Vänskapen

Vi träffades i tonåren, även om vi visste om varandra tidigare än så.

Men det var fotografiet som verkligen förde oss samman.

Sen gick det inte att skilja på oss.

När jag tänker på det så spenderade vi så mycket tid tillsammans genom de där åren då man blir vuxen och hittar sin roll på något sätt.

Göran Thorén heter han.

Värsta minnet jag kommer på just nu är när vi köpte en pilbåge och låg på gräset, ängen nedanför Åshagen i Västerås och sköt rätt upp och så såg vi pilen försvinna upp i skyn.

Sen kom den ner.

Då gällde det att hålla sig undan för den kom i hög hastighet och satte sig i gräset med en jäkla fart,  och så skrattade vi.

Ny pil.

Göran gick skola i Skurup och gick över till rörlig bild som han jobbat med sedan dess medan jag hållit på med stillbilden hela tiden.

Han i Dalarna och jag i Skåne.

Nu är jag lite på väg in i det rörliga och Göran är på väg in i stillbilden igen.

Det är fint.

Igår såg vi Sigur Rós tillsammans.

Härligt även om timmarna sprang fram.

Vänskapen finns alltid där, även om vi haft år där vi skött oss på egen hand.

Men den har alltid funnits.

Det är ännu bättre när vi ses.

Tack kompis!