Paris.
Det är såklart så sjukt så det inte finns ord.
Jag förvånas över hur många som har behov av att skriva just det på sociala medier.
Det är som att alla på något sätt ska visa att de är chockade eller tänker på de drabbade.
Nästan som en tävling.
Ja, ja.
Jag bläddrar igenom alla dagens tidningar som finns till hotellfrukosten.
Kvällstidningarna brukar kunna ta stora grepp kring stora händelser.
Men, njaee, jag är inte så imponerad rent journalistiskt och verkligen inte bildmässigt.
Expressen kör 80% bildjournalistik av skärmdumpar med reportrar som står med en mikrofon i handen.
Där får jag inte veta/se särskilt mycket alltså.
Aftonbladet är bättre och GP är klart bäst av de tidningar som finns.
Stefan Berg är på plats och han tar mig med bakom allt det andra och trycker på känslorna.
Sorgen, blommorna och chocken.
Visst, det är självklarheter men det gör inget såhär någon dag efter.
Jag vill beröras och där är bildjournalistiken allra bäst och det är väl mycket just de det handlar om också.
Bra Stefan, bra också att GP använder ditt material.
Skärmdumpar...tur att tidningarna var gratis till frukosten.
Ska man betala för detta?
Mediakris.
Jag ser heller ingen som försökt göra något extra men lyckas ändå hitta VG,s förstasida och visst är det ett försök till något.
Bilder av känslor och människor som gråter och kramas i Frankrikes färger.
Kreativt.
Jag ser också att Sydsvenskan jobbat med händelserna och gör såhär av det.
--------
Visst, det var sjukt att jag la ut bilder i fredags eftermiddag på Eiffeltornet och skrev att just du som läsare skulle ha en fröjdefull helg.
Märkligt.
Jag själv har tillbringat helgen på ett hotell på västkusten med ett grymt hotellrum och fönster stora som jag vet inte vad.
Jag vet ju också att det är Foto-festival i Paris och jag hade kunnat varit där.
Kanske hade jag fotograferat på gatorna där just nu.
Nu väntar en späckad vecka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar