Foto: Linda Axelsson/Sydsvenskan
Jag minns några discon jag också. Den lite svettluktande gympasalen hade pimpats upp med ballonger och serpentiner.
Mörkt var det så jag såg ju inget heller men i ena handen en Zingo (skitdricka som skulle vara som fanta) och i den andra en chokladboll.
- Ska vi dansa?
Det snurrade i huvudet. Shit! Okej för Zingon, den kan jag offra men chokladbollen då?
- Kan vi väl...
Igår var Linda Axelsson och Linda Stark på lågstadiedisco i Svedala.
Du ser sidan här nere och ett snabbt bildspel här som Linda jobbar mer med och förlänger.
När hon lagt ut den nya versionen så kommer du vara den första att få veta det, okej?
På vår tidning är vi väldigt noga med namn på alla vi fotograferar och är det barn så ska det vara förankrat hos föräldrarna.
Såklart hämmar de här reglerna den bästa bildjournalistiken. När reportaget dessutom ska in nästa dag blir det ju otroligt stressande jämfört om vi kunde hänga på discot och plåta precis som vi ville och sen senare ta reda på alla namn och ringa deras mammor. Eller pappor.
1 kommentar:
Det är skitkul att fota ungdomar. Men det är alltid svårt att lyckas få alla namnen mm. De springer omkring och tillslut är det svårt att veta vem som hetta vad. Sen är det ju det här med tillstånd också och det är ju ännu svårare. Det bästa är om en fröken vet på rak arm vilka som kan vara med, men oftast får de kolla i pärmar där de har de tillstånd föräldrarna skrivit på. Då blir det lätt att de bästa bilderna får stå tillbaka för de som man med säkerhet vet namn på och att de får vara med.
En utmaning, helt klart :) Men riktigt kul när man ror hem det.
Skicka en kommentar