tisdag 30 juni 2015
Sista dagen på halvåret
Det sägs att hela internet kommer från just det här lilla huset på fjället.
Men jag är tveksam om det verkligen stämmer.
Sista dagen på halvåret, sen vänder det.
Halvårsrapport alltså.
Men jag gör ingen utförligare i detta nu, jag väntar med det.Åke Ericson tipsar mig om detta, kolla du också.
Tack för tips.
måndag 29 juni 2015
Veckans Film 29/6-2015
Jaha, så var det måndag igen och ny vecka.
På onsdag är det 1 juli och halva året har gått och det blir mörkare och mörkare igen.
Muntert kanske.
Jag har publicerat veckans film som handlar om att fjällvandra, vilket jag gjort sista veckan.
Se den här nedan.
Ha en fin vecka!
På onsdag är det 1 juli och halva året har gått och det blir mörkare och mörkare igen.
Muntert kanske.
Jag har publicerat veckans film som handlar om att fjällvandra, vilket jag gjort sista veckan.
Se den här nedan.
Ha en fin vecka!
söndag 28 juni 2015
Civilisation
Jag är tillbaka till en såkallad civilisation och håller på och surfar ikapp allting.
Du har säkert sett att jag lagt ut en massa men jag stör mig på att det ser ut som upplösningen blir sämre och sämre på något sätt. På bilderna alltså.
Är det någon annan som kör med "blogger" så tipsa gärna mig.
Det blir jag glad av.
Nu är det snart halvårsrapport av 2015 och igår mötte sommaren åtminstone mig.
Egentligen är inte årstiderna så viktiga för mig men just igår var det fint att sitta på kvällen och det var någorlunda varmt och skönt.
Bilderna till det här inlägget är två sköna killar (Mattis och Hugo) jag lärt känna lite bättre.
Deras pappa, Claes Thuresson har jag också fått chansen att vara lite mer med.
Du kan följa honom på hans blogg här.
Nu ska jag ta tag i resten här, du har tips nedan. Stötta Martin von Kroghs filmprojekt.
Jag måste klippa "veckans film" som kommer under morgondagen.
Jag blev glad att Pontus Höök skrev om det såklart.
Tack Pontus.
Sara Björk Gunnarsdóttir
Jag träffade trevliga Sara Björk Gunnarsdóttir på Island när jag var där.
Du såg kanske min film jag gjorde på samma gång?
Annars gör du det här.
Känner du att du behöver läsa texten så gör du det här.
Hafnarfjörður
AV: Lars Dareberg
Damallsvenskan är full med isländska spelare.
Island har blivit en fotbollsnation som producerar bra spelare på både dam och herrsidan.
En av dessa är FC Rosengårds Sara Björk Gunnarsdóttir.
Det isländska landslaget, där hon är lagkapten, kvalade inte in till VM. Istället för att spela VM är Sara hemma på Island och pluggar till personlig tränare.
- Det är jättejobbigt att följa VM hemifrån, jag är så bitter över det att jag inte ens kan heja på någon, säger hon.
Från FC Rosengård åkte nio spelare för att representera sina nationer i Kanada. Att det går bra för hennes lagkamrater får henne att känna en viss glädje och stolthet, men besvikelsen över att Island inte är där stör än mer.
I VM-kvalet hade Island en svår grupp med Danmark och Schweiz och spelade oavgjort mot Danmark.
- Vi borde ha vunnit den matchen, jag var så ledsen och besviken efteråt, säger hon.
Med så många duktiga spelare borde kanske Island kvalat in till VM, men många äldre spelare har lagt av och nya spelare har kommit in.
- Vi har fått en ny tränare också och det tar tid att spela in ett nytt lag, säger hon.
Skillnaderna mellan lagen i VM är för stora, Sara är rädd att det förstör för damfotbollen med tvåsiffriga matcher i vissa matcher. Islands damliga håller inte samma standard som den svenska och det är inte konstigt att spelare härifrån som vill utveckla sig söker sig vidare.
- Ingen här kan leva på fotbollen, alla pluggar eller jobbar vid sidan om, även om det blir bättre och bättre, berättar hon.
Sara var just en spelare som ville mer och fick chansen hos FC Rosengård där hon nu har spelat i snart fem säsonger och vunnit tre SM-guld.
När hon tog chansen var det ytterligare tretton spelare som lämnade Island för Sverige.
- Jag tror vi islänningar är tuffa, det är vår mentalitet, vi jobbar stenhårt på att bli bäst. Det är tuffheten och aggressiviteten som utmärker oss. Det var något jag märkte när jag kom till Sverige, säger hon.
Men hon märker också en skillnad i laget FC Rosengård. Laget har blivit bättre, en ny och tuffare attityd växer fram.
Sara är uppväxt i den lilla hamnstaden Hafnarfjörður, strax utanför Reykjavik.
Här började hon som femåring spela fotboll i Haukar. Det var pappa som tyckte hon skulle börja.
Staden ligger på lava. Regnet hänger i luften och det blåser långt mer än i Malmö.
- Ett vanligt väder här på Island, säger Sara och skrattar. Jag älskar det och här vill jag alltid bo. Jag kan inte ens tänka mig flytta till Reykjavik. Mina barn måste spela i Haukar, ja så tänker jag.
Det är oftast hit hon åker på sina ledigheter från fotbollen, till vinden och lavan.
Ibland vill hon ha sol, då åker hon söderut.
Sara kom med i det Isländska landslaget som 16-åring och nu längtar hon till EM-kvalet.
- Jag hatar verkligen att förlora, säger hon.
Snart är ledigheten slut och Sara flyger till Malmö.
- Jag trivs mycket bra där, jag skulle inte vilja spela i någon annan klubb än FC Rosengård, säger hon. Visst, det kommer fler matcher och turneringar men det är svårt att vara så realistisk mitt under ett pågående VM.
Men en sak är säker för Sara:
- Jag vill spela fotboll länge.
Horisont
Jag har inte sett nya numret av Horisont ännu men jag får en bild av Daniel Nilsson.
Nya numret ser ut att ha en fin annons-sida åtminstone.
Lyckligt Lottad (nummer3)
I veckan som gick kom nummer 3 av tidningen "Lyckligt Lottad" som jag är med och gör.
Här nedan ser du ett litet utkast med sidor från den.
Här nedan ser du ett litet utkast med sidor från den.
Martin von Krogh
Martin von Krogh återvänder till bion i Afghanistan och gör en film om den.
Stötta och se en trailer om den här.
Stötta och se en trailer om den här.
fredag 26 juni 2015
Långt, långt hem.
Jag befinner mig långt från internet och telefonkontakt.
Det är både skönt och skrämmande på samma gång.
Nyttigt kanske.
Därför får bloggen vila något, liksom jag.
Återkommer snart såklart, borde märkas redan till helgen.
Må gott så länge.
onsdag 24 juni 2015
måndag 22 juni 2015
Veckans film (22/6-2015)
Idag är det måndag igen och jag publicerar "veckans film".
Även denna gången från Island.
Jag träffade Sara Björk Gunnarsdóttir, se den här nedan.
Även denna gången från Island.
Jag träffade Sara Björk Gunnarsdóttir, se den här nedan.
lördag 20 juni 2015
Midsommardagen
Vaknar pigg och alert och inser idag att det var midsommarafton igår.
Märkligt.
Mina kameror rullade snyggt ut på E4:an när jag öppnade bagageluckan.
Livet mina vänner.
Svårt att få av ett sånt där filter, men det ska väl kunna gå ändå.
Har dom filter på Ica?
Får vänta till fotoaffär gissar jag.
Annars är det lugnt såklart, dans runt en midsommarstång och jag var "rädd" att sociala medier skulle fyllas med midsommarstänger, men inte.
Jag hörde dalmasen, lyssna på honom du också.
Här.
Han har bestämt sig åtminstone.Jag önskar mig mycket regn idag, massor med regn.
Det hade varit fint.
torsdag 18 juni 2015
En så kallad utcheckning...
Det räcker nu...för ett tag.
Lite ledigt och lite eftertanke.
Snart har ett halvt år av mina nya roll som frilans passerat.
"Du kommer inte ångra dig" är det vanligaste jag hört angående det.
Ibland vet jag inte, det är mycket att lära sig, att förstå hur det funkar.
F som i frihet.
Jovisst, det är friare men ändå inte.
På något sätt går det ju aldrig att stänga av heller.
F som i frustrerande.
All frustration och irritation, var kommer den ifrån?
F som i förnedrande.
Det här med alla redaktörer som inte svarar över huvud taget på mail, vad är det för stil?
Värst var en stor norsk tidning som villa ha ett reportage och mitt i allt förhandlande bara försvann, va fan hände där liksom?
Nej, det finns som sagt bitar som är sådär måste jag säga.
F som i fotografi.
Det är kanske det som blivit minst av, det är också tråkigt. Det gäller att ge sig själv uppdrag och vara igång hela tiden. Att producera är en form av glädje.
Viktigt alltså.
Jag började året med att skicka ut brev till tänkbara kunder med en låda bilder.
Steg två blev att göra egna grejer som jag pitchar in.
Nu ska jag försöka vara lite ledig ett tag och sen ska jag ge mig in i steg 3.
Jag sitter nu i bilen, passerar snart Jönköping och har datorn i knät.
Bloggen kommer med all säkerhet rulla på och på måndag får jag se till att publicera "veckans film" också.
Men så länge.
Glad Midsommar!
Sapmi Pride i Karasjok (Norge)
Karasjok
Av: Lars Dareberg
Klockan är långt efter midnatt och det är fortfarande ljust som på dagen.
Vi är i samernas land Sapmi i Karasjok i norra Norge.
Här är 80 procent av befolkningen samer och en av dem är Lemet Ánde Stueng.
Han är homosexuell.
Att växa upp i det samiska samhället i en liten by och komma ut som homosexuell är tufft.
- Det var ett helvete, berättar han.
Tillsammans med andra likasinnade har Lemet Ánde Stueng bestämt sig för att arrangera den första pridefesten i byn någonsin.
- När jag var runt femton år och startade kampen för våra rättigheter var det stort motstånd, men det blir lättare och lättare för varje år.
Då blev jag mobbad och utstött, idag går vi tillsammans i prideparad, säger han.
Redan första natten glider den samiska artisten Maxida Märak genom publikhavet med blommor i håret och sjunger en jojk, uppblandad med hiphop.
Framför scenen jublar publiken - mitt i havet njuter Lemet Ánde Stueng.
Han är tillsammans med alla andra väldigt lycklig, det går inte att ta fel på.
Det finns en känsla av revansch, en doft av seger i luften som börjar bli varm och fuktig i det lilla huset som för helgen kallas pride house.
Alla fönster är täckta med svarta sopsäckar för att hålla midnattssolen borta.
Maxida Märak jojkar på scen och den ljusa natten vill aldrig ta slut.
Några timmar innan prideparaden ska gå genom Karasjok är förberedelserna i full gång.
Två sminköser hjälper till med smink och kläder.
- Vi är de första som arrangerar det här och jag tror det är viktigt för framtiden, berättar Ana-Maria Fjällgren en av deltagarna och svensk same.
Hon sitter i en kåta och berättar om hur det ser ut och hur det alltid har varit inom den samiska världen. Brasan sprakar trivsamt.
- Den här sammanhållningen har man inte känt tidigare. I det samiska samhället har det inte funnits någon arena, man pratar inte om homosexualitet.
Det är klart att det är viktigt att hålla ihop.
På golvet ligger några och klipper till färgglada flaggor och på höga stolar sitter andra och får hjälp med att sminkas lite extra den här dagen.
Mitt i allt vimlar Lemet Ánde Stueng runt. Det märks att han är riktigt förväntansfull.
Lite nervös kanske, måtte allt gå bra.
- Att bli accepterad som same och homosexuell har varit en kamp för mig i tio år.
Man måste vara orädd och säker på sin sak. Inte ge upp när det är som mest tungt, säger han.
Strax innan avfärden mot rådhuset i Karasjok kommer ambulansen.
Det blir stor oro och förvirring.
Lemet Ánde Stueng har slarvat med sitt insulin. Det är bara en halvtimme kvar tills prideparaden ska avgå från rådhuset.
Ska han missa paraden i sin egen stad nu när han fått hit så mycket folk?
Strax efter utsatt tid har det samlats ett hundratal deltagare som vill visa sin ståndpunkt eller bara stötta.
Tobias Poggats, ordförande i Sapmi Pride håller ett välkomsttal.
Alla undrar var Lemet Ánde Stueng är.
Tobias Poggats är också undrande och orolig – samtidigt förväntansfull och glad över att så många kommit.
- Det är ju en manifestation av acceptans och kunskapsspridande, att visa upp tydligt att det finns en grupp som står för det här, säger han.
Precis innan prideparaden ska gå kommer Lemet Ánde Stueng, mer eller mindre återställd och han skrattar högt.
Hela paraden hälsar honom välkommen med kramar och applåder.
Han är lycklig och går längst fram med den samiska flaggan i handen. Han är stolt och medtagen, det syns på hela honom.
- Det är stort och obeskrivligt att gå genom min hembygd och veta att folk stöttar vår sak. Det är en känsla som går genom hela kroppen och får mig att skälva av glädje, förklarar han.
När paraden når pride house är Tobias Poggats, precis som alla andra, väldigt nöjd med tåget.
- Att finska och norska politiker från sametinget var här, det finns en väldig lycka i det. Jag såg många som stod och tittade. Jag vinkade åt många, berättar han.
Men det är klart att Sápmi som sträcker sig över Finland, Ryssland, Sverige och Norge skulle kunna samla ännu fler samiska HBTQ-personer och det jobbas på det, nu finns det en förening där queer samer ska kunna känna sig välkomna.
- Vi har fått rapporter om ryska samiska hbtq-personer och de ska vi försöka träffa, säger Ana-Maria Fjällgren.
Med all säkerhet har de samerna det ännu tuffare i ett land som har lagar mot homosexualitet.
För Ana-Maria Fjällgren har det alltid varit självklart att hon är den hon är, hon har inte ens sett sig som ett kön, hon har alltid varit stark och självsäker.
- Det har inte bara varit enkelt och jag var den enda. Men idag är jag glad att det varit svårt. Jag har blivit starkare av det, berättar hon.
Pridefestivalen är över i Karasjok, men livet som homosexuell same fortsätter. Det kommer fler hinder. Det återstår många som ska övertygas eller lära sig acceptera.
Eller som Ana-Maria Fjällgren avslutar vårt samtal:
- Vi har fått ta smällar. Vi ses som annorlunda, men är inte det. Det handlar ju bara om kärlek.
Elise Embla Scheele gör sig iordning inför paraden.
Saia Steung
Klockan är strax efter 02:00 och Aage Gaup ger Ranka Berg Kopseng en puss på kinden.
Lemet Ánde Stueng
Maxida Märak blandar jojk med hiphop.
Elise Embla Scheele
Anne Berit Anti var också på plats och visade sina kläder på en modeshow.
Elise Embla Scheele fixar till örhängena innan det är dags för paraden.
onsdag 17 juni 2015
The weird girls project
När jag flyger hem från Island läser jag om det här projektet.
Gå in och kolla på deras sida, du finner många inspirerande små filmer där.
Gå in och kolla på deras sida, du finner många inspirerande små filmer där.
Josef Koudelka
Det är inte jätteofta som du ser en intervju med Josef Koudelka.
Men nu finner du en intervju med honom här.
måndag 15 juni 2015
Reykjavik 5
Jag har packat ner min drönare i väskan, visst den tar upp mer eller mindre hela väskan men det är så roligt att flyga med den där lilla gynnaren.
Tyvärr inser jag nya grejer varje gång jag flyger med den, som nu när jag har riktigt snygga motljusåkningar där filmen skuggas av propellrarna.
Men jag hade sådan tur igår kan jag meddela också.
Jag vaknade tidigt, det har jag redan rapporterat om och skrev in en koordinat på min GPS och två timmar senare stod jag exakt vid flygplanet.
Det var ett gäng (italienare tror jag) där och fotograferade för fullt och ett par som tältat över natten.
Jag väntade in dom och sen startade jag min drönare och flög som bara den med den, sådär så jag glömde tid och rum och helt plötsligt tog helikoptern över och jag kunde inte styra den (ungefär precis som i Tidaholm när den försvann helt).
Nu visste jag att jag åtminstone skulle hitta den där den störtade.
Jag stängde av kontrollen och den flög snällt till den plats jag startade den på och stängde av sig själv.
Ja, det kan ha varit den finaste och lugnaste landningen jag gjort, som jag alltså inte styrde själv.
Jag sprang runt i den svarta sanden och skrek och hejade, satan så nöjd jag var.
Jag ville inte bli av med en GoPro4 och en drönare till på så kort tid.
Bara 5 minuter efter landningen kom det 8-10 bilar körandes så dammet yrde och hela stället var något annat.
En turistattraktion igen.
Jag körde tillbaka till Reykjavik (cirka 2 timmar) och laddade den och lite senare var jag ute igen och flög med den lite söder om Reykjavik.
Du får se senare....
--------------------------------
Jag ser, tack vare Åke Ericson att Magnum har problem.
Läs mer här och tack Åke för tips.
Idag på förmiddagen håller jag på att samla ihop mig och förbereder en intervju jag tänkte göra och lite andra grejer och sedan går det i ett rasande tempo såklart.
Jag bockar av och när jag skulle ner och handla lite inser jag att affären här öppnar 11:00...
Mataffären alltså.
Jag köper Björks nya på CD och kommer till rummet och inser att CD/DVD-enheten är hemma.
Bra där Mac.
Bra där LarsD.
Men i min lilla hyrbil kommer den funka fint. Borde ha haft den igår på bilresan.
Kommer du ihåg att jag såg Björk på MoMa bara för en månad sedan cirka.
I ett av rummen spelades den här på två skärmar och med 49 högtalare.
Mäktigt minst sagt.
Nu måste jag lägga på pengar på bilen, köra vidare här och komma till skott.
Visst, jag har fått ur mig två texter som skulle skrivas och sen är det packning och snart tror jag att jag tar ledigt lite.
Midsommar snart, det har du koll på va?
Traditioner, traditioner....
Reykjavik 4
Igår blev en lång och härlig dag. Det var full fart från tidig morgon till sent på kvällen.
Sushi till middag, ingen lunch.
Jag fick ihop "veckans film" också, du ser den här nedanför.
Nu börjar en ny vecka, ha en fin sådan.
Jag vaknar alldeles för tidigt (igen).
Det ska visst bli storm här idag, vi får se.
Sushi till middag, ingen lunch.
Jag fick ihop "veckans film" också, du ser den här nedanför.
Nu börjar en ny vecka, ha en fin sådan.
Jag vaknar alldeles för tidigt (igen).
Det ska visst bli storm här idag, vi får se.
söndag 14 juni 2015
Reykjavik 3
Som du säkert såg i det tidigare inlägget vaknade jag tidigt och kunde vara ute på vägen redan strax efter 07:00.
Helt ensam var jag och jag körde och körde söderut.
Jag kom så långt bort att radion tog slut så att säga.
Min GPS var inställd på en kordinat (heter det så?).
Bilen krängde fram och visst är det vackert här på Island, inget snack om det.
Mitt mål var ett ställe jag återkommer till under måndagen.
Tanken var att göra "veckans film" där ute och det ville verkligen till att det gick hem eftersom jag lovat mig själv att publicera ny film varje måndag.
Visst, dumt kanske men nu är det som det är med det.
Stannade också till på ett vackert vattenfall som heter Skógafoss waterfall och det var rikitgt mäktigt måste jag säga.
Ja, du ser det här under och turisterna skulle gå så nära att dom blev sjöblöta och jag såg en regnbåge jag inte fick till på bild men ändå.
Ha en riktigt fin söndag!
Reykjavik 2
Det är ändå 2 timmars tidsskillnad mellan Sverige och Island.
Jag vaknar 06:00 (svensk tid) vilket innebär 04:00 här och jag får ligga och dra mig länge.
Men jag är ivrig att komma iväg och jobba.
Work harder!
Jag blir glad när Micke Berg vill ha in mig på Veckorevyns lista över fotobloggar.
Läs själv här. Jag har bara missat att återkoppla till det.
Tack Micke!
Island är fotovänligt, vad det nu är.
Tacksamt förmodligen.
För naturfotografen.
Var och varannan jag möter på stan har dyr och fin utrustning.
Jagar motiv ständigt.
Det är inte bara naturen som är vacker, det är ljuset också.
Men allt för sällan ser jag bilder på människorna och folklivet.
Det stör mig.
Jag gillar verkligen Ragnar Axelsson, ska vi kalla honom en idol, nej jag vet inte.
Men du fattar.
Se hans hemsida här.
Se en fin film om honom här:
Jag förmodar att det finns så mycket mer bra fotografi här, det känns väldigt kulturellt på något sätt.
Gillar det mer och mer.
Sist jag var på Island tyckte jag det kändes lite fattigt och deppigt på något sätt.
Det har hänt väldigt mycket.
För många år sedan hade vi en sommarvikarie från island. Han heter Páll Stefánsson.
Han var mer än duktig och du ser en gammal film om honom här.
Jag går till Reykjaviks fotomuseum hur jag nu har hunnit det också idag för att hitta mer fotografi.
Men okej, jag är inte jätteimponerad men kanske jag återkom till någon fotograf.
lördag 13 juni 2015
Reykjavik 1
Jag landar på Island och tar min lilla hyrbil in till Reykjavik.
Det är rätt kyligt i luften men ljuset är ju fantastiskt.
Du ser min utsikt från hotellet här ovan.
Jag slänger in väskorna och tänker att tar en snabb promenad innan middagen.
Vad är oddsen på det?
Han är ute med sin hund och sin man och bara går där i sin mössa med öronlappar.
Är Island såhär litet verkligen?
Nu väntar middag, troligen sushi men vi får se.
Jag avrundar nog detta lite snabba inlägget med en av deras bästa.
Håll till godo.
fredag 12 juni 2015
torsdag 11 juni 2015
onsdag 10 juni 2015
Remote-kameror (historien bakom en/två bilder)
Foto: Neil Leifer/SI
Lustigt att Anna Tärnhuvud (utsänd fotograf för Aftonbladet på dam-VM i Kanada) har haft mardrömmar om remotekameror.
Jag drömde också om det inatt nämligen.
Det kan vara för att jag bläddrade i Sport Illustrated (SI) innan jag somnade.
Titta på bilden ovan.
Den är tagen av den legendariske sportfotografen Neil Leifer den 25:e maj 1965.
1965.
Muhammed Ali har precis knockat Sonny Liston, på läktaren satt ynka 2434 åskådare som fick bevittna idrottshistoria.
Bilden togs i Lewistion, Maine (norr om Boston).
Att kombinera fin fotografi med journalistik, eller som i det här fallet idrottshistoria är riktigt stort.
Neil hade såklart bilder från ringside också så han kunde verkligen leverera från olika sidor.
Du är med på att vi fortfarande är på 1965 va?
Så när Anna sover dåligt i Winnipeg och drömmer mardrömmar om remotekameror funderar jag också en del.
Bilden ovan är tagen långt innan jag var född, ja innan min storasyster var född också.
Vad hade dom för grejer då tror du?
Inte gick det att fylla kameran med minneskort och bara trycka av en 2-3 tusen bilder från taket inte.
När jag ser Neil Leifers kollegor på ringside ser jag att någon står med en Rollieflex och förmodligen hade småbilden precis blivit populär.
Men eftersom takbilden är kvadratisk räknar jag med "sex-sex" på den.
Det innebär att Neil hade 12 exponeringar på sig.
Tolv exponeringar.
Han stod iskall vid ringside och väntade och när Liston låg tryckte han av.
Nu är SI kände för att teknisk ligga väldigt långt fram så kanske hade de byggt ett magasin som fixade 24 exponeringar men ändå, det är bara en gissning.
Det är heller inte särskilt mycket.
Remotekameran har verkligen hjälpt sportfotografin framåt sedan länge.
Jag lyfter på hatten för Neil Leifer, du kan kolla in hans hemsida här.
----------------------------------
Eftersom detta blogginlägg handlar om just takremote, fortsätter jag på det spåret.
1994 på OS i Lillehammar spelade Sverige i OS-finalen som slutade oavgjort.
Det innebar förlängning och under den gjordes det inte heller några mål så matchen skulle avgöras med straffar.
Peter Forsberg satte sista straffen och Sverige vann OS-guld.
I taket var det Reuter och AP som hade fått tillstånd att sätta sina kameror.
Okej, här har vi gått framåt så här hade fotograferna 36 exponeringar.
Men det är väldigt lite på en hockeymatch, förlängning och sedan straffar.
Det gäller att vara iskall och trycka när det gäller.
Gary Hershorn på Reuter och Al Behrman på AP var det som fångade ögonblicket.
Skillnaderna på bilderna är att på Al,s bild är pucken framför målvakten och på Garys bild är pucken förbi honom.
Det var Al Behrmans bild som senare blev frimärke.
Men jag imponeras av det där med att sätta remote med 36 exponeringar och vara så iskall att det finns exponeringar till sista straffen.
1994, trettiosex exponeringar.
Imponerande.
Läs gärna mer om hockeybilderna här.
Foto: Al Behrman/AP
Väskor
Det är en bra dag idag.
Kanske beror det på springningen i morse, det brukar vara så.
Jag läser min kollega Andreas Ekströms blogginlägg.
Gör det du också.
Han är arg.
Peter Frennesson ringer, jag saknar verkligen honom.
Vi har nästan setts dagligen i 23 år och nu gör vi inte det längre.
Surt.
Jag gillar Ann Heberleins serie "mina två liv", se serien här.
Snyggt filmad.
Det här med väskor för oss fotografer, det är hopplöst. Ska upp och jaga en ny (gammal alltså) väska på vinden och få ordning på den till en kommande grej.
Läs grejen som "sommaren".
Gillar jag sommaren?
Tycker nog inte det är bästa årstiden egentligen vilket många tycks göra.
Jag skrattar ofta åt gnället över vädret, nu är det för kallt och om 2 veckor är det för varmt och man står inte ut.
Gnäll oavsett.
Alltid.
Höst och vår är nog bäst ändå.
Jag var på Rosengård igår för en dansk avis, det är fint tycker jag.
På kvällen satt jag och stirrade jag ut på utsikten ovan.
Idag är det annat fix.
tisdag 9 juni 2015
Selfie
Det är skönt att vara igång med flygningen igen.
Jag tror inte jag berättade det men när jag var i Tidaholm och skulle ta några klippbilder med min drönare så stack den bara iväg.
Jovisst, du skrattar men den stack upp som ett skott i himlen och sen var den borta.
Nej, jag hittade aldrig den igen tyvärr.
Som jag fattat det var det heller ingen/inget som tycks ha gjort illa sig eller skadat sig.
Men nu finns det nyköpta grejer och igår var jag uppe och flög i Lund.Det blåste lite och det var svårt att få till det som jag ville, men så roligt det är att hålla på med den där leksaken...
Du ser mig på min selfie till det här inlägget.
Härligt möte idag på morgonen och sen blev det jobb på Rosengård, du hörde säkert om skjutningen igår med 27 gripna.
Var är vi på väg?
Hoppas du har en fin dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)