Heja Sverige!

Igår var jag tillbaka på jobbet och fick börja med finalen mellan Sverige och Finland.

Hockey är så svårt tycker jag och när man får stå på läktaren med publik som reser sig (såklart) när det blir mål gör det faktiskt ännu svårare.

Det blir ju svart.

Hjälmar, reklam och allt vad det är.

Hockey, som sagt.

Finland vann.

Jag minns att det gjorde dom i OS i Nagano också.

Då satte vi svenskar pengar på matchen och jag var den enda som satte min hundring på Finland.

Då skrapade jag hem några tusenlappar.

Fint så.

Blir konstigt när journalistiken, eller vad det nu är, går över i en heja-heja mentalitet tycker jag.

Så fort det blir landskap får journalisterna vara helt opartiska och bli supportrar.

Värst är fotbollen.

Ja, ja det är nog ett annat inlägg det.

Finland vann och du ser finnarna som gjorde det avgörande målet här nedan.

Efter matchen var det prisutdelning och alla fotografer var välkomna ut på isen.

Utom den lilla dörren jag ville komma ner genom.

Okej, tänk om tänkte jag.

Släpp isen.

Jag sprang runt till andra sidan och letade efter hemmasonen André Burakovsky.

Han måste på något sätt vara "storyn".

Jag hittade honom, jag hittade flaggorna.

En supporter bad mig flytta mig för jag stod ivägen för honom.

Det gjorde jag.

I dagens tidning som enbart är en "e-tidning" ser det ut såhär.

Peter Nielsen har redigerat det hela.

Fin kille.

Men det är klart att jag också kan bli vansinnig på ett par domarben.

Ny dag, nya uppdrag.

Heja-heja!