Måndag är alltid måndag

Fotograf är världens bästa jobb. Det är egentligen inget nytt med det.
Ni vet, känslan av att jag är här nu och får uppleva allt detta "bara" för att jag är fotograf.
Ibland kan den där känslan vända precis till det omvända.
- Va fan gör jag här,liksom.
Men det är på något sätt lika spännande men det ger inte riktigt samma glädje.
Ähh, jag tror ni fattar. Jag gjorde mitt lilla genensamma projekt i lördags men då var känslan kanske mer av den andra sorten, eller så är det jag som ställer för höga krav.

Idag har jag en dag med fixande och lite städning också faktiskt.
Jag hittar bilden ovan och den är tagen på mitt hotellrum i Glasgow för länge sen.
1996 eller 1998 tror jag det är. Känslan jag hade då när jag låg där och pratade i telefon var också av den senare modellen.
- Va fan gör jag här.
Va, tänker du, Glasgow som är så rätt att vara i.
Visst, det stämmer men jag hade på grund av mina nyköpta skor nekats att komma in på en pub som mina kollegor slank in på och hyllade som en av världens bästa. Jag blev också erbjuden att få låna vår gamle sportchefs skor men jag nekade och gick hem och ringde till Paris istället. Det är det jag gör på bilden.

Har du läst Billgrens bok "vad är konst"?
Den är rätt rolig och man kan nästan byta ut ordet konst till fotografi och fnissa lite.
Boken är uppbyggd som en frågebok och fråga 17 lyder som följer:
Varför tycker alla någonting om fotograf? (här är det alltså konst men jag byter ju ut)
Svar: Just i ämnet fotografi känner sig alla som experter....och så fortsätter det med en jämförelse med utbildning och hjärnkirurgi men det skulle vara lite väl bra att blanda in här.

Har du sett den här fotografen?

Annars är det måndag.