Hästhoppning!

Söndagen gick i hästhoppningens tecken på Falsterbo Horse Show.

Jag gillar hästsport.

Det är vackra djur och det är visuellt och roligt att variera sig. 

Oftast åtminstone.

På bilden längst upp ser du amerikanskan Ashlee Bond och det är ju verkligen inget märkvärdigt med den bilden, eller hur?

Mycket av fotografi och kanske extra mycket sportfotografi handlar om bakgrund, bakgrund och till sist också bakgrund.

Tänk på det när du ser en bra sportbild, hur ser bakgrunden ut?

Det är därför reklammakarna försöker "förstöra" för oss så mycket som möjligt.

Sedan Friends arena byggdes och de kreativa fotograferna i Stockholm börjat montera remotekameror i taket kan du ge dig på att det snart är (på något sätt) reklam i gräset också.

Kom ihåg vem som sa det först:-)

När jag själv kommer till ett evenemang så kollar jag direkt hur det ser ut och var reklamen är och hur jag kan få bort den.

Sen är jag som sportfotograf också låst till positioner där jag faktiskt måste stå.

Om vi nu snackar om hästhoppning som ofta är väldigt rörigt så räcker det dessutom inte med att frigöra motivet, eller hitta en "ren fläck".

Sen ska ryttaren just på det hindret ha sitt huvud på rätt sida också.

Mycket som ska klaffa med andra ord.

Här är min position under hoppningen igår.

Jag satt alltså i ett inhägnat "fotodike" för fotografer.

Som du ser är vi också ordentligt inhägnade med guldknoppar och blå rep.

Nu får jag och de andra fotograferna från den här positionen chansen på några fler hinder men vi tar just detta som exempel. 

Det är nämligen precis samma med de andra.

Vi har först ett rörigt hinder med text och färg.

Jag råkar ha en guldknopp precis i mitten av hindret, så jag måste sträcka mig lite.

Bakom är det flaggstänger som alltid blir så fula, så fula på bild.

Mellan flaggstängerna finns det en liten glipa men då sticker det upp ett vitt tält som också blir väldigt fult på bild.

Nu har jag varit på ganska många hopp-tävlingar så jag kan se på banskissen att efter detta hindret ska ekipaget svänga höger vilket nästan, nästan alltid gör att ryttaren har sitt huvud till höger av hästen.

Ja, du ser ju Ashlee där uppe, för hon ska vid landningen svänga åt höger.

(Om du tycker hon har huvudet åt vänster om hästen så är det rätt. Från det här hållet).

Här kommer alltså remote-kamran in som en räddare för att frigöra motivet mot den bästa bakgrunden som finns, nämligen himlen.

Okej, kanske inte så unikt men rent och snyggt och rätt man.

Här under ser du vinnaren Alexander Zettermann.

För mig det är en chans att jobba med remote-kameror för att som jag skrev här om dagen kunna variera mig och få med mig fler "varianter" till redaktionen.

Att jobba med långa, långa teleobjektiv är också ett sätt att göra bakgrunden lite mer grumlig och på det sättet få det lite renare.

Han var rörd efter segern och sport handlar ju just om känslor så det tackar vi för Alexander...

Här under ser du vad tidningen sedan gjorde av det i dagens tidning.