Men är inte friheten också en uniform?

Men är inte friheten också en uniform?

Ja, det är vad Ulf Lundell sjunger i "två blå ögon".

Sommaren är slut, semestern har gjort sitt och sådär fort går en semester.

Nu tillbaka till jobbet och schema och helg och kvällsvakt.

Förra året hade jag en konstig ledighet under sommaren tack vare sommar-OS i London.

Eller på grund av, välj själv?

I sommar har jag haft en lång ledighet, blandat med semester och föräldradagar.

Nu börjar jobbet igen.

Jag har jobbat 20 år på Sydsvenskan och det har varit fina år.

Jag vet redan nu att just i morgon börjar den värsta hösten någonsin.

Hur förbereder jag mig för det?

Kanske jag bara trängt undan det under sommaren?

Flugit drake.

Badat.

Planerat den där workshopen.

Som inför alla årstider och ledigheter sätter åtminstone jag upp mål och planer.

Det går ibland ganska bra och ibland mindre.

Så är det med livet.

Man är den man är.

På samma gång som jag i morgon alltså tar mig till jobbet med ett visst vemod så tycker jag också att hösten är ett slags livets nystart.

Som en nyårsafton.

Nya planer, nya drömmar. 

Jag kör till Lund och är där hela veckan.

Jag kommer få en lång, varm kram av IDK.

Det kommer kännas fint.

Men det innebär också nya rutiner, väckarklockor och gymnastikpåsar och läxor.

Höstterminen är kortare än vårterminen.

Det går fort, snart kommer snön.

Här är förresten en bättre version av "två blå ögon". 

Jag har ett gig inplanerat i November i höst, jag ska gå en kurs i London i September och så ska jag lära mig filma bättre i Oktober.

Det är lite roligt på gång också.

Javisst, jag har hittat kamerorna och de grejer jag tror mig behöva på jobbet i morgon.

Det löser sig säkert, men hösten, den blir riktigt tuff och jobbig.

Bilderna är tagna idag, min sista semesterdag alltså.