.

Det känns deppigt.

Ett av mina verktyg under mina tre år var den här räknaren som du ser på bilden ovan.

Varje dag räknade jag antalet bilder i tidningen.

Jag räknade antalet "passiva" bilder och antalet bilder där det faktiskt hände något.

Jag räknade antalet byråbilder.

Varje dag i 3 år!

Idag hamnade jag direkt tillbaka till det.

75 bilder på redaktionellt utrymme.

44 passiva och 10 av dom är byråbilder.

Men varför har du gjort detta frågar du dig?

Statistik är många gånger fakta på vad vi ligger och hur det ser ut.

En vanlig kommentar kan annars vara internt här på redaktionen "att det känns som".

Det håller inte.

Om jag själv ska säga att vi har för många passiva bilder (oftast porträtt) så kan jag inte bara känna det.

Det måste vara så.

Så är det idag.

Över 50 % och för helheten är inte det så roligt.

Tycker jag.

Under min tid som chef kom en chefskollega och sa att hen tyckte vi hade på tok för många bilder från Indien på vårt bilden, bilden utrymme.

- Jaha, sa jag. Hur många bilder från Indien har vi haft då?

- Jag vet inte, det känns bara som att det är varje lördag.

Då kunde jag gå till min statistik och berätta att just det året, detta var i november, hade vi haft en (1) bild från Indien.

- Sluta känn så mycket, sa jag.

Det funkar oftast.