Lars Dareberg: Sapmi Pride i Karasjok (Norge)

torsdag 18 juni 2015

Sapmi Pride i Karasjok (Norge)

Karasjok

Av: Lars Dareberg

Klockan är långt efter midnatt och det är fortfarande ljust som på dagen.

Vi är i samernas land Sapmi i Karasjok i norra Norge.

Här är 80 procent av befolkningen samer och en av dem är Lemet Ánde Stueng.

Han är homosexuell.

Att växa upp i det samiska samhället i en liten by och komma ut som homosexuell är tufft.

- Det var ett helvete, berättar han.

Tillsammans med andra likasinnade har Lemet Ánde Stueng bestämt sig för att arrangera den första pridefesten i byn någonsin.

- När jag var runt femton år och startade kampen för våra rättigheter var det stort motstånd, men det blir lättare och lättare för varje år.

Då blev jag mobbad och utstött, idag går vi tillsammans i prideparad, säger han.

Redan första natten glider den samiska artisten Maxida Märak genom publikhavet med blommor i håret och sjunger en jojk, uppblandad med hiphop.

Framför scenen jublar publiken - mitt i havet njuter Lemet Ánde Stueng.

Han är tillsammans med alla andra väldigt lycklig, det går inte att ta fel på.

Det finns en känsla av revansch, en doft av seger i luften som börjar bli varm och fuktig i det lilla huset som för helgen kallas pride house.

Alla fönster är täckta med svarta sopsäckar för att hålla midnattssolen borta.

Maxida Märak jojkar på scen och den ljusa natten vill aldrig ta slut.

Några timmar innan prideparaden ska gå genom Karasjok är förberedelserna i full gång.

Två sminköser hjälper till med smink och kläder.

- Vi är de första som arrangerar det här och jag tror det är viktigt för framtiden, berättar Ana-Maria Fjällgren en av deltagarna och svensk same.

Hon sitter i en kåta och berättar om hur det ser ut och hur det alltid har varit inom den samiska världen. Brasan sprakar trivsamt.

- Den här sammanhållningen har man inte känt tidigare. I det samiska samhället har det inte funnits någon arena, man pratar inte om homosexualitet.

Det är klart att det är viktigt att hålla ihop.

På golvet ligger några och klipper till färgglada flaggor och på höga stolar sitter andra och får hjälp med att sminkas lite extra den här dagen.

Mitt i allt vimlar Lemet Ánde Stueng runt. Det märks att han är riktigt förväntansfull.

Lite nervös kanske, måtte allt gå bra.

- Att bli accepterad som same och homosexuell har varit en kamp för mig i tio år.

Man måste vara orädd och säker på sin sak. Inte ge upp när det är som mest tungt, säger han.

Strax innan avfärden mot rådhuset i Karasjok kommer ambulansen.

Det blir stor oro och förvirring.

Lemet Ánde Stueng har slarvat med sitt insulin. Det är bara en halvtimme kvar tills prideparaden ska avgå från rådhuset.

Ska han missa paraden i sin egen stad nu när han fått hit så mycket folk?

Strax efter utsatt tid har det samlats ett hundratal deltagare som vill visa sin ståndpunkt eller bara stötta.

Tobias Poggats, ordförande i Sapmi Pride håller ett välkomsttal.

Alla undrar var Lemet Ánde Stueng är.

Tobias Poggats är också undrande och orolig – samtidigt förväntansfull och glad över att så många kommit.

- Det är ju en manifestation av acceptans och kunskapsspridande, att visa upp tydligt att det finns en grupp som står för det här, säger han.

Precis innan prideparaden ska gå kommer Lemet Ánde Stueng, mer eller mindre återställd och han skrattar högt.

Hela paraden hälsar honom välkommen med kramar och applåder.

Han är lycklig och går längst fram med den samiska flaggan i handen. Han är stolt och medtagen, det syns på hela honom.

- Det är stort och obeskrivligt att gå genom min hembygd och veta att folk stöttar vår sak. Det är en känsla som går genom hela kroppen och får mig att skälva av glädje, förklarar han.

När paraden når pride house är Tobias Poggats, precis som alla andra, väldigt nöjd med tåget.

- Att finska och norska politiker från sametinget var här, det finns en väldig lycka i det. Jag såg många som stod och tittade. Jag vinkade åt många, berättar han.

Men det är klart att Sápmi som sträcker sig över Finland, Ryssland, Sverige och Norge skulle kunna samla ännu fler samiska HBTQ-personer och det jobbas på det, nu finns det en förening där queer samer ska kunna känna sig välkomna.

- Vi har fått rapporter om ryska samiska hbtq-personer och de ska vi försöka träffa, säger Ana-Maria Fjällgren.

Med all säkerhet har de samerna det ännu tuffare i ett land som har lagar mot homosexualitet.

För Ana-Maria Fjällgren har det alltid varit självklart att hon är den hon är, hon har inte ens sett sig som ett kön, hon har alltid varit stark och självsäker.

- Det har inte bara varit enkelt och jag var den enda. Men idag är jag glad att det varit svårt. Jag har blivit starkare av det, berättar hon.

Pridefestivalen är över i Karasjok, men livet som homosexuell same fortsätter. Det kommer fler hinder. Det återstår många som ska övertygas eller lära sig acceptera.

Eller som Ana-Maria Fjällgren avslutar vårt samtal:

- Vi har fått ta smällar. Vi ses som annorlunda, men är inte det. Det handlar ju bara om kärlek.