Sara Björk Gunnarsdóttir

Jag träffade trevliga Sara Björk Gunnarsdóttir på Island när jag var där.

Du såg kanske min film jag gjorde på samma gång?

Annars gör du det här.

Känner du att du behöver läsa texten så gör du det här.

Hafnarfjörður

AV: Lars Dareberg

Damallsvenskan är full med isländska spelare.

Island har blivit en fotbollsnation som producerar bra spelare på både dam och herrsidan.

En av dessa är FC Rosengårds Sara Björk Gunnarsdóttir.

Det isländska landslaget, där hon är lagkapten, kvalade inte in till VM. Istället för att spela VM är Sara hemma på Island och pluggar till personlig tränare.

- Det är jättejobbigt att följa VM hemifrån, jag är så bitter över det att jag inte ens kan heja på någon, säger hon.

Från FC Rosengård åkte nio spelare för att representera sina nationer i Kanada. Att det går bra för hennes lagkamrater får henne att känna en viss glädje och stolthet, men besvikelsen över att Island inte är där stör än mer.

I VM-kvalet hade Island en svår grupp med Danmark och Schweiz och spelade oavgjort mot Danmark.

- Vi borde ha vunnit den matchen, jag var så ledsen och besviken efteråt, säger hon.

Med så många duktiga spelare borde kanske Island kvalat in till VM, men många äldre spelare har lagt av och nya spelare har kommit in. 

- Vi har fått en ny tränare också och det tar tid att spela in ett nytt lag, säger hon.

Skillnaderna mellan lagen i VM är för stora, Sara är rädd att det förstör för damfotbollen med tvåsiffriga matcher i vissa matcher. Islands damliga håller inte samma standard som den svenska och det är inte konstigt att spelare härifrån som vill utveckla sig söker sig vidare.

- Ingen här kan leva på fotbollen, alla pluggar eller jobbar vid sidan om, även om det blir bättre och bättre, berättar hon.

Sara var just en spelare som ville mer och fick chansen hos FC Rosengård där hon nu har spelat i snart fem säsonger och vunnit  tre SM-guld. 

När hon tog chansen var det ytterligare tretton spelare som lämnade Island för Sverige.

- Jag tror vi islänningar är tuffa, det är vår mentalitet, vi jobbar stenhårt på att bli bäst. Det är tuffheten och aggressiviteten som utmärker oss. Det var något jag märkte när jag kom till Sverige, säger hon.

Men hon märker också en skillnad i laget FC Rosengård. Laget har blivit bättre, en ny och tuffare  attityd växer fram.

Sara är uppväxt i den lilla hamnstaden Hafnarfjörður, strax utanför Reykjavik.

Här började hon som femåring spela fotboll i Haukar. Det var pappa som tyckte hon skulle börja.

Staden ligger på lava. Regnet hänger i luften och det blåser långt mer än i Malmö.

- Ett vanligt väder här på Island, säger Sara och skrattar. Jag älskar det och här vill jag alltid bo. Jag kan inte ens tänka mig flytta till Reykjavik. Mina barn måste spela i Haukar, ja så tänker jag.

Det är oftast hit hon åker på sina ledigheter från fotbollen, till vinden och lavan. 

Ibland vill hon ha sol, då åker hon söderut.

Sara kom med i det Isländska landslaget som 16-åring och nu längtar hon till EM-kvalet.

- Jag hatar verkligen att förlora, säger hon.

Snart är ledigheten slut och Sara flyger till Malmö.

- Jag trivs mycket bra där, jag skulle inte vilja spela i någon annan klubb än FC Rosengård, säger hon. Visst, det kommer fler matcher och turneringar men det är svårt att vara så realistisk mitt under ett pågående VM. 

Men en sak är säker för Sara:

- Jag vill spela fotboll länge.