Jorå så att. Visst hann det bli 100 inlägg innan månadsskiftet allt.
Viktigt?
Vet inte, mer än känsla.
Ses i augusti.
torsdag 31 juli 2014
onsdag 30 juli 2014
tisdag 29 juli 2014
söndag 27 juli 2014
Vila, semester, softa
Jag får den där känslan av att jag inte kommer komma upp i 100 inlägg den här månaden.
Det har väl aldrig hänt?
Men det kanske inte gör någonting?
Jag kanske inte behöver ändå, eller så är jag slut helt enkelt.
Men månaden är heller inte slut ännu.
Åt fint med härliga Daniel Ekbladh igår.
Han tog fisk, jag tog gris.
Bra kille det där, jag kommer återkomma mer till honom under hösten tror jag.
Han har mycket roligt framför sig. Just nu är han på Hallands-Posten i Halmstad.
Jag blir glad av Karl Pilkington men det har jag skrivit förut, men håll gärna koll själv.
Senaste avsnittet om barn.
Jag ser att filmen "tusen gånger god natt" går upp på biograferna nu.
Jag har haft den hemma som DVD ett tag och har såklart redan lollat den.
Ingen riktig höjdare men rent fotografisk är det heller inge misstag, hon gör det bra som fotograf Juliette Binoche.
Du kan gott gå och se den, eller låna den av mig.
Ha en fin söndag!
lördag 26 juli 2014
1/4 miljon (till)
Det är lördag morgon och det känns i luften att idag kommer regnet.
Gardinerna fladdrar i korsdraget och det strömmar in en doft från åkrarna som inte är till belåtenhet.
Är det redan dags att hälla på de där dofterna för bönderna?
Jag ser att mitt räkneverk passerat en kvarts miljon besökare till.
En miljon, 250 tusen besökare.
Bra så.
Själv står jag i en packning med funderingar som ska ner i en väska för att dra vidare.
Workshopgrejer och badhanddukar i en röra.
Allt löser sig.
Skriver listor, bockar av.
Bilden är tagen i Istanbul, Turkiet förra året.
En tårgas "bomb" kommer strömmande genom gränderna.
Det svider i ögonen och panikkänslorna börjar komma.
Funderar mycket på Gilles Peress just nu.
Vad hände med honom?
Har du koll?
Om allt går väl så blir det en fin lunch också.
Ja, sådär rullar det på.
Nej, nu tar vi lördag va?
1250047
fredag 25 juli 2014
Gotland 3
För henne: Klänning (gärna i vitt med spetsar och pärlor)
Indien
Jag bara fick en så stor längtan tillbaka till Indien.
Det kan vara boken jag läser ut redan ikväll som utspelar sig i Indien.
Myllret, lukten och värmen.
Det var en fin och spännande resa minns jag.
Många bilder, bara det är roligt.
Kanske är det saknaden av att fotografera.
För lusten.
Annars är det fredagskväll.
Diane Arbus
Du har ju säkert sett "Fur" som bygger på henne. Annars gör du det med lätthet här under.
Bomull
Foto: Petra Jonsson
Jag saknar alltid Kalle Melander i min vardag.
Därför är det som att landa i bomull från hög höjd att få spendera några dagar på hans hemmaplan i Visby.Åhh vad jag saknar de där fotografiska samtalen, klokheten och skratten.
Att få sitta i Kalles gungstol och bläddra i fotoböcker när han själv jobbar på lokaltidningen är fint.
Jag läser länge om Diane Arbus.
Hon dog på min årsdag och hennes bilder borde blivit "större" än vad dom blev.
Här ser du mer dessutom.
Hej, hej tro nu inte att jag kände till henne sedan tidigare, så är inte fallet men jag läste mer om henne och fann ännu mer.
Bara så.
Kalle Melander själv har en helt otrolig förmåga att hitta glädjen och bilderna i det lilla.
Jag minns det från Sydsvenskan-tiden. Ofta lyfte han ett "skitjobb" till något större.
Allt i en glädje och det kanske är just det som smittar fint med Kalle.
Dessutom är han min fotografvän som helst visar bilder. Att få sitta och titta på hans senaset grejer, skratta och imponeras är väldigt fint.
Vi lyssnade på hans vinylskivor och Imperiet var mest spelade och när jag får beskedet om Christian Falk på vägen hem genom natten i bilen förstår jag varför.
En kväll kommer Petra Jonsson, fotograf på tidningen till vardags med hennes familj.
Det blir en fin kväll och Kalle slänger ihop ett lamm som ser ut som tagen ur en skräckfilm men smakar som något taget från vilken finkrog som helst.
Guteglassen som jag köpt smakade fint den med.
På många sätt (egoistiskt alltså) är det skit att han bor så långt bort.
onsdag 23 juli 2014
måndag 21 juli 2014
4.0
Helgen passerade i ett rasande tempo och på söndagen när jag gick hem från redaktionen var det jag som stämplade ut ordentligt från jobbet.
Fyra veckors semester kickar igång.
Linus Meyer & Anna Simonsson kom förbi och var med och firade den starten.
Härliga människor, duktiga fotografer.
Kanske det hör ihop, jag tror det.
Nu har snart första dagen passerat och jag fick äntligen iväg ett mail till Peter Holgersson som han bad mig om.
Usch, dåligt men det har gått i ett som sagt.
Nu är det semester och visst, jag kommer säkert blogga ändå men inte lika mycket och kanske inte dagligen.
Låt oss säga att jag inte lovar något så känner jag ingen press ändå.
Det känns väl okej?
Annars börjar jag min semester med att tänka på bländare 4.0
Vilken onödig bländaröppning.
Antingen går man ju direkt på 2.8 eller så kör man väl 5.6 tänker jag.
Helt plötsligt så börjar jag störa mig rätt mycket på den innan jag inser att när jag kör med 500mm kör jag ju på bländare 4.0 hela tiden.
Men där har jag ju inget val, eller hur?
Bilden är förresten tagen i Polen sommaren 2001.
Vi hörs kamrat!
lördag 19 juli 2014
Sluttampen
Visst, jag sitter på jobbet och det är lördag igen.
Jag börjar verkligen räkna ner till semestern nu som kickar in imorgon.
Det blir fint.
Börjar den med besök av Anna&Linus så det är verkligen en bra start.
Men nu är det jobb och få ihop dagen först och så kommer ledigheten sedan.
Bilden är tagen 2007 i Köpenhamn.
Bråk utanför ungdomens hus och värst var när demonstranterna hade spikat spikar genom batterier som dom slängde på polisen, pressen och lite här och där.
Ont gjorde det.
Jag börjar verkligen räkna ner till semestern nu som kickar in imorgon.
Det blir fint.
Börjar den med besök av Anna&Linus så det är verkligen en bra start.
Men nu är det jobb och få ihop dagen först och så kommer ledigheten sedan.
Bilden är tagen 2007 i Köpenhamn.
Bråk utanför ungdomens hus och värst var när demonstranterna hade spikat spikar genom batterier som dom slängde på polisen, pressen och lite här och där.
Ont gjorde det.
fredag 18 juli 2014
torsdag 17 juli 2014
Fotbolls-VM
När jag går igenom alla byråer och letar bra bilder från fotbolls-VM kan jag inte låta bli att imponeras av vårt svenska bidrag i Daniel Nilsson och Niklas Larsson.
OM du sett bra bilder så visst, ett och annat knäpp finns säkert men med samma upphovsman?
Eller kvinna?
Icke!
Svensk sportfotografi håller världsklass och det visar både Niklas och Daniel i sina kollektioner.
Har du missat det, varför du nu skulle gjort det men du kan läsa ikapp deras bloggar.
Daniel Nilsson
Niklas Larsson
Bra jobbat och härligt driv!
OM du sett bra bilder så visst, ett och annat knäpp finns säkert men med samma upphovsman?
Eller kvinna?
Icke!
Svensk sportfotografi håller världsklass och det visar både Niklas och Daniel i sina kollektioner.
Har du missat det, varför du nu skulle gjort det men du kan läsa ikapp deras bloggar.
Daniel Nilsson
Niklas Larsson
Bra jobbat och härligt driv!
Nu har både du och jag chansen...
Jag var helt seg och kom mig inte för att slänga in pengar till "fotografiska" här i Malmö.
Nu har både du och jag chansen att slänga in lite cash för att supportra projektet.
Här gör du det!
Nu har både du och jag chansen att slänga in lite cash för att supportra projektet.
Här gör du det!
0-0
Igår spelade Malmö FF 0-0 mot et Lettiskt lag som heter Ventspils.
Ingen succé direkt och det är alltid svårt med "lika-matcher".
Spelet var ingen höjdare heller men det var en fin kväll med fina kollegor.
Såhär blev det i tidningen.
tisdag 15 juli 2014
Vigo, Spanien 1998.
Den här bilden tog jag dagen innan Sverige fick stryk med 5-0 över Spanien i Vigo.
Tommy Söderberg var ny förbundskapten och på många sätt var det en skandal med resultatet.
Klas Ingesson är det som ligger närmast kameran.
Annars är det tisdag.
Jag har varit på ännu mer fotboll precis.
Träning och nya spelare som presenteras.
Jag är glad att Karl Pilkington är tillbaka i rutan.
Ikväll är det avsnitt nummer 2, klockan 22 men du ser första avsnittet här.
Det avsnittet handlar om äktenskapet och det ikväll om lycka.Se med andra ord.
Ha en fin dag!
måndag 14 juli 2014
Död, sorg men också glädje och så lite foto på slutet.
Jag gillar verkligen att sitta lugnt i bilen och lyssna på sommarpratare.
Igår på väg till Falsterbo lyssnade jag på Jeppe Wikström som du känner till.
Lyssna på honom, han berättar fint om skärgården och sina projekt men också en fin berättelse om Nick Ut,s bild från Vietnam och flickan (som nu är en kvinna) som kommer naken springandes.
Det är gripande.
Han spelade också "så skimrande var aldrig havet" och mina tankar går direkt till min
kamrat Magnus af Geijerstam begravning här i Malmö.
Min fina vän Jonas Lindkvist och hans fru Jessica Gow spelade den bara någon månad senare på sitt bröllop så på många sätt betyder den något för mig.
När jag lyssnade på Edda Magnason blev jag så himla förvånad över hennes musikval.
Frank Zappa, Bob Hund, Tom Waitz, Miles Davis, Esbjörn Svenssons trio.
Lite som hon hade varit i min skivhylla.
Hur ofta spelar dom Frank Zappa i radion liksom?
Lyssna gärna.
Jag ser också att dansken Jens Tønnesen är död.
Det griper tag i magen.
Jag har träffat Jens många gånger och nu läser jag att han dött, 51 år gammal.
Ofta blir döden så obegriplig.
Så skimrande var aldrig havet kanske hade passat en gång till och när jag letar efter Freddie Wadlings version som jag gillar bäst hittar jag den inte men finner den här istället.
------------------------------------------------------------------------------------
Jag ser att Pieter ten Hoopen ställer ut i Arles med sina bilder från Crazy Horse.
Ta dig en liten titt här.
Igår på väg till Falsterbo lyssnade jag på Jeppe Wikström som du känner till.
Lyssna på honom, han berättar fint om skärgården och sina projekt men också en fin berättelse om Nick Ut,s bild från Vietnam och flickan (som nu är en kvinna) som kommer naken springandes.
Det är gripande.
Han spelade också "så skimrande var aldrig havet" och mina tankar går direkt till min
kamrat Magnus af Geijerstam begravning här i Malmö.
Min fina vän Jonas Lindkvist och hans fru Jessica Gow spelade den bara någon månad senare på sitt bröllop så på många sätt betyder den något för mig.
När jag lyssnade på Edda Magnason blev jag så himla förvånad över hennes musikval.
Frank Zappa, Bob Hund, Tom Waitz, Miles Davis, Esbjörn Svenssons trio.
Lite som hon hade varit i min skivhylla.
Hur ofta spelar dom Frank Zappa i radion liksom?
Lyssna gärna.
Jag ser också att dansken Jens Tønnesen är död.
Det griper tag i magen.
Jag har träffat Jens många gånger och nu läser jag att han dött, 51 år gammal.
Ofta blir döden så obegriplig.
Så skimrande var aldrig havet kanske hade passat en gång till och när jag letar efter Freddie Wadlings version som jag gillar bäst hittar jag den inte men finner den här istället.
------------------------------------------------------------------------------------
Jag ser att Pieter ten Hoopen ställer ut i Arles med sina bilder från Crazy Horse.
Ta dig en liten titt här.
Foto: David Alan Harvey
Jag har skrivet rätt mycket om Magnum-fotografen David Alan Harvey.
Han är också i Brasilien under VM och du ser fler bilder här.
Han kan redan ha gjort den fräckaste fotoboken som just handlar om Brasilien.
När jag och fin-fina Kalle Melander var i Amsterdam på prisutdelningen av world press photo så föreläste han där och du ser hela föreläsningen här nere.
Hästhoppning!
Söndagen gick i hästhoppningens tecken på Falsterbo Horse Show.
Jag gillar hästsport.
Det är vackra djur och det är visuellt och roligt att variera sig.
Oftast åtminstone.
På bilden längst upp ser du amerikanskan Ashlee Bond och det är ju verkligen inget märkvärdigt med den bilden, eller hur?
Mycket av fotografi och kanske extra mycket sportfotografi handlar om bakgrund, bakgrund och till sist också bakgrund.
Tänk på det när du ser en bra sportbild, hur ser bakgrunden ut?
Det är därför reklammakarna försöker "förstöra" för oss så mycket som möjligt.
Sedan Friends arena byggdes och de kreativa fotograferna i Stockholm börjat montera remotekameror i taket kan du ge dig på att det snart är (på något sätt) reklam i gräset också.
Kom ihåg vem som sa det först:-)
När jag själv kommer till ett evenemang så kollar jag direkt hur det ser ut och var reklamen är och hur jag kan få bort den.
Sen är jag som sportfotograf också låst till positioner där jag faktiskt måste stå.
Om vi nu snackar om hästhoppning som ofta är väldigt rörigt så räcker det dessutom inte med att frigöra motivet, eller hitta en "ren fläck".
Sen ska ryttaren just på det hindret ha sitt huvud på rätt sida också.
Mycket som ska klaffa med andra ord.
Här är min position under hoppningen igår.
Jag satt alltså i ett inhägnat "fotodike" för fotografer.
Som du ser är vi också ordentligt inhägnade med guldknoppar och blå rep.
Nu får jag och de andra fotograferna från den här positionen chansen på några fler hinder men vi tar just detta som exempel.
Det är nämligen precis samma med de andra.
Vi har först ett rörigt hinder med text och färg.
Jag råkar ha en guldknopp precis i mitten av hindret, så jag måste sträcka mig lite.
Bakom är det flaggstänger som alltid blir så fula, så fula på bild.
Mellan flaggstängerna finns det en liten glipa men då sticker det upp ett vitt tält som också blir väldigt fult på bild.
Nu har jag varit på ganska många hopp-tävlingar så jag kan se på banskissen att efter detta hindret ska ekipaget svänga höger vilket nästan, nästan alltid gör att ryttaren har sitt huvud till höger av hästen.
Ja, du ser ju Ashlee där uppe, för hon ska vid landningen svänga åt höger.
(Om du tycker hon har huvudet åt vänster om hästen så är det rätt. Från det här hållet).
Här kommer alltså remote-kamran in som en räddare för att frigöra motivet mot den bästa bakgrunden som finns, nämligen himlen.
Okej, kanske inte så unikt men rent och snyggt och rätt man.
Här under ser du vinnaren Alexander Zettermann.
För mig det är en chans att jobba med remote-kameror för att som jag skrev här om dagen kunna variera mig och få med mig fler "varianter" till redaktionen.
Att jobba med långa, långa teleobjektiv är också ett sätt att göra bakgrunden lite mer grumlig och på det sättet få det lite renare.
Han var rörd efter segern och sport handlar ju just om känslor så det tackar vi för Alexander...
Här under ser du vad tidningen sedan gjorde av det i dagens tidning.
Lördagsjobb (remote-kamera 2)
Tillbaka på kontoret efter ytterligare en helg i jobbets tecken.
I lördags var det fotboll på stadion och lagkaptenen Guillermo Molins dök upp med sina kryckor.
Under matchen gjorde också Simon Thern illa sig och det visade sig vara ett ben som gått av.
Innan matchen hann jag också med en springtävling och efter matchen gjorde jag TV till webben.
Full fart alltså och vill du se hur det blev i tidningen så gör du det med lätthet här under.
Du läste säkert mitt inlägg om just remote-kameror?
Som du ser på bilden ovan så är även den tagen med just remote-kamera.
När det gäller just fotboll brukar jag sätta två kameror bakom målet enligt skissen du ser här under.
När det gäller just Malmö FF så har någon kommit på att det ska finnas en "raklamkudde" precis bakom målet vilket gör att det blir svårt att sätta kamera precis där bakom.
Med det menar jag att de små stativen inte når upp över den kudden.
Jag skrev tidigare i ett inlägg att jag istället för att köpa ytterligare dyra kameragrejer (2 mellanstativ) så valde jag att bygga två lådor som jag målade gröna för att komma upp över den där kudden.
Du ser hur jag gjort här under.
Nu är du säkert en läsare som vill ha ordning och reda och tycker på samma gång att jag ju just skrev att sätter två remotes bakom målet men du kan bara se en på bilderna.
Du har rätt.
I lördags hade SMHI gått ut med en klass1-varning med regnmängder stora som översvämningarna i Asien så jag tänkte inte sätta någon alls.
Men i sista sekunden satte jag en åtminstone.
Men bara i första halvlek för sen kom regnet i andra.
Visst, jag har plastat in grejerna som du ser men när linsen blir prickig är det ändå ingen idé.
Är du med?
söndag 13 juli 2014
lördag 12 juli 2014
Remote-kameror!
Jag får många frågor om det här med "remotes".
Jag ska nu försöka förklara hur jag gör och hur det funkar för den som inte börjat/vill eller har några grejer till det.
Mina gamla trotjänare här ovan har hängt med ett tag och jag har alltid gillat dom som bara den.
Väldigt lite att ställa in, vilket innebär att det är lite som krånglar med dom.
Fyra kanaler har räckt alltid i Sverige för här har det inte varit någon annan som monterat.
Nu är det dock nya tider.
Men.
Jag köpte mina första på B&H i New York och då var det något med radiovågorna som gjorde att dessa var olagliga i Sverige men det struntade jag i.
Jag flög upp till Borlänge och tog bilden här under som senare blev årets sportbild i tävlingen Årets Bild.
Malmö FF gick upp och tillbaka i allsvenskan med den här matchen och jag hade alla målen med min remotekamera, jag tror det var 4 mål som gjordes.
Lätt! tänkte jag men har senare insett att det är satan så svårt att jobba med remotekameror.
Det stämmer att jag åt en korv med bröd när denna togs och hade alltså inte de andra kamerorna i handen ens utan jobbade bara med remoten.
Jag har lärt mig mer idag och året var 2000.
Men varför remote då?
Kanske inte alltid för att få en "fräckare" bild, eller från en ny vinkel heller utan för att som i mitt fall kunna leverera fler varianter än EN bild på en snabb händelse till tidningen.
En målgång, låt oss säga på friidrott när Sverige tar guld kan kräva flera bilder i tidningen och då måste jag helt enkelt ha den händelsen från fler håll.
Bilden från Brage-matchen i Borlänge tog jag år 2000 och det var som sagt ingen som höll på med remotes.
Mina äldre kollegor skrattade och sa att det där gjorde också dom, med sladd, förr i tiden "men det blir bara skit" som dom sa.
Jag harvade på med mina och tyckte det var roligt.
Visst, lite krångligare men när det väl gick så kändes det bra.
En konkurent från en annan tidning så väldigt bestämt:
"Sluta med det där, du förstör för oss andra" och det drev på mig ännu mer såklart.
Idag är det inte särskilt unikt och jag kan nästan tycka att Go-Pron och robotkameror har dödat lite av det unika när det gäller att sätta remotes.
När AP har en "robotkamera" på botten av OS-bassängen och sänder ut varje simmare som simmar förbi så dör den vinkeln lite i mina ögon.
Visst, jag dök också ner och gör det gärna igen, men jag tror du förstår vad jag menar.
Men hur många bilder har vi inte sett egentligen, så det är himla svårt med vinklar och motiv.
Här under är min första UV-bild på Malmösimmaren Martin som precis varit på OS i Sydney 2000 och är hemma tillbaka i vardagen igen.
En annan Martin som också var hemma och tillbaka i vardagen efter OS i Sydney var ute på sundet och seglade och tränade och jag monterade en kamera i bommen.
Jag lindade in den i massor med plast och när dom lämnat hamnen såg jag hela kameran doppas ett antal gånger i saltvattnet.
Min chef var måttligt road minns jag.
Men tänk dig en sån bild idag där vi enkelt och billigare kan sätta 20 Go-Pros runt bommen.
Dessutom gör ju seglarna det själva.
Eller många andra idrottare också.
Var och varannan har ju en Go-Pro på hjälmen, styret eller vad som helst.
Bilden under här tog jag 2009 och då spände jag fast en vanlig kamera (Go-Pron hade inte kommit då) på Tove Wiklunds styra och lät den åka med när hon tränade.
Nog om det och historien bakom mina remotes.
På derbyt mellan HIF och MFF var det någon som sköt en boll på mina gamla trotjänare så nu har jag bytt upp mig till dessa här under.
Lite mer knappar, lite mer att ställa in och det ställer till det direkt.
Men jag lär mig varje dag.
Typ.
Jag är ingen "manualkille" och det stör mig ju rätt ofta.
I batterilocket har jag satt det klistermärket som hängde med för att jag visste att kanske en dag vill jag veta vad allt betyder.
Min idé var att ha dom inställda på TxRx för då kände jag igen dom bäst men som jag skrev redan igår så lärde mig Petter Arvidson att LR är bättre.
Då läser jag på klistermärket att det står för "long range" och det är ju bra.
Nu kör jag på det då.
Kanal 21.
Jag har alltid på mina äldre försökt hålla mig till nummer 4 men har nu bytt till 21 alltså.
OM du är sugen på att testa köra med remotekameror så kan jag tipsa dig om några få grejer.
1. Lär dig tekniken (jag är urusel på det).
Men det är oftast stressigt och då gäller det att veta vad som gäller.
Därför har jag alltid gillat mina gamla som jag vet och har tejpat för de hål som INTE ska användas.
Allt för att minimera rena handhavande-fel.
2. Det tar tid och kräver nyladdade batterier. (både av dig och kamerorna)
3. Remote är inte allt.
Du kan inte lita på remotsen, det är bara en chansning som ibland går hem och ibland löser det inte ens ut.
Så är det bara.
4. Förbered dig.
Du måste veta hur det som ska fotograferas rör sig.
Kolla bakgrunden!
Här ovan ser du en "karta" över vattenhindret som jag plåtade här om dagen på hästtävlingarna i Falsterbo.
Jag satte 2 stycken remotes och så hade jag en Go-Pro också mitt i hindret.
Sen plåtade jag såklart med en kamera i handen också men är inte riktigt nöjd med min position eftersom jag ligger för nära min egna remote, vilket inte alltid behöver vara fel.
Anledningen är att på vänstersidan stod det massor med vita, fula, lysande hästvagnar som förstör vilken bild som helst.
Jag vet, för jag testade det med på lång tid men nej, tack.
Såhär kunde jag då leverera till tidningen.
Remoten som står i mitten av hindret med en rak 14mm.
Segrarinnan tagen med den som är lite begravd i vatten.
Segrarinnan tagen med Go-Pron (den lämnade jag såklart inte till tidningen)
Segrarinnan tagen med den jag hade i handen själv.
Såhär såg det ut i det hörnet och de två inringade är mina.
När det gäller vanlig hästhoppning så gäller det att kunna rutten hur dom rider såklart.
Jag har skissat upp en ungefärlig karta över gårdagens tävling.
Jag satte kamera vid vattenhindret med en 17-35mm med ganska vid vinkel.
Själv stod jag upp på läktarens tak och mös i solen.
När inte Sverige red låg jag och solade mig och det var riktigt varmt och skönt på det svarta taket.
Dessutom visste jag att jag aldrig skulle synas i TV-bild så att säga.
Jag hade, förutseende som jag är tagit med 2 flaskor vatten, en banan och några lakrits-bitar från presscentret.
I min ena hand hade jag en 45mm tilt-shift och ett 500mm på den andra kameran.
Det gjorde att jag hade rätt många möjligheter att få varierade bilder.
Lägg där till de 2 remote-kamerorna jag hade utställda långt innan tävlingen början.
Jag hade alltså också satt en kamera i "dubbelhindret" med en 14mm.
Det innebar att jag fotograferade med remote-kameran när dom flög över det hindret både med 14 mm och med ett 500 mm jag hade i handen.
Som du ser skulle ekipaget göra en stor sväng innan nästa hinder och då hann jag byta från inställningen AV 4.0 till TV 30 och köra en panorering på ett hinder.
Är du med?
Så tänker jag när jag jobbar.
Flera olika vinklar.
Säkra, chansa, säkra chansa.
Bakrund, bakgrund, bakgrund!
Lycka till!
Bilden vid vattenhindret, tagen med en remotekamera med en 17-35mm
Bilden vid dubbelhindret, tagen med en remotekamera med en 14mm
Bilden tagen med en 45mm tilt-shift från taket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Om mig
- Lars D
- Malmö, Skåne, Sweden