Det här är Johanna Henriksson.
Henne känner jag inte så väl, men jag vet att hon tog pris i Årets Bild sist med en bild från Grekland.
Bilden föreställer några nunnor som lever isolerade högt uppe bland bergen.
Det blev ett tredjepris i Öppen klass.
Varsågoda.
Johanna Henriksson.
Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året?
Jag har gjort några olika jobb som har handlat om privatpersoners och företags miljöarbete.
Det har känts extra meningsfullt.
Berätta mer?
Det har varit om miljöbussar, solpaneler, soppsortering och liknande.
Jag pluggade en del ekologi innan jag blev fotograf och gör den typen av jobb med extra stor entusiasm.
Det är viktigt att uppmärksamma alla goda krafter som trots allt finns i samhället. Det så lätt att bli helt uppgiven inför klimatförändringarna.
Sen så hade jag en rolig och lyckad utställning i Sölvesborgs Konsthall också.
Det är ett jättefint ställe med underbart engagerade människor.
Vad är din idé om fulländad lycka?
Frihet. Att skratta tillsammans med någon du älskar. En solig dag på fjället, med eller utan telemarksskidor.
Eller att få gå upp helt i något och låta allt annat blekna, som i ett fotoprojekt.
Foto: Johanna Henriksson
Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Ja, men andras.
Vilken är din största fobi?
Väldigt trånga utrymmen. Eller att jag permanent råkar radera alla bilder på minneskortet efter ett extra lyckat eller svåråtkomligt jobb.
Vilken är din favoritsvordom?
Saakoli. En äldre, finlandssvensk kvinna, som spelade en stor roll i mitt liv under min uppväxt, säger det.
Det känns som en hemtam svordom, även om jag inte använder den själv (och hon väldigt sällan måste jag tillägga, annars blir hon nog ledsen).
Vad är din största rädsla?
Döden. Inte min, men andras.
Vad ogillar du i din personlighet?
Jag kan vara disträ och lite klumpig. Det är jobbigt när jag till exempel tappar den goda middagen i golvet och det kommer porslinssplitter i maten.
Och jag har en tendens att överanalysera saker ibland.
Det är onödigt.
Foto: Johanna Henriksson
Vad är din bild av total misär?
Ett samhälle där människor måste vara rädda för varandra eller ett samhälle som inte tar hand om de svaga.
Att inte känna sig trygg i sitt hem.
Vad ogillar du i andras personlighet?
Missunnsamhet och brist på empati.
Vilken levande människa beundrar du mest?
När jag var i fem- eller sexårsåldern blev jag förälskad i oväntade personer.
Jag var väldigt förtjust i Peter Dalle och Boris Becker till exempel.
Nu kommer jag inte på någon känd person som jag beundrar förbehållslöst.
Men jag beundrar alla barn som växer upp under svåra förhållanden, som kämpar på och är hjärtskärande lojala med vuxna som kanske inte alltid förtjänar det.
Så många barn tvingas vara tappra soldater hemma.
Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
Förmågan att klä sig snyggt är verkligen överskattad. Det påverkar vårt bemötande av andra på ett undermedvetet plan.
Det är obehagligt.
Jag skulle vilja säga förmågan att sova kort, men det skulle bara handla om avundsjuka. Det är ju en jättepraktisk egenskap.
Men det ska visst vara genetiskt och inget som går att förvärva, det är ju synd.
Foto: Johanna Henriksson
Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Jag tror att jag skulle jag gilla att ha ett tjockt, mörkt hårsvall.
Tunnt, blont hår är tråkigt och inte så sofistikerat.
Vilken levande människa ogillar du mest?
Det går ju inte att svara på.
Men någon rasist ligger nog närmast.
Vilken är din största motgång i livet?
Långa relationer som tar slut är jobbigt.
Vilken bok har betytt mest för dig?
Mycket av det jag läste under min uppväxt och tonåren var oerhört betydelsefullt, men jag har svårt att nämna något speciellt.
Den hemliga historien av Donna Tartt eller något av John Fowles.
De böckerna innehåller en mystik och sensualism som dröjt sig kvar.
Jag tror att det är något jag letar efter nu i mitt fotograferande.
Foto: Johanna Henriksson
Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Det vore roligt att få vara någon superintellektuell, typ Susann Sonntag.
Eller någon högt evolverad buddhist med fullständig kontroll över min hjärna.
För att få känna hur det känns.
Det konstigaste stället du vaknat upp på?
I sanden, under bar himmel, klädd i manliga tuaregkläder i Sahara, med en okänd man ståendes uppe på en sanddyn bakom mig.
Då blev jag rädd.
Sen har jag trillat ur sängen ett par gånger och det är ju överraskande att vakna abrupt på golvet.
Var skulle du helst av allt bo?
Där jag bor nu, nära både naturen och staden.
Eller någonstans i södra Afrika eller kanske på Nya Zeeland.
Jag har en förmåga att trivas nästan var som helst.
Foto: Johanna Henriksson
Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Lojalitet och att både kunna vara allvarliga och skratta ihop.
Hur skulle du vilja dö?
Jag försöker komma på något lustfyllt, men det mesta lustfyllda hinner ju bli obehagligt innan man dör av det.
Utan lidande och nöjd med livet som det har varit.
Vad är din största extravagans?
Oliver, jag älskar oliver av alla slag.
Speciellt svarta, spanska med timjan och vitlök. Och så tar jag alldeles för långa duschar. Jag tänker bra när jag duschar, men det är inte riktigt försvarbart. J
ag försöker dra ned på det. Någon lurade mig en gång att hotellet vi bott på krävde skadestånd för att jag duschat för mycket och orsakat fuktskador.
Jag köpte det helt.
När ljuger du?
När jag säger att jag inte är teknikintresserad.
Foto: Johanna Henriksson
Vilket är ditt favorityrke?
Fotograf är fantastiskt. Men mycket som har med barn eller djur att göra verkar kul också.
Vad är ditt motto?
Försök minimera lidande.
Och oroa dig inte, det löser sig.
Men jag oroar mig och det löser sig inte alltid.
Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Det jag gör när ingen ser mig är ju hemligt. Men okey; sover, duschar, äter oliver och tittar på SVT play.
Ångrar du något i livet?
Det är klart. Men det mesta går ju att förklara i ljuset av vad som hände då. Jag kan ofta ångrar vad jag sagt, eller inte sagt.
--------
Tack som bara den Johanna. Ha en riktigt fin december så kanske vi ses på ÅB i Jönköping nästa år.
Johannas hemsida finner du här.
Foto: Johanna Henriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar