MFF-Gefle IF

Guillermo Molins jublar efter sitt 1-0 mål mot Gefle IF.

På den riktigt goda tiden på Sydsvenskan hade vi ett förbud mot just jubelbilder.
Jag har alltid gillat den tanken. Visst, det är en visuellt lätt form att ta till för redigeraren.
Glädje eller sorg.
Det jubelbilden egentligen gör är väl att berätta för läsaren att du behöver inte läsa detta, du fattar ändå vad som hänt så att säga...
Men är det ett bra sätt att få läsaren att läsa egentligen?

Då på den tiden gjorde vi liknelser med om Sverige spelat en match "långbortistan" och vunnit med låt oss säga 0-4 och TV-sporten bara visade när Henke Larsson sprang runt med tungan ute och armarna uppe i luften, men vi inte fått se själva målen.
Hur hade tittaren då reagerat?

När man sedan ser olika undersökningar är det just reaktionsbilderna som blir mest populära.
Vi brukar prata om action och reaktion på våra workshop.
Har man missat målet, vilket är ganska lätt att göra så blir jublet en såkallad räddning till sitt eget misslyckande.

Årets Bild prisade senast Ludvig Thunmans jubelbild på Zlatan som Årets sportbild, minns du?

Igår vann Malmö FF med 3-0 mot Gefle IF och enligt expertisen och tabellen ska det vara en självklarhet.
Ändå jublar spelarna när de gör mål. Det är en del av showen.
I det här fallet ska det läggas till att Guillermo Molins som varit stor stjärna i MFF varit borta länge och nu fick chansen från start och gjorde i andra halvlek 2 mål.
Han var såklart överlycklig för sin egen prestation, så glad att han slet av sig tröjan?! och jublade inför en ganska tyst klack.
(tysta över att polisen gripit några bråkstakar, det kan vi snacka mer om en annan gång).
- Se mig! Se mig!  tycks han säga.
Visst, han drar i samma stund på sig ett ganska onödigt gult kort, vilket jag tror Malmö FF har mest av i allsvenskan, men som han fick visa upp sig igår.

Han nickade in det målet och visst, jag har nicken på bild men skärpan sitter på läktaren långt, långt borta.
Jag blir besviken på det och får rädda mig med jublet som idag är publicerat både i Expressen och Aftonbladet.
Bra det åtminstone.

10 minuter senare gör samma man, Guillermo Molins 2-0 till Malmö och det hinner jag ärligt talat inte ens reagera på så jag får rädda mig med en reaktion.
Guillermo jublar med tungan ute och målvakten ligger som en trött säl i bakgrunden.

Innan matchen är slut, jag tror det är i sådär 80:e minuten kommer Vladimir Rodic in och skjuter på mål och av styrka lyckas den passera målvakten och det blir 3-0.
Det skottet har jag, men han står helt själv och sparkar till bollen, ofta en ganska tråkig bild.
Målet var hans första för säsongen och som en passning till tränaren och klacken blir även han så nöjd att han måste slita av sig tröjan och visa sitt linne för publiken.
Gult kort? Check!
Det får bli min räddning även här.
3 mål och jag har bara ett av dem och den bilden är rätt dålig. Men jag har reaktionerna efteråt.
Ja, en dag på kontoret alltså.

Det handlar såklart om tycke och smak det här, men jag har alltid tyckt att tanken är spännande.

--------------------

Zlatan spelade sin sista match i Paris igår och jag minns det där pressrummet i Paris.
Ostarna.

Schlager var det visst samma kväll.
Riktigt spännande...

Vi har fått ihop en fin grupp till workshopen i sommar, jag och Jonas Lindkvist och nu rullar det på fint.
Det finns plats om du är sugen att träffa likasinnade, läs mer här.

Min chef köpte en ny drönare till mig och jag är så himla glad för den.
Väldigt mycket bättre än min förra.
Tack!

Ha en himla fin söndag!

Guillermo Molins jublar efter sitt 2-0 mål mot Gefle IF.

Vladimir Rodic jublar efter sitt 3-0 mål mot Gefle IF.

Guillermo Molins jublar efter sitt 1-0 mål mot Gefle IF.