MFF vidare till Champions League!

Markus Rosenberg kramas om efter 3-0 av frampassaren Simon Kroon och till höger Enoch Adu.

Fotbollslaget, Malmö FF hade lyckats göra ett mål nere i Salzburg och nu inför hemmamötet skulle det räcka med 1-0 i vinst, eller kanske 3-1.

"Men det finns inte på kartan", sa jag.

Jag hade fel.

När man bevakar ett stort evenemang som EM eller VM eller för den delen en match inom Champions League "familjen" är det stort.

Det är massor med regler och bestämmelser och enligt ryktet satt MFF i möte nästan hela dagen innan för att lära sig hur man beter sig på plan enligt Uefas regler.

Alla dansar efter samma pipa och dagen innan match rullade lastbilarna med TV-kameror och sladdar och massor med grejer in på Malmös arena.

Världsfotbollen kom till stan och MFF skulle förnedras, eller i bästa fall klara 0-0 i halvlek.

Det blev precis tvärtom och när tränaren Åge Hareide pratar om kommande världslag känns det nästan lite overkligt.

Även för mig alltså som inte är någon tok när det gäller fotboll.

Men Real Madrid, Chelsea, Liverpool och allt vad det är känns ju stort såklart.

Även jag fattar det.

Ikväll vet vi vilka lag det blir.

Markus Rosenberg som köptes till MFF och kom till lägret i Florida där jag var tidigare i år visade att han varit ute på de stora arenorna i 10 år.

Han var överallt och lyckades dessutom göra mål. 

Inte ett, utan två.

-----------------------------------------------------------------------------------

För oss fotografer var det inte särskilt mycket extra att förhålla sig till egentligen.

Vi fick bara sitta på kortsidorna och så fick vi speciella västar men det är inget konstigt med det.

Jag fick nummer 10 på min väst och i fotbollssammanhang är det stort, man får stora förväntningar på sig åtminstone.

Nummer 10 är ju stjärnan och har allas förväntningar på sig.

Även min första dotter är född i förlossningsrum 10, men det är en annan historia och där var det inte jag som gjorde det största jobbet om vi säger så.

Minus var att någon tidigare fotograf spillt på min väst och det kunde störa mig något men när allt väl var igång tänkte jag inte mer på det.

Bildbyrån var där med två fotografer (Petter Arvidson och Ludvig Thunman)och TT en (Björn Lindgren) och så alla fotografer från de mindre byråerna på det.

Ganska trångt alltså men helt okej.

Malmöborna fixade stämningen på läktaren och jag gissar att det dröjer innan den känslan finns på stadion igen.

Jag fick en kram av Simon Bank. 

Det var fint att se honom igen.

Men det triggas ju upp en enorm förväntan och en slags "feber" i luften bland mina kollegor innan match.

Det gäller att inte ryckas med av allt det där.

Jag gjorde mitt på mitt sätt, så gott jag kunde. 

För den fotonördiga har jag två remotes bakom målet och så kör jag alltid med en kamera med en 500mm i handen och runt halsen har jag en med en 70-200mm och i gräset en med vidvinkel.

Mycket att hålla reda på och mina objektiv till remotekamerorna måste nog bytas ut.

Så trötta.

Sen är det bara att vara på alerten och sända bilder när det blir lugnt, direkt från kameran såklart.

Jag sprang in när klockan var 22:42 för att hinna sända mina bilder till tidningen.

Tidningen, eller de 6 sidor jag jobbade till och "ettan" gick i tryck 23:10 så låt oss säga att det var ganska stressigt.

Jag hoppas ingen fotoskola gör en allt för kritisk granskning av materialet, men det är verkligheten.

10-12 bilder hemma på 18 minuter.

När jag var hemma strax innan 01:00 var det svårt att varva ner och jag somnade med funderingen om vad som var störst?

Att MFF tog sig till Champions League eller att jag själv klarade två banor på Candy Crash?

Svårt.

Här kommer matchen i bilder.

I början av första halvlek fick Magnus Eriksson med sig en straff i den här situationen när målvakten Peter Gulacsi fällde honom.

Markus Rosenberg gick fram till straffpunkten, snöt sig i tröjan och la ner bollen.

Han satte straffen mitt i målet och helt plötsligt var det 1-0 till MFF och tiden var inte ens 15 minuter in i matchen.

Visst, målvakten var nog på och kände på bollen men mer var det inte.

Laget samlades i hörnan och gap och skrek och Magnus Eriksson i mitten sa att han inte varit med om något större efter matchen.

Strax efter det lyckades Magnus Eriksson se att målvakten tagit sig ut lite långt och lobbade bollen långt ifrån rakt i mål och det var 2-0 till MFF.

Magnus Eriksson jublade med Erik Johansson och sina kompisar i laget.

Till vänster gör Enoch Adu "tummen upp" till någon.

Markus Rosenberg och André Ramalho gör upp om bollen.

Andra halvlek startade med massor med bengaler.

Bengalerna var nog det enda som störde MFF under matchen och målvakten Robin Olsen var där och sa till att dom skulle sluta. Även Markus Rosenberg var där men det hände på andra sidan mot där jag stod.

I slutet av andra halvlek sprang sig Simon Kroon fri och spelade in till Markus Rosenberg som kunde skjutit direkt men valde istället att dra målvakten ytterligare en gång.

Sen fjuttade han bara in den med undersidan (?!) av foten.

Här är samma situation som ovan när Markus Rosenberg alltså gör 3-0 till MFF.

Erik Johansson hoppade högst i det segerruset.

Nu kunde inget stoppa MFF.

Markus Rosenberg och Agon Mehmeti.

Efter matchen, när slutsignalen gick sprang hela MFF ut på gräset och snabbast fram till Markus var Pawel Cibicki och efter honom materialaren Kenneth Folkesson.

I ett slags segerrus hoppar MFF runt på mittplan och en lycklig tränare i Åge Hareide skrattar ikapp.

Sportchefen Daniel Andersson (till höger) tror inte sina ögon känns det som.

Magnus Eriksson kramar om Isaac Thelin och till vänster kramar fina, fina läkaren Pär Herbertsson om Simon Kroon.