Black Wednesday

Jag tänkte att det skulle bli ett svart inlägg redan igår om USA och deras val och hela grejen.
Igår visste jag att Clinton ändå skulle ta hem det hela.
Men precis som med England och deras stolligheter blev det inte så.
Ja, vad ska man säga?

Du såg Søren Bidstrups fina berättelse som jag tipsade om igår va?
New York hade också en fin berättelse som du med lätthet kollar in här.

När jag vaknar upp till en ny amerikansk president tänker jag direkt på Glenn Killing i manegen.
Ja, du kommer ihåg va?



Jag har idag fått chansen att göra ett riktigt fint reportage med en spännande kille i Tomelilla.
Massor med energi och det var himla fint att få ta del av hans tankar och idéer.
Jag återkommer med det alltså, jag hade gärna gjort samma jobb i april istället men nu är det som det är.

När jag kommer hem från det sätter jag mig ännu en gång med Robert Franks "The Americans" och bläddrar. Med ord av Jack Kerouac.
Bilderna är tagna 1955/1956 och såklart har det hänt massor på de åren. Jag har tjatat om det förut och jag vet att när boken kom var det en slags revolution rent fotografisk.
Nu är det ännu nya tider i USA och något jag ofta förvånas över när det kommer till presidenten är att i USA råder ingen åldersdiskriminering när det kommer till detta.
Om vi i Sverige skulle få chansen att välja, låt oss säga en 74-åring man så finns inte det på kartan tror jag.
I USA är det mer än rimligt.
Bra och dåligt på samma gång.
Jag var som sagt säker på att USA skulle få sin första kvinnliga president men det ville inte folket.
Eller inte tillräckligt många åtminstone.
Jag har ingen favorit i boken, det är mer en helhet gissar jag.
Har du sett filmen som nyligen kom förresten om Robert Frank?
Jag skulle gärna se den.
Läs mer om honom här om du inte har koll.

Jag tänker på Larry Towell också och hinner jag ikväll ska jag ta fram böckerna han gjort också.
På många sätt står han för den amerikanska fotografiet för mig.
Kolla gärna hans hemsida.

Märkligt också att igår fick jag en förfrågan om ett gig i just USA som kanske blir av snabbare än vad jag hunnit fatta. Vi får se om alla nycklar faller på plats.

Igår avrundade jag också en 50-årspresent jag varit åt Anders Henriksson.
Men vilken härlig man jag fick lära känna på samma gång och han tar steg fotografiskt.
Fint att se.

Kvällen innan såg jag Filip&Fredriks dokumentär från USA, gör gärna det du också.
Här gör du det.