Trevlig sommar igen...

Ja, ja jag vet. Jag kunde inte hålla mig så länge.
Men jag ville bara tipsa om en uppdatering på min hemsida.
Indisk brottning. Gå in och kolla nu. Här alltså.
EM i fotboll. Jag har kikat runt och Kicki Nilsson på NA jobbar hårt.
Kolla hennes bildspel från Greklandsmatchen här.
Nu lovar jag att hålla mig borta ett tag.
Jag lovar.
Ha en skön sommar.
Igen.

Ha en skön sommar!

Jaha, då sitter man här.
Ledig.
Jag stämplar in igen på jobbet måndagen den 28 juli klockan 09:00
Samma vecka, den 31 Juli hoppar jag på SK 983 till Tokyo klockan 15:45.
Det känns långt borta och jag ska vila och andas ut, utan kamera och dator.
Man kan nog säga att bloggen tar semester. Jag hoppas inte jag ska in och peta allt för mycket innan jag är tillbaka. Datafritt så gott det går.
Men kanske, man vet ju aldrig.
Sen i augusti är jag tillbaka med dagliga rapporter från Japan och Kina.
Det ska bli roligt när jag är där, men först vila och återhämtning.
Må era ovänners kameler vandra i öknen utan vatten.
Njut sommaren vänner!

Äntligen lite Indien

Idag publicerar Sydsvenskan mitt och Mikaels reportage från Lifeline Express i Indien.
Det är ett tåg som fungerar som sjukhus. Vi gjorde det i Guna och du kanske minns hur det var där om du har hängt med i bloggen. Annars kan du läsa lite mer om strapatserna här. Men även här, och här.
Gå in på min hemsida och kolla och lyssna på bildspelet från tåget.
Klockan har inte slagit 07:00 ännu och jag laddar för min sista arbetsdag innan semestern.

Ett sommar Skåne...igen

Sommarskåne möter mig när jag landar på Sturup.
Det är skönt att vara hemma igen. Jag tror det gick bra på DN idag.
Det var långt men jag tror det funkade.
Puh, man känner sig tom nu. Trött och sliten.
Grodan i halsen sitter kvar och kraxar.
Fredag: Barnlek i Beijers park här i Malmö.
Lördag: Jobb
Söndag: Jobb
Måndag och framåt. Semester!
Känns lite overkligt.
Njut nationaldagen.

Geten Kalle

Haha, jag får ett mail av den legendariske DN fotografen Tommy Svensson.
Han berättar att han fick pris i Årets Bild samma år (1986) som Kalle.
Tommy fick en kryssning till Finland och Kalle fick en get på Kolmården som pris som var döpt till Kalle Melander.
Det var priser det...
Må gott Tommy och tack för historien.

Fridag

Idag skulle jag varit på Svenska Dagbladet och berättat om ljud&bild.
Men vi har lyckats strula till det med datumen så nu fick jag istället en fridag kan man säga.
I morgon ska jag till Dagens Nyheter så jag tyckte veckan var bra planerad.
Nu har jag njutit sol istället.
Skulle kolla Crumpler affären men den var stängd.
Kameradoktorn hade visst flyttat så min shopping sket sig lite.
Igår kväll träffade jag och åt med Linus Meyer och Anna Simonsson.
Härligt, glädje och skratt.
Mysiga människor.
Tog mig till söder och kollade in Magnus Wennman och Daniel Nilssons utställning.
Jättefin, vad duktiga ni är!
Är du i Stockholm gå och se den bums!
Såg när jag mös med en sushi i Aftonbladet att Wennman är på EM i fotboll och idag har tidningen använt honom till att fotografera en reporter som hoppar i spelarnas säng i kalsonger.
Ja, herre jävlar... Jag lider med dig Magnus. Håll ut! Kämpa på! Matcherna är roligast.
Köpte World press photo boken för jag har inte fått den i postlådan. (säkert ligger den där när jag kommer hem)
Ny lay-out. Rörig tycker jag men vadå, det måste väl också gå framåt.
En del grejer i tävlingen gillar jag inte alls men så är det väl också. Lorena Ros bilder gillar jag inte.
Bilderna alltså, inte historien...men är det inte en fototävling det där?
Ja, ja.
Läser på Kamera&bilds blogg om min kompis Jonas sportsnack där.
Jonas är och fiskar i Norge så tyvärr får jag inte träffa honom i morgon på DN.
Men jag har en plåt som han glömde när han var nere för en vecka sen.
På plåten låg det en fet fin lax som vi njöt.
Bla, bla, bla.
Nej, nu ska jag se till att bli färdig med föredraget så jag kan lägga mig en stund.
Mys i solen!

Huvudstaden, nu igen...

Vaknar ju på en löjligt bra sida idag. Slår upp fönstret och ett sommarstockholm möter mig.
Jag drar på mungipan. Allt känns lätt och ledigt idag.
Underbart! Vilket humör.
Jag plåtar skuggor, det gjorde jag sist jag var här också.
Jag bjuder på en till.

Med mitt glada jag och med iPoden i öronen går jag med raska steg in mot stan från Fridhemsplan i mina ballongskor. Jag sjunger med även om jag är lite rosslig i halsen och så, så känner jag mig glad som bara den. Ballongskorna är fotografens bästa vän enligt min kompis Tobbe i Umeå. Han lurade på mig ett par och nu har jag dom och går längs gatan som en svävande rakryggad stolt man.
Det är bra för ryggen sägs det och nu kan jag nog instämma på det. Man går väldigt "rätt"
Man känner sig bra i ryggen. Dom är dyra men har du problem med ryggen så kan det här vara ett bra alternativ. Kolla mer här.

Jag kommer fram till stan och där väntar Kalle, ni vet Årets Bild-Kalle.
Han och jag njuter en frukost på ett kafé och det smaskas räkmackor och snackas fotografi så majonäsen fräser runt bordet.
Kalle är ju en otrolig människa. Stor inspiratör och glädjespridare.
Härligt med sådana vänner. Vi kikar in på Kulturhuset och ser Lennart Nilssons utställning om Stockholm. Fina bilder från 50- talets Stockholm med reportage namn som:

Regeringen som rymde
Herrar med smak
Pengar, pengar, pengar
Nästan allt på Berns
Våren- vad är det?

Så lätt och inte alls tillkonstart som man ibland kan se i dagens tidningar.
Enkelt och ett viktigt tidsdokument.
Vi vandrar vidare och ser konstfoto av Nina Gorfer och Sarah Cooper.
Jag kan inte låta bli att gilla det och rundar av med Lennart Johanssons artistbilder som hänger ute, uppe på balkongen.
Njuter en glass i Kungsträdgården och snackar mer om foto och livet.
Glass är bra för halsen, det har min mamma alltid sagt.
Den tar slut lite för fort bara...

Kalle går till jobbet och jag tar tunnelbanan ”hem” och jag köper med mig sushi på vägen. På tåget ser jag att Coldplays senaste skiva säljs men finns inte på Itunes store när jag kopplar upp mig. Men jag ser att en av bandmedlemmarna sitter med en Leica i handen. Lite coolt men jag får vänta på deras musik några dagar till.
Nu ska jag använda resten av den här soliga dagen och förbereda mig för föredrag och ångesten är rätt stor. Vad ska jag säga?
Nej, nu kan jag inte dra på det mer, sätt igång!
NU!

Hur det gick med Holganegativen? Jo, jag tror det funkar ändå. Jag hann bara se det snabbt men jag ska scanna så återkommer jag. Dom blir ju inte kvadratiska men då får jag väl köra 6x4,5 då...inte mer med det.
Sätt igång!
Ja, ja...förlåt.

En sista laddning

Foto: Pavel Koubek/ NA
Har precis laddat för en sista arbetsvecka innan semestern. Det är den här som ska sätta punkt för allt och när jag slutar nästa söndag ska det vara tomt. Då ska dagarna bestå av vila och mys.
Igår var jag och plåtade med mina Holgakameror hela dagen.
Det var ruggigt roligt och när jag skulle sticka därifrån så såg jag att dom var inställda på fel sätt så allt har nog blivit dubbelexponerat! Jag vet, jag är en nöt och jag skäms ju men jag erkänner och kommer igen.
Framkallar i morgon så då kan ni få höra om resultatet. Kan ju (man kan ju drömma i alla fall) vara fullständigt nyskapande och nytt så att jag blir nöjd men förmodligen så var den dagen bara att lägga på hyllan.
Nya tag, men det känns också som att jag kanske inte borde åkt. Är för trött och tänker alltså inte helt klart.
Får ett mail av Pavel på NA i Örebro och det lyfter en. Han är duktig som fanken. Kämpar på och gör fina produktioner.
Kolla hans senaste här direkt!
I morgon efter jobbet flyger jag upp till människobyn.
Ha en bra vecka!

Att lära sig säga NEJ!

Hur svårt är det inte att säga nej? Jag har svårt för det och det är därför man ligger och grubblar om hur man ska hinna med allt.
Innan jag går på semester så ska det vara tomt på listorna.
Löst och ledigt.
Just nu är det inte det. Mycket är ordet istället... Har precis klarat av en föreläsning och hur skönt är inte det?
Håller på att slutföra Kina och Indien. Bara ett reportage kvar från Indien. Brottningskillarna.
Blir skönt att bocka av det åtminstone.
Men jag vet inte om jag ska köra det i färg eller svartvitt.
Vi får se.
Jag säger bara NEJ! numer. Man vill ju bli bättre.

Lediga onsdagen

Foto: Jörgen Johansson/ Skånska Dagbladet
Det kommer ett mail från Jörgen med en bild av mig när jag är nere i Malmös nya stolthet "citytunneln".
Det var kallt som vintern och Jörgen fick låna en jacka av mig jag hade i bilen och som tack fick jag en bild av mig själv.
Tack Jörgen.
För några nätter sen såg jag att Kontinent gjort en bok som såg fin ut.
Jag såg den dock inte som jag skulle vilja utan i pubbelysning sent på natten.
Det känns som att Kontinent bestämt sig att gasa på och lyckats värva Torbjörn Andersson.
Casper Hedberg tror jag kan gå hur långt som helst, onödigt duktig. Roligt att dom satsar så mycket tycker jag.
Kolla deras hemsida här.
För ett tag sen satt jag på Bromma flygplats och råkade hamna bredvid en chefredaktör på en stor kvällstidning,
Han gapade i sin telefon så det var ingen som missade vad han sa, men jag fattade att han snackade med en av fotograferna som fått en grymt bra bild på någon kändis på stan. Alla var nöjda som fan.
Som fan!
sa han.
Men, det hade varit extra fett om vi hade haft bilden på nätet ännu snabbare.
- Nehej, det går inte att ta smygbilder med telefonen, hummade han.
Lösningen hade han själv. Plåta av TV,n bak på kameran med mobilen och mms, a in det till redaktionen nästa gång.
Klart och betalt! Så hade dom löst den stora frågan för att ta bildjournalistiken ytterliga ett steg i rätt riktning.
Sen blev det boarding och han lyckades faktiskt tränga sig förbi hela kön som stått där ett tag och många skakade på huvudet.
- Kvällspostens ansikte utåt, sa jag.
Han snackade ända in i planet tills flygvärdinnan sa till honom.
Mediafolk...suck...
Jag säger inget mer, kolla Kontinent istället.
Okej, jag säger Grattis till min kollega Håkan som fyller 40 år idag!

Fredag igen...

Åhh vad skönt nu är det fredag igen. Igår var det korvkväll och det var succé med inte mindre än 40 medlemmar som ville vara med och mysa. Idag har det varit lite småjobb och ett evigt snattrande på datorn.
Jag hade tänkt att tipsa om två fotografer. Thomas Nilsson skriver om den ena som är ny i VII gruppen. Han hann för mig men det är väl ingen tävling antar jag.
Benjamin Lowe heter han och kolla hans sida här.
Det finns en ungersk fotograf som jag också ville tipsa om men där hann tidningen Foto före.
Han heter Tamas Dezso och du hittar sidan här.
Idag skickade AP ut bilder från ett bröllop som precis skulle fixas när jordbävningen i Kina kom.
Se en bildserie här.
Sen har ju Mattias Johansson i Kalmar äntligen fått tummen ur och jobbat med ljud.
Kolla hans senaste bildspel här.
Ha en skön helg!

Händer

Den här bilden har inget med inget att göra. Den är tagen i ett inte allt för lyxigt kvarter i Bombay när jag var där för en månad sedan ungefär. Förra veckan var jag i Kina och hade lite tid att surfa runt även om nätet i Kina är långsamt. Det är skönt tycker jag, att ge sig surftid. Mysigt.
Men det händer inte så mycket i fotovärlden just nu.
Fotofestivalen i New York. Där händer det, och Thomas Nilsson skriver om det på sin blogg.
Häng med här.
Lustigt att Göran Segeholm tar upp det samma på sin blogg. Att det inte händer så mycket alltså.
Nu händer det inte så mycket på hans blogg heller, även om han har en till som du hittar här.
Fotojournalistik.se gick ut med att dom skulle bli bäst på fotojournalistik.
Ja, det kanske dom är, jag vet inte, men där händer det inte heller mycket.
Hur kan det bli så? Lever bara bildjournalistiken första kvartalet av året när alla fototävlingar släpper sina vinnare och sen återgår allt till vardag igen. Kan det vara så?
Är det bara tävlingarna som räknas? Det har ju känts som att det hänt mycket under våren menar jag och nu är det något lugnare.
Mycket lugnare.

Flyget och jobbet

Det blir svårare och svårare inför resor tycker jag.
20 kilo är max och sen åker man på extrapengar i övervikten.
Är sugen på en sån här för den kan man ha som handbagage tydligen.
Men hur många hus får man i, är det någon som vet?
Okej, jag drar på en stor ryggsäck just nu men inför OS i sommar får jag inte i mer än hälften jag ska ha med mig.
Då kanske den här ordentligt packad går bättre.
Ge mig kunskap om det, tack.
Annars får jag väl såklart ta mig ner till fotoaffären själv.

Berättelser bakom bilden

Foto: Tim Clayton / Sydney Morning Herald
Jag vet att jag är ledig och borde hålla mig borta från detta. Sitter hemma och kollar intervjuer med world press photo vinnare.
Du har väl inte missat det? Se dom här.
Tim som fått massor med priser vad jag vet i WPP berättar om sitt sportreportage.
Det liksom mycket i prislistan är inte publicerat. Det är ju såklart synd. Han säger också att jobbet ger pengar till mat och hyra och så får man hitta sina utmaningar på sin semester. Hans prisvinnande bilder är tagna på semester.
Det händer här och det händer på dom stora tidningarna.
Se hans snack här.
Är det någon som fått wpp-boken i postlådan än?

Hemma igen

Nu är jag hemma igen efter en helt okej flygresa. Rätt skönt att vara hemma även om jag som sagt retar mig lite på den där jordbävningen. Paula Bronstein, som satt i juryn för Årets Bild i år är på plats, se hennes bilder här.
Man får hitta andra historier, dom här krigen och katastroferna kan inte vara allt...
När det gäller jobbet alltså.
I NY är det fotofestival och det finns filmer att kolla på. Kolla in Martin Parr här.
Nu ska jag vara ledig tills på torsdag, det ska bli skönt.
Jag tror jag behöver det. Jag ska se till att hålla mig från bloggen och sånt.
OM inget kul händer vill säga.
På torsdag har vi i PFK södra möte och Kalle Melander och Linda Forsell kommer.
Gör det du också, det bjuds på korv med bröd.

Växelvis går kärleken

Sista kvällen i Peking för den här gången. Den 6 augusti är jag tillbaka.
Jag hoppas verkligen att AC,n är bättre då på mitt rum.
Flytet är inte riktigt med mig här borta.
Idag har mycket strulat också, jag blev lite trött på det och gick och handlade lite istället. Hade hoppat över frukosten och lunchen och tänkte att jag skulle ta en tidig middag på sushistället.
Klockan 16 är man dock helt ensam och det byts inte ut mycket fisk på bandet.
Som sagt, flytet är inte hos mig just nu, men hoppas någon annan kan njuta av det istället.
När jag gick på gatan så såg jag en skön kines som satt och rökte på gatan och jag tänkte att jag skjuter iväg en bild från höften på honom.
Då ska man kanske tänka på att inte själv gå och svinga med armen som en gammal legosoldat.
Dåliga människa!
Som sagt, det är det här med flytet....igen.
Nu ska jag sortera bilder och flytta till hårddiskar och ”tagga” bilder och sånt.
Rätt mysigt det i alla fall.
I morgon är det hemgång.
Det ska bli skönt att komma hem till hemmet.
Ha en skön fredagskväll.

Hem till mina rötter igen

Igår kväll kom Ola tillbaka till Peking. Det är ju lätt att vara efterklok men jag skulle ha åkt med honom.
Nu ska jag släppa det och gå vidare.
Jag gillar Japan bättre är Kina.
Det är rätt stora skillnader mellan länderna och varför skulle det inte vara det.
På bilden är klockan bara 04:59 på morgonen och på himmelska fridens torg står det hundratals kineser och väntar på att flaggan ska hissas.
Efter 2 minuter är allt klart, allt till nationalsången högt spelandes ut genom dom skrangliga högtalarna.
Nej, jag vet inte.
Dimma i Peking idag.
Jag ska snart ta mig en sväng ner på stan.

Det är inte ensamhet

Nedanför mitt fönster står en man och snurrar.
Själv har jag tagit mig en ordentligt lång morgonpromenad.
Gubbe som gubbe.

Mina sista pengar

Det är kul med remotes.
Dom är tokiga på den där amerikanska sporttidningen.
Sports illustrated.
Det är Thomas Nilsson som berättar om dom den här gången.
Man träffar dom på olika sportgrejer och ser mycket bra bilder men jobbet dom lägger ner känns inte relevant med resultatet alltid. På OS i Salt Lake City satt jag bredvid deras "hockeyfotograf", jag minns inte vad han heter. Jag har för mig det var 18 monterade Hasselbladare som han styrde från någon slags datamaskin. Vi satt på kortsidan av rinken och när perioden var färdig öppnade han en liten smal dörr.
- Va, sitter det en dörr där,frågade jag lite korkat kanske.
- Jag beställde en, sa han i sina stora gula glasögon.
- Jaha, sa jag. Själv lyckades jag fixa ett skåp i pressrummet.
Olika världar.
Varför han hade gula glasögon stora som hela ansiktet?
Som han sa, Ja man ser ju pucken bättre. Det blir större kontraster.
Jo, det är klart...
På OS i Nagano hade jag lyckats få Sports Illustrateds biljett till invigningen och dom hade fått Sydsvenskans. Jag hade inte själv sett det men blev helt klar med det när deras bildchef kom rusande. Inte rasande, det var ju inte mitt fel.
Deras "driver" körde direkt hem mig till hotellet för att hämta biljetten.
Det var mycket viktigt att det gjordes direkt.
På invigningen satt jag högst upp på läktaren och såg knappt spektaklet och han som fick min biljett sprang inne på innerplan bland sumobrottare och annat....
En annan gång, jag tror det var på OS i Nagano också stod vi några fotografer högst upp på en hafpipe backe. Det är snowboard och den lutar satan så mycket. Man måste ha piggar under fötterna. Det snöade, och det ordentligt.
Bob, som en av deras fotografer heter la ner sina 4 kameror i snön och dom båda gled och rullade ner fint i slänten. En assistent kom flåsade upp med stegjärn på fötterna med fyra nya kameror och en bricka med fyra koppar kaffe på. Det är riktigt långt att gå.
Bob tog kamerorna och en kopp kaffe och så sa han till oss, bredvid en ordentligt trött assistent:
- Help your self guys!

Dom fann en gyllene regel

Satan vad det haglar in kommentarer och mail.
Tack alla, vad roligt.
Idag bar det iväg till ett reportage jag hade hoppats mycket på.
Inget unikt men kul i alla fall.
På vägen dit så satt jag med han som skulle hjälpa mig, Mr Chang (precis som i Tintin) i baksätet på taxin och han hyllade Sverige.
Han hade läst på. Volvo, ABB, Waldner och Ikea.
- Men ni betalar mycket skatt, konstaterade han.
- Ja, det gör vi nog men vi får ganska mycket för det, sa jag. Sjukhus, skolor, dagis och allt vad det är.
- Det är det vi kallar kommunism här, sa han, tystnade och tittade ut genom fönstret.
15 minuter fick jag vara inne på stället så det blev inte som jag hoppats på direkt.
Man får lust att skriva ner Kina ordentligt.
Satan vad svårt allt ska vara här.
Papper, strul, misstänksamhet.
Usch säger jag.
Trött.
När jag kom hem igen så lös min restaurang på andra sidan gatan och så hade det bara kommit hem en familj i det stora huset.
Jag valde dock Sushi till middag.
Jordbävningen rullar på TV,n och man får dåliga Tsunami-minnen.
Lukten kom som en våg in på sushirestaurangen och jag kunde inte äta upp.

Nu är det rummet som gäller.
Är du i Stockholm närmaste dagarna så gå och kolla på Magnus Wennman och Daniel Nilsson bilder på galleri kontrast.