Var det kanske bättre förr ändå?

Efter min chefsperiod gjorde vi en fotobok, som en slags testamente på den goda bildjournalistik som vi bedrivit under alla år på Sydsvenskan.

Linda Axelsson står för bilden på omslaget som du ser här ovan.

Boken fortsatte som utställning och längst ner ser du just Linda Axelsson, men även Emma Larsson.

Jag bläddrar i den och på baksidan står det:

Sydsvenskan har en av Sveriges vassaste bildredaktioner. Det krävs för en stark morgontidning som ska bevaka både det riktigt nära, rikshändelser och världsläget. 

Ja, så är det.
Eller snarare. Så var det.
Det är lätt att låta tankarna vandra iväg.
Vad ska det bli, hur ska dagstidningen kunna finnas kvar?
Jag har så svårt att förstå ledningarnas beslut här och ute i landet.
Text, text, text.

Tänk om någon bara tänkt ett annat grepp, vågat satsa på något annat.
Visst, jag tror inte bildjournalistiken kan rädda mediakrisen men att rusta ner VET jag inte räddar den heller.
Tänk om TV gjorde samma sak. Nej, just det.
Det blir för befängt.
Mer färg, form och bra berättande säger jag bara.
I text, bild, grafik och redigerat på et snyggt sätt.
I papperet eller på webben. Lägg där till lite rörligt.

Det är nästan provocerande när Thomas Mattsson i senaste Journalisten säger efter att han berättat att hela Expressens bildredaktion ska bort, säger att Expressen nu ska stärka bildjournalistiken.
Stärka den?
Menar han allvar?
Jag undrar om Jan Delden, Jens Assur, Torbjörn Andersson, Peter Widing, Roger Turesson och Paul Hansen håller med?
Bara för att nämna några som gjorde Expressen till vad den var.

Visst, jag är inet helt borta.
Det går säkert att bedriva bildjournalistik med andra anställningsförhållanden också.
Egentligen är det inget nytt, vi på den fotografiska sidan har varit förberedda på det en längre tid.

Men när bildredaktörer och bildchefer också ryker, hur ska någon kunna hålla i det.
Vem ska köpas in och varför?
Om det finns ont om pengar är det väl lättare att chefens dotter tar bilderna. (hon går ju ändå på mediagymnasiet).
Kan hon kanske skriva också? Nej, nej det går ju inte.
Det fattar du väl!

Nu har jag hört att Skånska Dagbladet tar bort sina kontrakt med de frilansfotografer de haft knutna till sig också.
Då finns det ingen på tidningen som har kunskap om bilden.
Såvitt jag vet.

Visst, det stannar inte där.
Nu börjar redaktionerna tömma sina förråd på redigerare också.
Jag tror även det blir en tuff process för dagstidningen.
Hur ska papperet vara attraktivt för läsaren?
Visst, vi skiter i papperet, sägs det. Vi satsar på webben.
Men går verkligen den att sälja utan det visuella tänket tror du?
Går den att sälja över huvudtaget?

Jag har sagt det förut men alla magasin som står i hyllorna på Pressbyrån, vad säljer dom på?
Är det på att se just attraktiva och lockande ut?

Det är lätt att bli arg.
Men även besviken såklart.

En produkt utan "design" så att säga är en död produkt, är jag rädd.

Det är en sån dag idag.

Bilden på fina Linda och Emma (och hennes barn) hade varit blek med endast ord.
Om du förstår vad jag menar.