Vilosöndag

Idag har varit en ganska soft dag. Började med ett springpass och även cykelpass på Hyatt idag.
Det var skönt och jag hann med ett dopp i poolen också hör och häpna.
M&S har årskort på gymmet och det kostar 40000 kr för ett år. Jag betalar sådär 250 kr för en gång och jag lovar, jag använder inte under 10 handdukar för det priset. Jag dricker mycket vatten också.
Jo, det ingår.
Vi har laddat för vår resa till Bombay uppe på M&S takterass som är som en ljuvlig oas mitt i Delhi bland allt stim.
Där uppe är det lugnt och fint. En trädgårdsmästare sköter om den lilla plätten så det är fint som i Bröderna lejonhjärta.
Vi sticker rätt tidigt i morgon bitti till flygplatsen.Bombay och så vidare med tåg på onsdag natt. Jag vet inte hur det kommer se ut med uppkoppling så jag kanske vilar lite från bloggen. Hittar jag uppkoppling så får ni en rapport som vanligt.
Det ska bli roligt att komma ut på äventyr nu.
F där hemma var på kalas idag och det är inte annat än att man längtar efter tjejerna.
Magen är dock okej fortfarande även om den information såklart inte är så spännande.
Jag hoppas bara på att den rapporten ser lika dan ut hela resan.
Min litteratur är ju Robert Capas bok "krigsfotografen". Läs den. Den är så nördigt bra där han med egna ord berättar om sina äventyr.
Killen är i NY ena dagen och sen är det båt till England. Ner till nordafrika. Flyg över till Italien och fallskärm från himlen.
Aldrig gjort men det går bra, dessutom hinner han lämna sina bilder till Life precis i sista sekund.
Sen är det ju D-dagen och hans köra "pinky" i London som opereras för blindtarmen.
Ja herre gud vad hann med och detta är ju 1940-1945.
Dessutom hinner han supa som en alkis och hans vänner heter Hemingway och sånt.
Det man undrar i all pojkfotografsromantik är hur gjorde han med film?
Köpte han den där bland kriget eller hade han 100 talet filmer med sig hela tiden?
Han skriver efter ett ganska segt slag hade han plåtat 47 rullar som han dessutom skickar med någon lallare för att han i sin tur ska skicka dom till NY. Shit, vad dom måste ha litat på varandra.
Jag tror dagens fotojournalister har lite att lära där.
Kolla in en liten multimediagrej här om Capa.
Jag hoppas att jag får träffa Martin von Krogh nästa vecka. Han är dagens Capa. Jag har inte hört ett dåligt ord om honom.
Trevlig och artig. Det är en bra förebild för alla.
Får jag äran ska jag berätta om det stämmer.
Okej, jag har ju träffat honom förut men jag kan inte säga att jag känner Martin så väl.
Det jag vet är att det finns många tomtar som har kameran som sitt verktyg.
Jantelagen? Nej, tack.
Men det finns också många, många härliga fotografer. Det får man inte glömma.
Hörs när vi hörs.

15000

Igår var vi på fest på ett hotell här i stan. Det var en tennisturnering i stan som hade bjudit in M&S som jag bor hos.
Jag hängde på och drack vin och åt snittar.
Tennisspelare blandades med indiska fotomodeller.
Jag var nog egentligen på fel ställe men vinet var gott. Maten med för den delen.
I morse steg vi upp 05:30 och stack 30 minuter senare ner till en stad som heter Jaipur.
Trots den tidiga uppgången hinner jag se att jag passerat 15000 på hemsidan. Vad roligt.
Hoppas att Sydsvenskan snart publicerar mitt reportage från Grekland så jag kan lägga ut det.
Helst innan Indien reportagen börjar trycka på så att säga.
Tillbaka till den här dagen.
4 timmar i bil med trafik som är rätt speciell.
Vi red elefant och fortsatte på vårt resereportage.
På vägen hem i bilen, 4 timmar till alltså sov vi som stockar och var rätt sega efter en full dag.
Mycket folk, mycket frukt, mycket kött och allt stim.
Jag håller mig ganska kort idag för jag pallar inte riktigt.
På filmen bör man se M&S på väg upp med elefant. Jag fick en egen.

Lite svårt att gå igång på resereportaget men det blir andra bullar snart.
Hoppas jag.
Magen håller fortfarande hör och häpna.
I morgon är en ny dag.

Old Delhi

Börjar dagen riktigt tidigt. Ölen vi tog innan läggning igår kluckade i magen och täcket trängde sig liksom på mig.
En duvfamilj knorrade på den lilla balkongen.
I Mikaels kvarter går det runt en man på natten och slår med sin käpp i marken och visslar i en visselpipa.
Allt för att visa att det är lugnt i kvarteret. Men det är det ju inte då. Han har missat poängen tror jag.
Efter frukost tar vi en sväng ner till Old Delhi.
- Den vanliga touren, säger M.
I trånga gränder cyklas vi runt av varsin cykelkille.

Det är varmt som bara den men det märks inte på våra cykelkillar. Inte en droppe svett kan nalkas i deras pannor.
Vi stannar här och där och kollar på moseén, det är fredagsbön. Vi går in på chilimarknaden. Det är så mycket chili så det sticker i ögonen. Alla hostar och spottar.
- Det är hälsosamt, säger en man.
Njae, vi är inte säkra på det.
Efter det en lunch på ett fin-fint hotell.
God pannkaka med kyckling i. Starkt men mycket gott.
Jag tankar in 300 bilder och någon borde hålla till resereportaget tidningen vill ha.
Nu ska vi sticka och träna. Skönt att man kan hålla igång trots att man är ute på äventyr.
Magen håller sig fint i form. Inga problem.
Än.

New Delhi

Jag som skulle resa lätt hade jag sagt. Det började tidigt på Kastrup med en överviktsbot på 1350 danska kronor.
Jag sitter på 10000 meters höjd och blickar ner mot svarta havet.
Det är snarare sommarhimmelblått än svart. Det ser vackert ut.
Flyget ner är bara halvtomt så jag kan byta plats. Jag sitter på en tvåa med som sagt, en vacker utsikt.
Vill jag så kan jag lägga mig på en trea, men det har jag ingen lust med.
Sitter och bläddrar i en flygbolagstidning och räknar på mina resor jag gjort för Sydsvenskan. Räknar jag rätt så blir Indien mitt 45:e land.
Nördigt, jag vet men jag kunde inte låta bli.
När jag gjorde en sommar på Aftonbladet 1991 så minns jag att Urban Andersson skulle iväg på sitt 100:ade land och jag tänkte WOW! Hundra länder.
Det kommer jag aldrig upp i och nu när jag räknar så inser jag att, nej det gör jag nog inte. Jo, kanske om jag får lägga till lite privata strapatser kanske.
Nej, det går nog inte ändå. Okej, mer än 25 år till pensionen.
I sommar åker jag till Japan för fjärde gången, räknas det som 4 då?
Nej, det kan det ju inte göra. Fjärde gången till Kina också.
Okej, jag släpper det.

Utan att veta vad jag snackar om, har jag en hatkärlek till Indien.
Jag förväntar mig en duktigt dålig mage och mycket annat så jag är lite spänd.
Det mesta man hört om Indien handlar om dåliga magar.
Jag slänger i mig imodium som en ölpåverkad man vid en bar som fyller en hand med jordnötter och slänger in dom i käften.
Men det är inte lika gott såklart.
Jag sitter här uppe och tänker på MIF där hemma.
Hur har det gått för dom idag?
Det är med en längtan efter dom jag skriver det såklart.
Tankade in från svt.se en film om världsfotografen Marianne Greenwood som jag aldrig hade hört talas om. Spännande tant det där. Svenska.
Nu är hon död runt 90 år gammal.

Nu är jag på plats. Jag ligger efter en öl på Mikaels takterass i sängen och myser.
Detta känns bra som bara den kan jag lova. Nätet funkar så jag rapporterar!
God natt!

Nörd? Javisst!

Nu är det mesta packat inför min resa till Indien. Jag hittade en bok om Capa. Det blir perfekt för en nörd på flyget.
iPoden är laddad med 185 podcastar och med musik såklart.
Det finns filmer i datorn. Jag har bestämt mig för att resa lätt.
Har fått låna en 5D av min vän på jobbet Leif Å Andersson
så jag har 2 st med.
Några gluggar och min ljudmaskin. Det får räcka.
Avfärd hemifrån imorgon bitti 07:00
Avfärd från Kastrup 09:05
Landar i Wien 10:45 och byter terminal och flyger vidare till New Delhi klockan 11:55
Landar i Delhi klockan 23:45
Mikael som jag ska jobba med hämtar mig.
Lyxigt, jag vet.
Fredagen kollar vi runt i Delhi.
Fest på kvällen.
Lördagen åker vi till Jaipur.
Söndagen stannar vi i Delhi.
Måndagen flyger vi till Bombay på morgonen.
Stannar till på onsdag då vi tar natttåg
till Bhopal där vi är till på lördag.
"Hemma" igen i Delhi på lördagen alltså.
Nästa lördag vill säga.
Då vet ni var ni har mig och glömmer jag själv kan jag kolla på min egen blogg, haha.
Ska försöka att rapportera längs vägen och visa bilder.
Det var ju därför den här bloggen egentligen kom till.
Mys så länge. Själv vet jag inte hur jag ska få flygtiden att räcka till, till alla mina podcastar.
Ja, jag har tagit med alcogel, ficklampa, hårddiskar, minneskort, telefon och mina nyköpta t-shirts.
Hörs!

Wennman

Foto: Magnus Wennman /Aftonbladet
Nu har även vinnarna i andra klasser i NPPA kommit och mer eller mindre själklart är det ju att Magnus Wennman tar hem både ett första och tredje pris i sport story picture.
GRATTIS som bara den Magnus, du är grym.
Se som redan sagt vinnarna här.

NPPA

Foto: Per-Anders Pettersson
Nu börjar priserna i NPPA ramla in. En svensk än så länge.
Grattis PAP!
Du hittar fler vinnare här.

Kung Karl!

Det är lördag och jag tar det piano. Jag har varit och myst i bokhandeln. Jag gillar det.
3 pärmar och 3 snygga pennor.
Härligt. Inga böcker dock.
Jag fick ett mail ifrån en Laura som hjälpte mig lite i Grekland. Vad kul att hon plåtat mig, eftersom man sällan kommer med själv. Hon och hennes kompisar berättade om "clean monday" som jag var på. Det var ju snarare "dirty monday" men ändå. Dessutom bjöd dom på öl.
Ja, bara en sån sak. Vänliga människor.
Jag la av misstag kan man säga in en bild på min hemsida för att det skulle vara klart när det var dags. Men eftersom jag skulle uppdatera en annan hemsida så publicerades ju även min. Förlåt för det, men så fort det är publicerat i Sydsvenskan så ska jag länka ett bildspel så ni får se på spektaklet.

Min kompis Kalle har ju varit med i TV och du hittar länken här.
Han är jagad den stackaren. Han fick pris i ÅB men det kanske snarare var en belastning. Ibland känns det som att bara för att man får dom fina priserna, ja då får också ta en massa skit för det. När det gäller photoshop så finns det bilder i den där tävlingen som är hårdare än Kalles.
Dessutom ligger väl miljöaspekten i betraktarens ögon. Du är en hyvens kille, Kalle, fortsätt så.

21/3....Världsdagen!

Idag är det world down syndrome day!
Det firas i hela världen på något sätt. Dessutom fyller min kollega Thomas Löfqvist, ni vet han med björnen i Årets Bild 60 år idag. Grattis, grattis.
Se ett av mina bildspel från Ukraina här.
I det landet lämnas fortfarande barn bort som har downs syndrom. Det är skrämmande på sitt sätt.
I Sverige har vi kommit lite längre. I USA har dom kommit mycket, mycket längre. När det gäller synen av dom barn som råkar födas med ds.
Elias är en härlig kille från Malmö som du kan se ett bildspel om här.
Moomsteatern i Malmö är världens varmaste teater. Jag var med dom på turné i Slovenien/Italien för något år sedan.
Kolla in bildspelet här.
Kjell som driver och är grundare av teatern snackar till bilderna. Lyssna vad han har att säga.
Om alla skulle ha en sådan människosyn skulle världen se bättre ut. Du är bäst Kjell!
Ha en skön påsk och tänk lite extra på alla DS, are idag.

Nerikes Allehanda

Foto: Kicki Nilsson , NA
Fotograferna på NA tuffar på med multimedia.
Dom är duktiga. Kicki har varit på klubb i Örebro antar jag.
Kolla in hennes bilder här.
Hur kom hon in där liksom?
Se även hennes kollega Pavel som fokuserat på konståkning.
Du ser hans bildspel här.
Jag var i Kalmar för något år sedan och visade hur man jobbar med ljud/bild.
Lars Dafgård gick den och han har en egen hemsida som han redan ska byta säger han.
Se hans grejer här.

Anders Hansson2

Foto: Anders Hansson/ Kontinent
Jag har skrivit om Anders förut men för dig som inte sett intervjun Adam Haglund gjort med
honom så hittar du den här.
Anders är en sympatisk jävel.
Bra, fortsätt så!
Se hans hemsida här.

Lachapelle

Foto: David Lachapelle
Jag får ett mail om att David kommer till Stockholm. Vad roligt. Jag har hans böcker hemma. Han verkar vara en ren galning.
Ännu roligare.
Lördagen den 12 april öppnas dörrarna för allmänheten till en gigantisk utställning av David LaChapelle. Stjärnfotografens utställning kommer senast från Milano där den gjort stor succé. Utställningen är på hela 2000 kvadratmeter och uppdelad i tretton kapitel. Utställningen sker på Factory i Nacka Strand och pågår till och med den 11:e maj.

Mysmåndag

Vilken soppa det tycks vara i PFK/Årets Bild.
Jag har ju sagt det förut men jag säger det igen. Tävlingen och allt kring den är alldeles för hemlig.
Nu slutar Lemberg hux flux. Ingen fattar varför. Han har gjort ett hästjobb och nu har PFK lackat ur på honom av någon anledning. Tråkigt att det blir sådär.
Jag tror fotosidan förlorar på sandlådenivån. I nuläget slår vi grävarna och jornalistpriset ordentligt när det gäller evenemang.
Vi får se hur det blir i framtiden.
Jag hörde också talas om rykten om att juryn ville diska alla tre reportage i sportklassen.
Men istället gav de dom första, andra och tredje pris till just dom reportagen.
Javisst, det är väl okej men varför sen gå ut med att "alla" i juryn tyckte det var överkopierat i photoshop?
Juryn måste väl ändå stå för det som dom gett pris till?
För något år sedan hörde jag samma sak om årets fotograf, men istället gav man honom det finaste priset.
Stand up liksom, det är bara en tävling.
Sen blir ÅB förvånade och skriver att juryn skriker att det är photoshop award året efter.
Ja, tror fan det när man året innan gett pris till en duktig fotograf som i och för sig jobbar mycket i photoshop.
Det är ju inte facit men juryn som valt bilderna måste väl i allafall stå för sina val. Tycker jag.
Sen kanske alla rykten och snack i baren på Berns bara är skitsnack men jag tror inte det.
Nej, dra ner på juryn till 3 personer. Ta tre duktiga oavsett kön. Jag tror inte det spelar någon roll.
Se till att juryarbetet inte blir så himla stängt. Låt jurygubbarna eller tanterna stå för sina val när dom sätter sina kråkor på diplomen. Dom ska tycka det är så rätt val att dom kan grillas på en juryhearing. Inget konstigt med det.
Och ha rätt!

Något kul då?
Jag har haft en sån fixardag så det liknar ingenting.
Jag är nöjd och fattig med för den delen. Jag hann med en kopp te med Ola Torkelsson.
Ikväll klockan 21:30 är det Kobra. Jag gillar alltid det.
Reuters har gjort en stor multimediagrej om Irak som du hittar här.
Jag har hittat en magnettavla som jag ska plåta som tagit allt för lång tid att hitta.
Multimediashooter som legat nere ett tag är tillbaka.

Bilderna är från thaiboxning som jag var på som ren terapi efter tsunamikatastrofen.

Lørdag

Foto: Jonas Gusavsson
Jag jobbar helg. Har varit i Vinslöv på SM i brottning.
Inget nytt under solen. Det verkar snurrigt mellan ÅB och PFK just nu.
Vad synd att det alltid för mig sig massa åsikter och annat skit det hela.
Bra med så engagerade personer som orkar på sin fritid att dra i det.
Jonas, min vän (som det nog är 15 år sen jag såg, men ändå) mailade mig den här bilden han tog på Gaultiers visning i Paris.
Han jobbar med sånt. Jag träffade honom i NY när jag egentligen var och hälsade på en annan kompis som heter Fredrik.
Jag minns när vi skulle åka hem en natt i en taxi och chauffören hittade hem direkt utan att Jonas behövde säga mellan vilka gator det låg. Han var glad och imponerad av det där minns jag.
Dessutom spelade han Frank Sinatra i bilen.
Det var några minnesvärda nätter.

30 grader kulört

Ledig onsdag idag. Jag har lämnat in mina mark II för lite rengöring men min 5D fick sig en riktig genomgång.
Jag hoppas jag får tillbaka dom snart.
Min tvättlina hemma ser inte ut som vanligt. Mina kameraremmar och mitt domkebälte luktar gott igen.
Det var bra med lite mjöl så fick man det fräscht igen. Borde göras oftare.
Idag fick jag ochså höra att min tokiga kompis Johan Bävman är nominerad till masterclass i world press photo.
Nu håller jag tummen på att han kommer med.
Då brottar jag ner honom och åker i hans ställe.
Jag skickar med en liten bild från Grekland som jag hittade i ixusen.
Visst ser det vackert ut? Det var det också.

Nu har jag fattat vad Tobbe menade med sitt inlägg om att skilja på reklam och journalistik på dn.se
Jag ser att när man kan kolla på Pauls bilder så får man också veta strax under vad som är bra mot mensvärk, huvudvärk osv.
Satan vad bra Pauls bild i Journalisten är på damen som ligger för döden i sängen och sonen och dottern som sitter bredvid och barnbarnet som leker med en ballong! När det är som bäst!

sista Greklands rapporten

Jag vet, bilden är inte från Grekland men ändå.
Det är Klüft på träningsläger i Frankrike.
Min kamrat Kalle Melander får ta emot mycket skit för sin bild som korades till Årets Bild 2008.
Det är kanske bra att det kommer upp men det är på samma gång synd och tråkigt att det blir så mycket gnäll.
Det sköna är att Kalle inte gjort något fel. Han har ALDRIG skrivit att det är koleldat, skitigt och allt vad det är i någon bildtext.
Han har mörkat ner himlen lite i photoshop, jag har sett RAW-filen. Vem gör inte det? Jag lovar er att det finns värre photoshop grejer som får pris i den där tävlingen. Bra dock att det väcker så mycket debatt. Det måste tyda på bra journalistik när man kan beröra och uppröra på det sättet som Kalle gjort. Hade det handlat om text hade det varit höjt till skyarna och det hade snackats journalistpriser och annat. Nu är det "bara" bilder. Man blir rätt trött på det där. Läste i en mediatidnig innan ÅB.
(inte journalisten utan den andra vad den nu heter?) På en sida står det om en reporter från VK som fått ett pris av någon anledning. En sida. Ja, det är väl okej. Läser också en liten notis om att den svenska fotografer Pieter ten Hoopen vunnit VM i fotografi. Ja, så kan det vara. Jag minns när Jonas Lindkvist fick ett andra pris i foto VM och det stod inte om honom alls i hans "egna" facktidning.
Rättvist är det inte. Otacksamt.
Adam Haglund kommenterar mitt inlägg om Årets Fotograf. Jag vet inte om han fattat mig rätt riktigt.
Jag menar inte att varken Magnus eller Jonas skulle bli årets fotograf i år. Det är inte det utan snarare så som du själv säger att en fotograf som plåtar sport aldrig kan bli Årets Fotograf. Det är synd eftersom det är en presstävling Årets Bild och en stor del av pressen handlar om sport. Men att fotografer som aldrig fotograferar sport blir det gång på gång.
Rättvist är det inte. Otacksamt.
Låter jag bitter idag kanske?
Nej, tok. Solen skiner och jag har packat ner mina skitiga grejer och ska snart vända hemåt.
Livet leker.
Visste ni att det var Kalle Melander som fick igång mig att fotografera. Min pappa Björn köpte alltid Aftonbladet när jag var liten och då såg jag hans bilder där. Jag var sådär 14-15 och det var väl min lilla pojkdröm på något sätt.
När han blev Årets Fotograf 1986 var jag glad som en speleman och jag läste om honom i tidningen FOTO.
Wow liksom. Idag känner jag honom ännu bättre. Jag är glad för det, du är en stor inspiratör Kalle.
1991 jobbade jag en sommar på Aftonbladet och jag letade efter hans negativ utan något resultat.
Jag hittade inte ens hans skåp. Det fanns då bara rykten om att Kalle flyttat till Gotland och klipper får. Någon sa att han jobbar på TV och någon hade ingen aning.
Jag fick höra en historia runt det där året han blev årets fotograf. Han var ny på Aftonbladet och satt i fotografrummet.
Andra dagen tror jag det var. Någon rusar in och säger att Palme är skjuten på Sveavägen.
- Var ligger Sveavägen då, frågar Kalle lungt på sin breda gotländska.
Och så åker han.
Men nu vet jag att den där braiga historien inte riktigt stämmer. Tyvärr.
Kolla aldrig en bra historia!
Nu till flygplatsen.

Check and clean!

När man är på stora idrottsevenemang så är alltid Canon och Nikon på plats.
Då kan man lämna in sina kameror för renovering men det används nog mest till check and clean.
Det är i alla fall det man skyller på.
Jag hade behövt ett OS eller ett VM imorgon. Mina kameror ligger under en blöt handduk nu och suger upp så mycket det går.
Kameraremmarna ligger i handfatet.
Jag lämnar in dom på onsdag för en liten rengöring.
Det har varit en lång dag men nu sitter jag på ett jättebra hotell i Aten. Nära flygplatsen i en morgonrock och tankar in bilderna från dagen. Ja, just det kameravården har jag också hunnit med. Det var en lång resa från Galaxidi ner hit på nästan 4 timmar. Vem är det som bokat detta, det är ju fullständigt lysande.
Jag kan bo enkelt men nog är det coolt när man kan stänga och öppna gardinerna med en fjärrkontroll på nattduksbordet?
Viktigt om inte annat.
Jag tror det har gått ganska bra, rent jobbmässigt. Det var en sjuk grej åtminstone.
"Clean monday" Nej, jag vet inte.
Jag ska sätta ihop bilder och göra ett bildspel som snart kommer på min hemsida.
Jag meddelar när det är dags. Just nu ska jag vila både mig och mina rödsprängda ögon.
När jag checkade in så stod receptionen stilla.
God natt.

Grekland 2

Foto: Paul Hansen/DN
Vaknar alldeles för tidigt. Solen skiner in genom mitt fönster.
Jag har packat ihop alla grejer jag ska ha. Jag har plastat in min kamera. Jag kör med en idag bara.
Två andra i beredskap i bilen. Jag har köpt en skyddsdräkt, skyddsglasögon och munskydd.
Vart ska det här sluta?
Försöker hitta inspiration. Kollar på DN,s hemsida och ser ett bildspel av Paul Hansen. Gör det du med.
Du får skrålla ner längst ner på deras sida. Där har dom lagt bildspelen...
Se också Hasselbladspristagarens bilder när du ändå är där.
Kolla Funcks grejer. Gör det nu. Du hittar det här.
Nu är det frukost.

Dreamteam

Newsweek har berättat vilka tre fotografer dom tänker skicka till OS i Peking.
Vincent Laforet, Donald Miralle och Mike Powell.
Det är duktiga fotografer. Men det verkar inte finnas någon spärr för att arrangera actionsportbilder därborta i USA.
Jag minns att det var lite sura miner efter förra året när Donald Miralle visat och berättat hur han jobbar.
(han hade föredrag dagen efter Årets Bild och satt också i juryn förra året.
Se deras hemsidor
här
här
och
här

Grekland

Ny dag.
All gammal gin/tonic från Årets Bild festen är förbi nu.
Nya tag och tillbaka till verkligheten igen.
Det är skönt även om det var roligt i fredags.
Sitter vid gate A27 på Kastrup och är på väg till Aten.
Jag har ingen lust. Det var inget kul att lämna MIF där hemma.
F hade dessutom feber. Hemma igen på tisdag i alla fall.
När man reser ensam får man mycket tid till sig själv. Många tankar.
Det är också konstigt att vid varje säkerhetskontroll är det samma sak.
Även om man får vänta i 20 minuter innan man är framme så ska många medresenärer plocka av sig allt när dom kommer fram.
Det är sånt man har tid att reta upp sig på ordentligt när man reser ensam.
Man blir stressad i sin egen närvaro på ett konstigt sätt.
Nej, jag hoppas känslan vänder när jag sitter i hyrbilen och solen skiner.
I morgon är det jobb som gäller.

10000 meter upp på stol 8D på väg till Aten. Vi är snart över Makedonien har jag fått veta. Jag har suttit och bläddrat i ÅB-boken.
”Fotografen väljer starka och globala ämnen för sina uppdrag” skriver juryn om Årets Fotograf Åke Ericson.
Men är det verkligen det som ska vara avgörande. Jag tycker Åke är värd titeln, det är inte det, men det är ett konstigt jury snack.
Låt oss säga att Magnus Wennman eller Jonas Lindkvist har bättre bilder, skulle dom inte kunna bli årets fotografer för att dom valt fel ämnen?
Nu menar jag inte att det är så men om det skulle kunna vara så.
Skulle Wennman kunna bli årets fotograf med 90% av bilderna i sportkategorin?
Jag tror inte det, det är inte seriöst nog. Tyvärr får man ju säga för då känner jag också att jag valt fel ämnen, haha.
Kan man välja ämnen för att i mars bli utsedd till Årets Fotograf?
Är det kul att jobba på det sättet? Jag tror inte Åke gjort så utan följt en annan tanke i sitt huvud. Det ska bli spännande och se vad han gör av sitt långa projekt från Kosovo.
Grattis Åke, du kämpar på och det visar att det lönar sig till slut. Roligt! Eller till slut, du har väl varit nominerad de sista 12 åren eller nåt men du fattar vad jag menar.
Det var länge sen årets fotograf hade med en sportbild i sin vinnarkollektion.
Jag blir förvånad när jag bläddrar i boken och under Februari har Expressen fotografen Stefan Söderström skickat in en bild från skid-VM som är, förlåt men riktigt dålig. Hur tänkte han där? Skulle den medaljbilden bli årets sportbild?
Sen i september så har han en bra boxningsbild och borde ju tänkt att den slår medaljbilden så jag betalar inte för medaljbilden. Men det är ju hans val det där men jag kan inte låta bli att bli lite förvånad.


Läser vidare på planet i tidningen Kamera&Bild om fotografen Caroline Tibell.
Hon är duktig och verkar sympatisk. Jag ska surfa efter hennes hemsida om hon har någon. Skolad och fostrad hon också på Biskops Arnö.
Framme på rummet. Det är ett litet möggigt rum med gardiner i orange färg.
Sängen är en liten historia med ett täcke som går i samma färg.
Telefonen är grön. Men det var en vacker körning i 2 timmar från Aten.
Kringelikrok men mycket fin.

Johan Bävman

Min vän och kollega på Sydsvenskan Johan Bävman är en skön kille.
Han borde fått pris igår på Årets Bild men eftersom han inte hittade sin RAW-fil så blev det inget för honom.
Jag plåtade ju mode för en vecka sedan här i Malmö i kylan och Johan tyckte att vissa av bilderna var bra.
Men han sa också:
- En del av bilderna är lite Ellos, sa han.
Ja, ni fattar hur skön han är.
För några månader sen var han dessutom med i en liten test i vår fredagsbilaga. En panel skulle gissa om Johan och några till var straight eller gay. Många tyckte att Johan var lite gay. Det är han inte men en av anledningarna att någon hade gissat det var:
- Jag trodde han var det eftersom han var fotograf.
Hahaha, ni fattar att han både har hört alla skämt om både RAW-filen och om GAY-grejen.

Jävla skitjury!

Foto: Karl Melander
Min kompis Kalle tog Årets Bild! Åhh vad roligt för honom, jag blir glad.
Jonas plockade hem förstapriset i sportklassen och Tobbe fick ett andra pris för sina fina renar i naturklassen som är ny.
Mina kollegor på Sydsvenskan tog hem allting. Ett första pris till Thomas, ett andrapris till Åsa och ett tredjepris till Brunte.
Roligt, roligt.
Mycket var bra tycker jag i tävlingen och en del blir man ju förvånad över.
Men så är det ju i den här världen.
Se bilderna här.
Min kollega Bävman tyckte det var så mycket amerikaner med i juryn.
- Vi är ju bättre och ligger längre fram än dom så varför ska dom komma och bedömma våra bilder, sa han.
Han har nog rätt.
Dagen och kvällen rusade fram som vanligt. Man hinner inte snacka med alla man vill och så är kvällen över.
Men det är roligt ändå.
Tyvärr missade jag Cole idag för jag var tvungen att flyga hem.
I morgon väntar morgonflyget till Aten. Då får man försöka ta vara på den inspiration man har i sig och göra något bra av det.
Jag rapporterar från resan.
Vilket jobb Jonas Lemberg och hans kollegor lagt ner för att höja tävlingen så mycket. Riktigt kul och prisutdelningen känns som ren underhållning och spänning, Han var bra, den där prisutdelaren också.
Man kan se det här om du missade det i TV.
Jag kom över min kostymångest och tog min gamla kilt.
En minnesvärd kväll och GRATTIS till alla pristagare. Och till ÅB-gänget som sagt. Jag hoppas ni kan andas ut nu.
Ryktet säger att Lemberg hoppar av nu och det är synd men vi får se hur det ser ut nästa år.
Det man vet är att när inbjudan kommer i december blir man lika förvånad som alltid.
- Va!? Årets Bild, är det redan dags och shit! det ska vara inne redan den 3 januari!
Nu ska jag packa ner mina grejer inför morgondagen.
Här kan man läsa mer om Årets bild.
och här
och här
och här
och här
och här

1 dygn kvar

I morgon fredag är det prisutdelning av Årets Bild på China teatern i Stockholm.
Jag är spänd på vad mina vänner får för priser.
Det ska bli roligt.
Thomas Nilsson plåtade på förra året och du kan se hans bilder från förra året här.
Bilden ovan är från Tough guy. Jag gjorde det i svartvitt men min kompis på jobbet Leif Å tjatar på mig att han vill se det i färg.
Vi får se om jag pallar göra om favoriterna i färg. Ja, kanske varför inte.
Men nu vill jag också gå vidare och göra nya grejer. Dagen efter ÅB festen flyger jag hem för att på söndag flyga vidare till Grekland. Det ska bli roligt som bara den. Bra helg som väntar med andra ord.
Jobbar till 23:00 ikväll (ska se Schyfferts show i Lund) Eller jag menar fotografera.
Lämnar på dagis klockan 08:00
Lämnar på skolan klockan 08:15
Hämtar Bonny i Malmö 08:30
Flyger från Sturup 10:00
Landar Bromma 11:00
Checkar in klockan 11:33
Äter Sushi och tar en öl med Bonny, Torbjörn, Jonas och Håkan Lindgren på rummet 12:22
Ser prisutdelningen 14:00
Kramar om och grattar alla jag känner 15:05
Sätter mig för trerätters redan 17:00!?
Nu vet ni var ni har mig kommande tiden.
Sen är det ju den här kostym grejen...

Norska Årets Bild

Foto: Paul Signe Amundsen
Paul har vunnit Sportreportage-klassen i Norge.
Hoppas att han har tagit bilderna med en kamera som gör att effekten är som den är.
Annars, nej jag vet inte.
Jan J Johannessen, stationerad i Stockholm tar tredjepriset med en serie bilder från enduro. Troligen på Gotland.
Linus Meyer som tävlade med samma grej i Sverige fick inget pris tyvärr. Jag gillade hans bilder.

Foto: Thomas Nilsson
Svenske fotografenThomas stationerad i NY tar hem ett andrapris i natur och miljö.
Vad roligt för Thomas. Jag passar på att säga Grattis till dig!
På fredag är det Sveriges tur. Vi får se hur det går där. Det är fortfarande det här med den svarta kostymen som känns jobbigast tycker jag.
Men, men det är bara att gilla läget.
Se alla bilder här.

Måndag

Jag skulle egentligen varit i Florida nu.
Men jag backade ur i sista sekunden.
Det stör mig inte och Pontus Tideman som är där nu för oss sköter sig fint.
Istället var jag och Ola Torkelsson, Bonny och Lars Brundin över till Köpenhamn och tittade på Jochim Ladefogeds utställning, Mirror.
Jag saknade lite mer bilder från hans 6 åriga projekt. Det var för mycket fina porträtt som efter ett tag blev lite tråkigt.
Killen är ju grym, det är inte det men jag vet inte i en utställning kändes det kanske lite enahanda.
Jag såg filmen om hans utställning i London förra våren och då kunde jag knappt sitta kvar i stolen.
Den var grym. Tempo och bra musik gjorde den ännu bättre och det kanske var minnet av den som gjorde detta svagare.
Läs en artikel om honom som precis publicerats i tidningen FOTO här.
Eller så är det för mycket bodybuilding just nu.
Ladefoged har jobbat med sitt i flera år. Förra året fick Torbjörn Andersson pris i Årets bild med just bodybuilding.
I år drar Wennman in priser i POY och några av priserna har handlat om just det, bodybuilding.
Grymmast, eller fetast som kidsen säger nu för tiden kanske var Annie Leibovitz bilder från sådär 20-30 år sen när hon hängde med
bodybuildarna och då med Arnold Schwarzenegger i spetsen. Hon var mer bakom allting, ett rent reportage om livet på bodybuilding-touren.
Sen minns man ju såklart Jonas Lindkvist fin-fina reportage om Antonio.
Se lite av hans bilder här.
Grymt!

Söndag

Om 25 minuter börjar det en dokumentär om den legendariske fotografen Annie Leibovitz på Tv2.
Säga vad man vill om hennes bilder men alla har sett dom. Förmodligen har alla en åsikt om dom.
Bara en sån sak.
Igår var jag i skogen och drog ut en stor björk som jag sedan kapat ner till fina klabbar.
Jag vet , det känns rätt konstigt att skriva så för mig.
Idag dock, så har jag mycket ont i kroppen. Men en skön smärta på samma gång.
Nästa vinter blir det varmt i kaminen dessutom. Det som är konstigt med att stå ensam i skogen med lurar spelandes slumpvis musik från podden gör att man får skrämmande mycket tid att tänka.
Tänka dåligt, tänka bra. Många idéer och mycket annat med för den delen. Lärorikt, får ni chansen, ta den.
När jag kom in till kvällen var jag tvungen att få i mig lite foto också och har snöat in lite på att lära mig mer i photoshop.
Jag har insett att jag är helt oduglig när det gäller den biten. Men killen på moderskeppet som ni alla säkert redan känner till kan lära en massor. Mycket som vi på Sydsvenskan inte får använda men en del bra tips också.
Kolla hans hemsida och tanka hem TV-avsnitt där han visar hur man gör.
Se det gärna i din iPod.
Jag vet, det är nördigt men det är inget jag skäms för så att säga.
Nu när jag kom hem på kvällen låg helgens tidningar i lådan och Jenny Rydqvist som har redigerat mitt Tough Guy reportage har gjort det så bra.
Hon har gjort det mer än bra, hon är sååå duktig. Roligt.
Har du inte sett mitt bildspel så se det på min hemsida.

Har också vid hemkomst kopplat upp mig på POY,s hemsida och kollat lite nya vinnare där.
Vilken nivå det är på den tävlingen. Mycket är bara för bra. Nu har dom börjat släppa multimedia klasserna också.
Jag hittade två än så länge som gjort det i soundslides.
Det är synd att inte svenska årets bild nappat på klassen tycker jag. Känns lite bakåtsträvande kanske.
Nästa år kanske det kommer, vi får se. Nu på fredag väntar ju prisutdelningen och det ska bli roligt även om det här klädtvånget är en jobbig potatis för fler än mig enligt snacket som går.
Nu väntar en kvällsvecka för mig. I morgon innan jobbet hinner jag med Ladefoged i Köpenhamn.
Det ska bli riktigt skönt med lite inspiration.
Nu slår jag på TV,n.