Lev!

På tågstationen i Umeå står det "Lev!" med stora bokstäver.

Visst, jag ser att det är två små också men allt är stort åtminstone.

Som en påminnelse om att göra just det.

Lev!

Det är fint tycker jag och efter några dagar hemma hos Torbjörn Jakobsson så gör man just det.

Att komma hem till honom och hans sambo Hanna Eriksson är en form av att leva.

Sitta på verandan när månen lyser upp hela kvarken är vackert och bra för själen på många sätt.
Lugnt och stilla.
Inga mygg heller.

Visst, jag hade ynnesten att få uppleva det i veckan.

Vi hann också med Sune Jonsson-museet där också Inta Ruka hänger just nu.
Det är nästan skrämmande hur bilderna smälter ihop och man måste titta två gånger för att vara säker på vem som tagit vilket bild.
Nog skulle detta varit öppningsutställningen när det öppnade, det finns så många fina liknelser mellan fotograferna.

Jag är rädd att just Sune Jonssons skatt är det för många och drar i och plockar fram lite för mycket skit, men så är det ju.

Vackra dagar, fin tid att bara få vara.
Att få sitta och stora ut genom tågfönstret och hinna tänka är också vackert.
Ja, du såg några okopierade kort jag tog tidigare i bloggen här.

tack Tobbe, tack Hanna!
Två duktiga fotografer dessutom.