söndag 11 mars 2012

Tokyo 16



Ny dag i Tokyodrömmen.
Jag lyckas sova till normal tid idag (07:30) och jag vaknar så nöjd med det.
Jag har planerat dagen men jag skriver inget om det för jag kände igår när allt höll på att gå åt helvete att varför skrev jag om det på bloggen innan det var fixat så att säga. Dumt, bara dumt och det bygger ju upp prestationsångesten också.
Nej, vi får se vad det blir men schemat ser späckat ut åtminstone.
Ännu en lång dag. Fint.

Har du sett att nu har studenterna i Sundsvall kommit igång med bloggandet också.
Följ dom på deras sida här.

Jag tror jag drar ner till Osaka imorgon.
Varför inte liksom?
Men först söndag i Tokyo.

Kodachrome på 40-talet redan



Kolla in lite bilder från 40-talet här.
Tack Jonas i NY för tipset.

lördag 10 mars 2012

Shit, vad dom klipper och klistrar

Tåget



Jag ser färdigt Lost in translation för jag vet inte i vilken ordning.
Klart man inte ser vad han viskar i hennes öra på slutet, det är väl meningen.
På vägen hem är det en liten man som vill ha min autograf och så tar han en bild på mig.
Sen bugar han djupt.
Rörande på något sätt.

Tokyo, Fukushima, Sendai och Ishinomaki


Jag själv med min lilla blå mazda.

Vilken dag det blev ändå. Nu sitter jag på rummet helt slut såklart.
Inte alls som någon klagan men jag tänkte jag skulle dra igenom dagen först lite snabbt.
Klev upp 04:30 och var iväg 05:00 och när jag kom ner på tunnelbanestationen så var det rätt mycket japaner som istället för att kicka igång lördagen så avrundade dom fredagen.
En man stod på alla fyra och hulkade och hulkade så hela perrongen fnissade åt honom.
Precis när tåget kom så lossande det för honom och han lyckades kräkas ner hela byxorna.
8-9 stationer senare klev jag på Shinkansen som är japans snabbtåg.
Bäst i världen. Går på sekunden och fort går det. Dessutom går det att snurra alla säten ett varv runt så du sitter mittemot några om du är i sällskap.
Passerar Fukushima på morgonen strax innan jag anländer Sendai.
Tåget gick 06:10 och jag var framme 08:00 på stationen.
Jag hade som du vet bokat en bil för att köra runt i det drabbade områdena kring Sendai men jag hade också fått ett mail från Eurocar att det inte skulle gå att hyra och det sa dom också på motormännen här i Tokyo som jag var på igår.
Läs tidigare blogginlägg.
Så lite nervös var jag när jag dels gick upp så tidigt och åkte så långt.
Tänk om jag skulle få vända tillbaka.


Min fina, fina GPS.

Det behövde jag inte. Problemet var inte själva hyran utan att hitta dit. Dom hade gömt sig på ett mazdacenter och jag hade en fin karta och hör och häpna om inte jag gick runt och letade över en timme. Jag skulle precis ge upp och åka tillbaka när jag frågade den fjärde och sista taxikillen och han körde dit mig direkt.
Skriva på papper och sen var det bara att hoppa in i bilen. Men då var min energi så låg och jag var så förvånad att jag inte trodde det var sant.
Med fin japansk gps också som du ser. Inte för att det gick att ställe in något på den, eller jag menar att jag inte klarade det men jag kunde ju köra på karten. Jag lyckades innan jag stack iväg få in någon flagga så jag visste att jag skulle hitta hem igen.
Så bra och jag körde först söderut.
Snön vräkte ner och jag fick köra rätt långt innan jag hittade något. Det var som att köra i filmen Fargo.
Kallt, snöigt och helt tomt på sidorna av dom små vägarna. Husgrunder täckte av snö och en och annan grävskopa färdades jag igenom. Jag var lite nervös att något skulle hända med bilen, då hade jag stått där.
Ingen att ringa och hade jag det hade dom inte fattat ett ord ändå men framför allt så hade jag inte fattat ett ord av det dom säger i det land jag gästar. Men min lilla Mazda tuffade på och jag hade varmt och fint i bilen. Dricka var bara att stanna och köpa var jag ville, men det ville jag inte.


Drickamaskiner, var du än önskar.

Efter 8-10 mil söderut vände jag och åkte tillbaka till Sendai och vidare norrut mot Ishinomaki som var hårt drabbat.
Hela kusten var fortfarande som ett slagfält där tsunamin dragit fram. Det gick inte att låta bli att få samma känslor som jag hade när jag var i Banda Aceh efter tsunamin där.
Så overkligt och svårt att förstå vilken kraft natur kan ha när den sätter den sidan till.
Jag ska göra bilder från det senare så får du se mer om du vill.
Tyvärr är våra sidor på Sydsvenskan redan klara så jag kan mysa med bilderna lite till.
Ingen stress här inte. Klockan är ju snart 22:00 och jag känner att jag behöver snart tänka på det vågräta.
Lång dag går mot sitt slut.
Imorgon är det 1 år sedan det hände och japanerna har fortfarande mycket att jobba med.
Både känslomässigt och rent byggnadsmässigt.
Men på något sätt reser dom sig och förbereder sig för nästa jordbävning.
Förlusten av sina nära och kära får dom leva med hela livet.


Fukushima.

Jukkas



Jag ser att det är Lars Brundin som pryder dagens utrymme av Bilden, bilden.
Igår vann han dessutom veckans bild på fredagsbönen.

fredag 9 mars 2012

Tokyo 15



Fredag kväll i Tokyo. Klockan är sådär halv tio på kvällen och jag har varit ute sedan 07:00 imorse.
Lite seg får jag nog erkänna.
Det har regnat hela dagen och varit riktigt kallt.
Jag fick ett bakslag med det där körkortet. Jag kom dit men dom hade stängt. En snäll dam öppnade ändå och dom 3-4 som var kvar på kontoret engagerade sig i mitt körkort. Vi pratar fredag kväll här.
Dom ville gå hem och jag ville ha mitt japanska körkort.
Glöm det.
Både regeringen och transport-ministeriet skulle godkänna mig på något sätt och att få det fixat en fredag kväll var lite svårare även om dom här lirarna hade kartor vart jag skulle gå.
- Öhh, mitt tåg går 06:00 imorgon, sa jag. Jag tror inte ni hinner fixa detta.
Jag får på något sätt chansa och se hur det går imorgon men det är klart att jag tappade väldigt mycket fart på det.
Tråkigt.


Annars då?
Sushi till lunch. Sushi till middag.
Fint så.
Middagen åt jag på gatan du ser här uppe på bilden.

Nu ska jag försöka sova, jag ska ju som sagt med ett tåg som går 06:00 imorgon bitti.
Jag reser norrut till Sendai. Sist jag var där gjorde Anders Svensson ett frisparksmål i sista sekunden mot Argentina och Sverige var vidare i VM 2002!
Anders sprang åt fel håll eller så var det jag som satt på fel sida så att säga.
Fick tyvärr inte till det där men som jag minns det hade jag själva skottet och hoppande argentinare (i muren) helt okej men glädjen efter var så långt bort det bara gick.
Nu åker jag dit för andra saker. Men jag är väldigt beroende av en bil.
Eller någon som kör mig i min hyrbil i värsta fall. Hur hittar man det en lördagsmorgon?
Det är morgondagens problem det.
Ha en fin fredagskväll där hemma.

Tokyo 14



Hon vänder upp blicken och tar en bild med sin telefon.
Det räcker för att få ner lite, lite ljus under paraplyt.

Tokyo 13



Frustrerande när man kommer upp ur tunnelbanan och ser att det finns en bild att ta här.
Jag vandrar runt, försöker komma upp i alla fyra byggnaderna runt korsningen men får inte till det.
Sånt är riktigt surt, det hade kunnat bli bra.

Tokyo 12



Första stoppet idag var Metropolitan museum of photography. Där har jag varit dom gånger jag varit i Tokyo.
Jag har klassat det högt alltid.
Innan Fotografiska öppnade dörrarna. Nu är det svårt att åka utanför landet och få inspiration.
Detta räcker inte för det är 100% finare på just fotografiska.
11 timmars flyg behövs liksom inte.
3 riktigt gamla och saggiga utställningar bjöd dom på dessutom.
Mmm, lite så.

Tokyo 11



Åhh vad trött jag blir. Kommer in på rummet efter en heldag där ute i myllret.
Får ett mail om att det är svårt eller mer omöjligt att hyra bil utan ett japanska körkort.
Det har jag inget.
Jag har ett svenskt och ett internationellt. Nu måste jag direkt vända och åka till japanska "motormännen".
Klockan är 16:42 och det är fredag. Jag har 18 stationer till stället men det är på "min" linje.
Håll tummen.

torsdag 8 mars 2012

Tokyo 10



Jag kan liksom inte sluta fascineras av färdmedel. Kommunala och transporter av människor.
Tokyo har dessutom världens största tunnelbanesystem och här färdas miljoner människor varje dag.
Helt tyst är det. Trångt också.
Jag försöker få till en liten historia om det här.

Något jag har svårt för är sålart att sova också. Nu är klockan 05.05 så jag kan lika gärna bege mig ut i morgonrusningen.
Lätt alltså.

Annars väntar det största fotomuseet/galleriet i Tokyo idag.
Det blir en fin dag, det vet jag.

Nackspärren jag drog på mig dagen jag åkte tycks inte vilja släppa, men är det verkligen något att gnälla över?
Eller blogga om för den delen?
Nej, kanske inte men den finns där så att säga.

Igår vid sushi-rull-bordet hamnade jag bredvid två svenskar.
En man och en kvinna. Han hade klackring. Stor.
Hon klagade. Det såg såååååå äckligt ut allting.

Hasselbladspriset är klart ser jag.

Jag läser "just kids" av Patti Smith.

Jag har bokat en hyrbil. Vi får se hur det går. Vi snackar vänstertrafik och det är inga problem men alla skyltar är ju på japanska.
Det ska bli spännande. jag kör imorgon.
Bilen är liten och jag gissar av japansk sort.
Först snabbtåget några timmar och där ska min lilla bil vänta.
Du får säkert följa med här på bloggen senare tror du inte?

Jag tror jag tar mina nyköpta byxor idag.

Det är fredag vänner, ni hemma går snart och lägger er, jag beger mig ut i myllret av folk.
Kul.

Magnum

Du ser med lätthet en grej om just tsunamin här.

Nya Canon har nog det man saknat tidigare

Tokyo 9



Visst, det blir en lunch med Said och en middag med Lasse Lindqvist som är här på DN,s räkning.
Lasse som är här för tredje gången berättar om sina upplevelser och så får jag se en del bilder också.
Kul.

Lasse kammade ju hem ett andrapris i world press photo just härifrån Tsunamin också.
Stort grattis.
Det är en trevlig och duktig fotograf.

Tsunamin



Självklart ska jag försöka ta mig upp med snabbtåget till norra Japan som drabbades hårdast av Tsunamin.
På söndag är det 1 år sedan det hände och jag ska träffa en kollega idag klockan 12:00 så ska vi snacka igenom det hela.
Vi får se vad det blir av det.

Men om du klickar dig in här och sen klickar du på bilderna så får du se hur det ser ut idag och då för ett år sedan.
Skrämmande.

Tokyo 8



Du kanske undrar vad jag egentligen gör här i Tokyo?
Det är enkelt. Jag är här på träningsläger kan man säga.
Under min ledighet så hinner jag med några olika läger.
Ett familjeläger, några inspirationsläger och nu är det alltså träningsläger.
Jag är här och tränar ögat och fotograferar så mycket jag vill och orkar.
Det är inte så vanligt för mig för oftast har jag ett konkret uppdrag, vilket jag inte har här.
Jag bara lallar runt och knäpper kan man säga och jag vet inte vad jag kommer använda det till.
Hittar lusten och glädjen igen och så måste ögat ständigt träna.
Se, se och se men också hinna knäppa eller åtminstone göra det.
Det är roligt att vara på träningsläger.
Japan är underbart till just det. Ja, till mycket förresten.
Någonstans tror jag att jag var japan i ett tidigare liv om sådana nu finns.
Ska hinna med ett shoppingläger också innan jag kickar igång det ordentligt på schemat.
Dagens första pass mellan 04:00-10:00 och nu är jag alltså bara hemma på rummet för att tömma minneskorten.

Tokyo 7



Mycket mappar på skrivbordet nu, det är jag inte van vid.
Kul.

onsdag 7 mars 2012

Vänskap



Min kompis Torbjörn Jakobsson använder VK,s utrymme "Bilden" till att skriva om sin vänskap med Scanpix fotograf Anders Wiklund.
Det är fint och dessutom går ju Anders ivägen för Tobbe.

Tokyo 6



Det är bara i Japan, vad jag vet, som man får fjärrkontroll till toaletten.

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden