94 år gammal somnade han lugnt in på lördagsmorgonen och det är bara några dagar sedan vi snackade om det.
Att det kan hända - snart.
Du kan läsa mer om det här och se fler bilder av Lennart här.
Lennart var förmodligen Sveriges mest berömde fotograf genom tiderna och boken som han verkligen slog igenom med "Ett barn blir till" kom redan på 60-talet.
Det ger perspektiv på många sätt.
Tråkigt, men hans bilder lever för alltid vidare.
Jag har träffat Lennart några gånger, alltid med en otrolig nyfikenhet på mängder av saker.
För länge sedan berättade han att han börjat jobba med en liten knöl man har i näsan som tydligen avgör vad vi attraheras av på något sätt, jag gick aldrig in i det helt.
------------
Jag har fått veta att jag hade fel i ett tidigare inlägg från året, det vill jag inte ha, så jag ska försöka rätta till det.
Såhär skrev jag, du minns säkert.
Jag sitter i branschrådet fortfarande för utbildningen i Sundsvall.
Finns den kvar förresten? Jag hörde att läraren fått sparken och att ingen togs in i höstat på utbildningen.
Varför blev det inget snack om detta?
Läraren fick visst inte sparken, men det stämmer att det inte togs in några elever.
Det var min poäng.
Snacket kring det, det uteblivna snacket alltså.
Idag har Anna Clarén vernissage här nere i Malmö, men jag kommer inte loss tyvärr, får kolla en annan dag.
Jag är nyfiken på Martin von Kroghs film, undrar hur det går.
------------
Januari har för mig varit väldigt socialt och fint.
Precis efter jul och allt när man är så social så fortsatte det med Jonas Lindkvists 50-års fest.
Precis efter jul och allt när man är så social så fortsatte det med Jonas Lindkvists 50-års fest.
Det finns grejer som sades på den där festen som jag fortfarande funderar kring.
Veckan efter det träffade jag min kamrat och kollega Nils-Petter Nilsson i Småland.
Mycket som sades där går jag också och tänker på, det är fint.
Nu har jag precis kommit hem från umgänge med Peter Claesson, Kalle Melander, Leif Å Andersson och Jörgen Johansson som du såg i ett tidigare inlägg.
Där finns så mycket att hämta kraft i också.
Jag är tacksam för det där, nu laddar jag för februari, som inte blir fullt lika socialt tror jag.
När jag kom hem från Mølle hade jag en fästing på mig, är inte det märkligt?
------------
Jag läser ut boken om Martin Adler förresten.
Tror inte Martin fick det erkännandet han mycket väl förtjänade här i Sverige.
Han var en ensamvarg de luxe och jag tycker verkligen du ska beställa boken du också.
Här gör du det och det är en gammal kollega från min egen VLT-tid som heter Ann-Christine Kihl som skrivit den.
Men nu är det lördag och jag vill bara önska just dig den mest fröjdefulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar