Jag tycker inte det är utställningarna som ger mest i Perpignan.
Det är dom ihop med allt annat.
Föreläsningarna, samtalen och alla kollegor. När jag åker hem från Perpignan så tänker jag ofta på hur få jag faktiskt hann snacka med. Det stör mig alltid. Tiden rusar fram och så är det med det.
Men när jag åker ner så tänker jag att jag har massor med dagar att göra saker på, prata med alla och bara titta, titta.
Att gå med olika och titta på olika utställningar är också spännande.
Diskussionerna.
Jag gick med Linda Axelsson och Håkan Röjder på några utställningar.
Det är som upplagt för diskussioner, det visste jag.
Spännande så olika vi ser på bilder. Så olika vi tänker och det är just det tror jag som får en att gå framåt.
Diskussionerna.
Möten med olika människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar