I all stress och irritation på hur MFF skötte prisutdelningen i söndags missade jag den här bilden.
Fan.
Helvete.
Skit.
Okej, det är verkligen inget mästerverk men den hade suttit finare på bilage-omslaget än den vi hade.
Jag får ta på mig det men 13 timmar och stress till deras fest gjorde väl att jag missade den.
Men också den där jäkla irritationen på hur MFF skötte prisutdelningen för oss fotografer.
Daniel Nilsson som också var där skriver bra om det på sin blogg, ta dig gärna ett titt där också.
Jag var inne på det redan igår men har fortsatt irriterat mig på det hela.
Först.
Det är på tok för många fotografer inne på matcherna.
I somras när jag var på match blev det nästan bråk mellan en som faktiskt var där och jobbade och två som kallade sig fotografer och alltså fått ackrediteringar.
I söndags hade det ordnats två fina fotograffållor och de flesta ställde sig på den ena sidan.
Mitt sätt att jobba är att jag då direkt tar den andra, okej, den blev full ganska snabbt den också men jag behöver verkligen inte stå på samma sida som Scanpix och Bildbyrån, eller hur?
Så jag gick över på andra sidan.
När spelarna kom ut och presenterades hade jag 4-5 ryggar framför mig, ja du ser ju två bilder ner och Daniel Nilsson som står på andra sidan, ja du ser honom stå och "chimpa" när Daniel Andersson går ut på stadion, nämner det också på sin blogg.
När MFF höjt bucklan och sprutat champagne så släpptes vi in på vår sida.
Kravallstaketet öppnades och det var fritt fram.
STOPP!
Då kom det en annan vakt som stoppade oss och Pierre Mens puttades ner i gräset.
Ja, du ser ju på bilden, där han får hjälp av en annan vakt.
Men det här momentet när bucklan ska höjas och den bilden som på något sätt blir historisk, hur gick det med den då?
För mig på min sida.
Jovars.
MFF,s folk skymmer rätt bra tillsammans med MFF,s två fotografer.
Då stod jag ändå i den arrangerade och välkontrollerade fotograf-fållan.
Visst, jag skrek "IDIOT", flytta på dig men ingen hörde och sen var det för sent.
Så är det ju med fotografi.
Det går snabbt och sen är det över.
Som du ser på mittenbilden så har jag beskurit den till vad den är högst upp i det här inlägget.
Men i söndags i all stress och irritation såg jag den inte alls.
Jag såg bara det som skymde bucklan.
Synd, det hade kunnat bli en sådan fin prisutdelning.
Nu är det bara MFF själva som har bilder på det.
13 kommentarer:
Usch ja... ni hade ju ännu sämre sikt på den sidan än vi hade. Fy satan.
Och det värsta av allt är att bilden hade blivit väldigt fin om man hade fått med hela laget.. det sprutades ju ett fint champagnebubbel över hela laget precis samtidigt som han lyfte pokalen.
Men suck.. vad skall man säga.
//D.
Ps. Jag chimpade inte, jag sände bilder. =)
Där hade jag redan en bild hemma på Daniel Andersson, dock med fula gula vakter i bakgrunden...
Hemskt. Men din formulering "Nu är det bara MFF själva som har bilder på det" är kanske en ledtråd. Tänker på hur bl.a. NHL försökt ta rättigheterna till alla bilderna på deras matcher. Kanske finns det en plan.
F-n hur mkt sk*t ska man ta? trist, jag lider med dig mannen.
Buhuhuhuuu! Så synd om dig... gråt ut lite mer...
Men vad är det som ger dig rätten att vara där och inte de andra fotograferna? På vilket sätt är du unik och ska prioriteras?
Jag tror inte vi som arbetar där gråter överhuvudtaget. Det här visar bara på dålig organisation av ett arrangemang vid utdelningen av ett SM-guld.
Det är nog snarare mer tidningens läsare det skulle vara synd om, om det inte går att ta bilder.
Jag undrar vilken läsare som tyckt det vore roligt att se bilder som de här i tidningen.
//Daniel Nilsson
Hej på er alla!
Jag är rädd att du har något i kikaren P-O Stoltz.
Vi kan vara på väg åt ett sådant håll.
Supporterjournalistik och klubbar som styr.
Känns inte bra.
Lars F Andersson
Ja, tror du att det hjälper verkligen?
Anonym
Jag som person är verkligen inte unik men jag i det här fallet representerar jag Sydsvenskan. Skånes största dagstidning. Det borde ge mig förtur till dom som är där för att jaga autografer med kamera i handen.
Daniel
Vi gråter fr sällan är jag rädd.
Bra att ha en blogg att få ur sig lite i, skönt att vissa reagerar också:-)
Som du skriver, jag är verkligen inte där för min egen skull men det är många i sportvärlden som inte fattat det.
/LarsD
När jag läser vad "anonym" och Lars F Andersson skriver så inser jag att problemet är ganska stort.
Genom okunniga och löjliga kommentarer försöker ni förlöjliga Lars Dareberg när han tar upp en viktig fråga ang arbetssituationen vid vissa evenemang.
För övrigt rankades MFF på 457 plats i Världen på senaste klubblagsrankingen.
Grattis
Det var inte meningen att förlöjliga. Om Sydsvenskan som aktör känner att den borde premieras borde väl publikationen i samband med de ansvariga för arrangemanget titta på ett annat upplägg. Ett intresse från båda sidor existerar, antar jag. Gillar din blogg, dina bilder och kikar ofta in men inlägget ovan höll en låg nivå, därav reaktionen…
Jag å andra sidan som jobbar med journalistik tycker det var en väldigt hög nivå på Darebergs analys..
Just denna händelse har både Dareberg och Daniel Nilsson belyst i sina bloggar och för den som inte vet är just Dareberg och Nilsson några av Sveriges absolut bästa och mest erfarna sportfotografer. Dareberg och Nilsson har bevakat över 10 Olympiska spel och ett stort antal VM och EM i fotboll plus en mängd Världsmästerskap i massor av olika sporter
Om man då vill kritisera deras åsikt så bör man iaf våga skriva under med sitt eget namn.
Sydsvenskan är en journalistisk produkt och då bör man inte se sig som aktör vid bevakningen av ett guldfirande. Sportjournalistik är precis som all annan journalistik i behov av oberoende och släpper man på det så tappar tidningen trovärdighet.
För idrottsklubbarna är det givetvis roligt när de lyckas vinna men det är lika viktigt att de får visa upp att de har vunnit. Sponsorerna betalar stora pengar för att få synas på matchdräkt och det är dessa pengar som betalar spelarnas otroliga löner.
Ekvationen kanske låter enkel men den klubb som tror att de tjänar på att släppa fram ett fåtal egna talanglösa fotografer/fans/sponsorer med iphone istället för att låta Sveriges största tidningar. Den klubben kommer att gå miste om mycket i framtiden.
Sportbevakning i tidningarna är ingen självklarhet och på flera tidningar läggs sportredaktioner ner oavsett om man har vinnande fotbollslag eller ej. Att tidningen ska bevaka sportevenemang med egen fotograf är ännu mera osäkert. Kommer det dessutom dåliga bilder från ett SM-guld firande så blir det kanske ingen bild i Sveriges största tidningar och det gråter inte jag för.
Däremot gråter sponsorerna, speciellt i en sport där popularitet och inte prestation premieras.
/ Jonas Lindkvist fotograf på DN som bevakade MFF-Elfsborg och förundrades över att så många fotografer från Malmö bara jublade vid målen istället för att fotografera.
Kloka ord Jonas!
Hej anonym!
Du skriver att de ansvariga tillsammans med publikationen borde titta på ett annat upplägg. Så är det naturligtvis och så kommer säkerligen också att ske. Men på vad sätt innebär det att en professionell fotograf inte kan skriva om sin erfarenhet på sin egen fotoblogg? På vad sätt skulle det ena utesluta det andra, menar du? Snarare är det väl så att reaktioner från professionen kan påskynda den processen.
Hälsningar,
Malin
Skicka en kommentar