Uppdrag granskning

Jag har egentligen svårt att se Uppdrag granskning. Jag får ont i magen av det.
Sist såg jag det för det skulle handla om grundaren och ledaren av Glada Hudik teatern Pär Johansson.
Det gör mig intresserad så då såg jag det.
Jag trodde det skulle handla om Pär Johansson och det han gjort och själva granskningen skulle handla om vad lite alla andra kommuner gör.
Icke.
Här handlar journalistiken om att försöka sätta dit Pär på något sätt, för att han tjänat pengar på sina föredrag och att skådespelarna tjänar för lite.
Skådespelarna får en normal ersättning för daglig verksamhet, samma som i hela landet.
Här har vi dock ett ämne att granska.
Omsorgsverksamheten.
Pär ändrade omsorgen i Hudiksvall från att sitta och lära sig knyta skorna eller hugga ved till att göra något roligt för dom inblandade.
Det får han nu skit för.
Dumt.

Här i Malmö har vi en teater som heter Mooms och påminner om Glada Hudik något.
Men den stora skillnaden är att det inte är någon daglig verksamhet utan en proffesionell teater där de fast anställda skådespelarna tjänar pengar efter de fackliga kraven och får inte någon omsorgspeng av kommunen.
Så vill Kjell som grundat den ha det och det är ju superbra.
Läs gärna hans inlägg om saken också.

Jag har jobbat med Lena Hörngren på VLT för länge sedan som skriver om ärendet här.
Jag blir såklart lite rädd för detta som Täppas skriver.

Pär själv skriver på teaterns hemsida och det tycker jag verkligen du ska läsa här.

Jag tackar Johanna för några länkar, hon har varit med teatern mycket och fotograferat.
Bilden ovan är från en turné jag gjorde med Moomsteatern och du kan gott se bildspelet från den resan här.
Lyssna ordentligt vad Kjell säger, det är det bästa med hela bildspelet.