onsdag 19 november 2008

Att vara nöjd med sin lott är att dö en smula.


Jaha, ännu en tävling som kommit till Sverige.
Hur mycket ska det finnas undrar jag. Jag är rädd att den lilla "status" som finns i priser suddas ut lite när det blir för mycket och i det långa loppet så drar ju det ner hela bildjournalistiken.
Jag hoppas att jag har fel.
Läser det på min kamrat Daniels sida, han som aldrig skulle ha en blogg.
- Det är inte min grej, sa han.
Förr.
Jag har ledig dag idag och var nere på dagis där det var fotografering.
En man med roliga färger på sina kläder och en lustig hatt försökte få liv i dom där morgontrötta barnen.
Barnen bar nyköpta kläder och hade tvättat sina hår och i fönstret stod mammorna som klasar och blickade in och på något sätt hejade på sina barn.
- Hej kollega, tänkte jag för mig själv.
Vilket jobb han gör och vad många irritationsmöjligheter.
Ja, ja.
Just nu är det Somalia och Yemen som gäller om jag fattar allt rätt.
Politiken har varit där och du ser ett bildspel från det här.
Tyvärr får jag inte upp de sista 5 sekundrarna så jag vet inte vem som plåtat.
Jag har börjat läsa "byt namn! och andra sätta att lyckas som journalist" som Anders Rydell och Klas Ekman skrivit.
Den är rolig tycker jag. Jag ser att min gamle lumparkompis Jonas Cramby har gjort lay-outen.
I ett kapitel så liknar dom redaktionen med den afrikanska savannen.
Elefanten är chefen, lejonet är den där redaktionskungen ni vet. Gasellen är nyhetsjägaren och giraffen jobbar på kulturredaktionen.
Vad vi fotografer är?
Babianer.
Fotografen, alltid obekymrad och har dessutom aldrig riktigt en aning om vart han/hon är på väg. Medan gasellen stressar ihjäl sig sitter fotografen och pratar snus, sex och semester. Saknar tidsuppfattning och intellekt.

Jo, jo.

Bilden nedan är på Zera som jag gjorde ett jobb om för några år sedan. Hon är hund och fick pris som bästa narkotikahund i Sverige. Hon hittade knark för 40 miljoner har jag för mig.
Bilden längst upp är från ett bröllop i Sarajevo som inte alls blev som jag trott men när vi stod där var det bara att fortsätta så att säga.

Inga kommentarer:

Om mig

Malmö, Skåne, Sweden