Jag sitter på jobbet och ser att min blogg passerat 100000 klick.
Trodde det skulle dröja fram till semestern men nu kom det.
Vad roligt och någon har trott att jag skulle sluta nu men nej, det gör jag inte.
Kan istället berätta hur det började.
Bilden ovan är min första svartvita bild jag tog och framkallade och kopierade själv. Det var såklart ett litet magiskt ögonblick i mitt liv.
Jag var 14 år och hade fotograferat i några år men bara i färg. På den tiden åkte jag och min kompis Göran runt och fotograferade. Det var klädnypor mot solen, fåglar på stenar och båtar som tuffar förbi solnedgången. Vi skickade våra filmer till Sundsvall har jag för mig det var och där gjordes det bilder som några dagar senare låg i brevlådan. Då snackade vi om dom, jämförde och sen ut igen.
När jag var 14 så anmälde jag mig till en fotokurs i stan och det var där jag tog den här bilden ovan. Vi skulle alla plåta en rulle som vi skulle framkalla och göra bilder av. Han var lite töntig den där läraren minns jag. Han hade nycklarna i fållan på jeansen och det gillade inte jag minns jag.
När filmen och bilderna var färdiga och jag var helt sänkt på detta så slutade jag med både fotbollen och bandyn nästan direkt. Jag minns en av mina sista fotbollsmatcher där jag skulle ”hjälpa” de som var ett år äldre och det var ju stort på den tiden. Vi åkte till Fagersta och ingen snackade med mig. När ”vi” låg under med 2-0 fick jag hoppa in som högerytter, det var liksom min plats i mitt lag också så jag kände igen det. Vi vann med 3-2 och jag gjorde faktiskt hattrick i den där matchen. På vägen hem var det heller ingen som sa något.
Men det var ju inte detta jag skulle skryta om, men det var en fin chans att få göra det....
Jag slutade och min snälla mor städade ur sin stora garderob och jag fick ett framkallningskit med dosa, skålar och en fin-fin Durst framkallningapparat av henne.
Skålarna jag fick hade tre olika färger. En vit till framkallningen och en röd till fixet.
Jag sköljde bilder lite lätt i en beige minns jag och den där garderoben förvandlades till en sån där god lukt och till ett paradis för mig.
Jag ringde till Lars Hölglund som jobbar på VLT i Västerås och frågade om jag fick göra prao hos honom på mitt sportlov och sen har det rullat på.
Jag minns att på VLT hade vi lådor med 50 rullar tri-x och det var bara att plocka.
I labbet gjorde vi inte testremsor utan bara körde på med 24x30 papper.
Det var en sjuk värld för mig. En härlig värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar