New Delhi

Jag som skulle resa lätt hade jag sagt. Det började tidigt på Kastrup med en överviktsbot på 1350 danska kronor.
Jag sitter på 10000 meters höjd och blickar ner mot svarta havet.
Det är snarare sommarhimmelblått än svart. Det ser vackert ut.
Flyget ner är bara halvtomt så jag kan byta plats. Jag sitter på en tvåa med som sagt, en vacker utsikt.
Vill jag så kan jag lägga mig på en trea, men det har jag ingen lust med.
Sitter och bläddrar i en flygbolagstidning och räknar på mina resor jag gjort för Sydsvenskan. Räknar jag rätt så blir Indien mitt 45:e land.
Nördigt, jag vet men jag kunde inte låta bli.
När jag gjorde en sommar på Aftonbladet 1991 så minns jag att Urban Andersson skulle iväg på sitt 100:ade land och jag tänkte WOW! Hundra länder.
Det kommer jag aldrig upp i och nu när jag räknar så inser jag att, nej det gör jag nog inte. Jo, kanske om jag får lägga till lite privata strapatser kanske.
Nej, det går nog inte ändå. Okej, mer än 25 år till pensionen.
I sommar åker jag till Japan för fjärde gången, räknas det som 4 då?
Nej, det kan det ju inte göra. Fjärde gången till Kina också.
Okej, jag släpper det.

Utan att veta vad jag snackar om, har jag en hatkärlek till Indien.
Jag förväntar mig en duktigt dålig mage och mycket annat så jag är lite spänd.
Det mesta man hört om Indien handlar om dåliga magar.
Jag slänger i mig imodium som en ölpåverkad man vid en bar som fyller en hand med jordnötter och slänger in dom i käften.
Men det är inte lika gott såklart.
Jag sitter här uppe och tänker på MIF där hemma.
Hur har det gått för dom idag?
Det är med en längtan efter dom jag skriver det såklart.
Tankade in från svt.se en film om världsfotografen Marianne Greenwood som jag aldrig hade hört talas om. Spännande tant det där. Svenska.
Nu är hon död runt 90 år gammal.

Nu är jag på plats. Jag ligger efter en öl på Mikaels takterass i sängen och myser.
Detta känns bra som bara den kan jag lova. Nätet funkar så jag rapporterar!
God natt!