Här kikar Johanna Norin fram bakom kameran.
Johanna bor i Stockholm och jobbar med alla möjliga uppdrag.
Vi sågs första gången på Norrlandsdagarna i Sundsvall där Johanna är en flitig besökare.
Nu öppnar vi lucka 9 tycker jag.
Så, mina damer och herrar.
Johanna Norin.
Är det något reportage/jobb du är extra nöjd med från året?
Att jag och skribenten Lina Norman åkte till Kos.
Berätta mer?
I början av oktober åkte Lina och jag till Kos för att göra reportage om flyktingsituationen och svenskar som hjälper till som volontärer på plats. Reportaget publicerades i Allers.
När vi kom ner var situationen lite mer ordnad, och barnfamiljer inte längre sov på gatan utan hade hysts in på hotell på egen bekostnad eller med frivilligas insamlade medel.
Det som var mest förvånande var att inga etablerade organisationer syntes till och ointresset från ledningen för Kos stad att göra insatser. Svenskar tillsammans med andra internationella volontärer hjälpte till med översättning, dela ut kläder, skor, mat, sovsäckar, ta emot båtar på nätter och tidig morgon.
Allt på helt frivillig basis och med insamlade medel.
Betydelsefulla akuta insatser.
Vi träffade driftiga volontärer som var vakna större delen av dygnets timmar och människor på flykt som hade haft allt, men hade nu inget.
De berättelserna tog i hjärtat. En pappa var på flykt med sin son.
Hemma i Syrien fanns fru och två barn till. Han berättade att pojken saknade sin mamma väldigt mycket och han frågade mig, kan vi flyga till Sverige?
Han ville att pojken skulle slippa den långa resan upp genom Europa som han visade i sin mobiltelefon där avstånd, färdmedel, kostnader stod tydligt utmärkt.
Nu när Sverige har infört gränskontroller undrar jag var de hamnade.
Foto: Johanna Norin
Vad är din idé om fulländad lycka?
Att älska och vara älskad.
Att känna lust till livet. Att göra planer. Att gå barfota. Att bada.
Varje gång jag får hänga med en cool hund.
Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
Nej.
Vilken är din största fobi?
Ormar och riktigt stora spindlar som jag hade i badrummet när jag volontärjobbade i Thailand – usch så obehagliga med sina stora kroppar och håriga ben.
Och än värre blev spindlarna när jag sprayade med insekts-tabort.
Foto: Johanna Norin
Vilken är din favoritsvordom?
Har jag ingen.
Vad är din största rädsla?
Att något ska hända med människor jag tycker om.
Vad ogillar du i din personlighet?
Ibland lite utmattande att ha nära till hela känsloregistret.
Men mest är det av godo.
Foto: Johanna Norin
Vad är din bild av total misär?
Att sakna vänner och människor att älska. Våld och utnyttjande av människors sårbarhet. Och sexuellt våld, genomvidrigt, misärernas misär.
Vad ogillar du i andras personlighet?
Ovilja att lyssna. Pessimism. Känslokyla. Maktspråk.
Vilken levande människa beundrar du mest?
Det finns många att inspireras av, men 1/ Malala, inspirerande starkt föredöme, och Malalas pappa som stöttade mot rådande konventioner. Stort och viktigt. 2/ Lilan, en flicka som flydde ensam från Syrien och som jag fick träffa till ett reportage för Allers.
Vilken resa för att nå Sverige. Det kan vi aldrig förstå. 3/ Människor i vårt land som öppnar sina hem och hjärtan för flyktingar. De finns. 4/ Min moster, ensamstående, egenföretagare, engagerad, enastående.
En av dem som när jag var liten inspirerade till att upptäcka världen.
Foto: Johanna Norin
Vad anser du vara en människas mest överskattade egenskap?
…kanske konsten att hålla prata över andras huvuden utan att egentligen tala om någonting alls.
Vad gillar du allra minst med ditt utseende?
Min hållning skulle kunna vara bättre, och jag har alltid önskat mig tjockare hår, som min kusin Kiki.
Vilken levande människa ogillar du mest?
Ogillar starkt människor som gör andra människor otrygga.
Foto: Johanna Norin
Vilken är din största motgång i livet?
Svår fråga, jag tycker man gör det bästa även av motgångar, att svåra saker leder till något nytt. Inte mitt i det svåra, men sen efteråt.
Många gånger leder det till nåt man inte trodde.
Vilken bok har betytt mest för dig?
Alltså det vet jag faktiskt inte. Men att läsa betyder mycket för mig, det vet jag.
Det konstigaste stället du vaknat upp på?
Kanske inte det konstigaste stället, men på en matta hos i en pwokarenby norr om Chiang Rai, där jag inser att nattens dröm att jag vaknade av att en råtta sprungit över mig var på riktigt.
Foto: Johanna Norin
Om du skulle dö och komma tillbaka som någon annan. Vem skulle det vara?
Det går ju inte att svara på… men jag säger Charlotte Kalla, för jag beundrar hennes driv och envishet. Jag skulle vilja vara en som nöter och nöter i skidspåret i ur och skur.
Den uthålligheten alltså.
Var skulle du helst av allt bo?
Där jag bor just nu. Sen kanske jag bor nån annanstans.
Drömmer om en stuga i skärgården, en liten liten stuga med klippor, vatten, brygga och en båt, tänker en underbar handbyggd västerbottenssnipa (byggd av Sture Holmgren, pappa till min vän och kollega Paulina Holmgren).
Stuga, brygga och fin liten båt skulle vara fint.
Vad värdesätter du mest hos dina vänner?
Att de finns.
Hur skulle du vilja dö?
När jag blivit riktigt gammal. Jag tänker på min tidigare svärmors mamma som på slutet sa, Jag är nöjd nu.
Vad är din största extravagans?
Gott kaffe.
Att garva högt åt snubbelhumorn i brittiska komedin Miranda.
Foto: Johanna Norin
När ljuger du?
Jag ska inte säga aldrig.
Vilken är ditt favorityrke?
Hmm, konstig fråga, favorityrke, jag kan ju bara det jag gör. Men jag vill skriva mera. Vid sidan om bildskapandet, så får väl bli det.
Vad är ditt motto?
Det vet jag inte om jag har… men skulle väl vara ”Se människan” eftersom det är min drivkraft alltid, både i jobbet och korta ögonblickstunnelbanemötet med nån man byter ett par ord med.
Nämn några saker du gör när ingen ser dig?
Pausdansar i köket.
Ångrar du något i livet?
Ja alldeles säkert. Men allt som hänt leder till där jag är nu.
Och jag tycker rätt bra om där jag är nu, så varför då lägga kraft och tid på att ångra sig.
-------------
Tack så mycket för hjälpen Johanna! Hoppas du får en riktigt fin jul och ett fint 2016 också.
Vill du se mer av Johannas arbeten, så kollar du in hennes hemsida.
Foto: Johanna Norin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar