Vilosöndag

Idag har varit en ganska soft dag. Började med ett springpass och även cykelpass på Hyatt idag.
Det var skönt och jag hann med ett dopp i poolen också hör och häpna.
M&S har årskort på gymmet och det kostar 40000 kr för ett år. Jag betalar sådär 250 kr för en gång och jag lovar, jag använder inte under 10 handdukar för det priset. Jag dricker mycket vatten också.
Jo, det ingår.
Vi har laddat för vår resa till Bombay uppe på M&S takterass som är som en ljuvlig oas mitt i Delhi bland allt stim.
Där uppe är det lugnt och fint. En trädgårdsmästare sköter om den lilla plätten så det är fint som i Bröderna lejonhjärta.
Vi sticker rätt tidigt i morgon bitti till flygplatsen.Bombay och så vidare med tåg på onsdag natt. Jag vet inte hur det kommer se ut med uppkoppling så jag kanske vilar lite från bloggen. Hittar jag uppkoppling så får ni en rapport som vanligt.
Det ska bli roligt att komma ut på äventyr nu.
F där hemma var på kalas idag och det är inte annat än att man längtar efter tjejerna.
Magen är dock okej fortfarande även om den information såklart inte är så spännande.
Jag hoppas bara på att den rapporten ser lika dan ut hela resan.
Min litteratur är ju Robert Capas bok "krigsfotografen". Läs den. Den är så nördigt bra där han med egna ord berättar om sina äventyr.
Killen är i NY ena dagen och sen är det båt till England. Ner till nordafrika. Flyg över till Italien och fallskärm från himlen.
Aldrig gjort men det går bra, dessutom hinner han lämna sina bilder till Life precis i sista sekund.
Sen är det ju D-dagen och hans köra "pinky" i London som opereras för blindtarmen.
Ja herre gud vad hann med och detta är ju 1940-1945.
Dessutom hinner han supa som en alkis och hans vänner heter Hemingway och sånt.
Det man undrar i all pojkfotografsromantik är hur gjorde han med film?
Köpte han den där bland kriget eller hade han 100 talet filmer med sig hela tiden?
Han skriver efter ett ganska segt slag hade han plåtat 47 rullar som han dessutom skickar med någon lallare för att han i sin tur ska skicka dom till NY. Shit, vad dom måste ha litat på varandra.
Jag tror dagens fotojournalister har lite att lära där.
Kolla in en liten multimediagrej här om Capa.
Jag hoppas att jag får träffa Martin von Krogh nästa vecka. Han är dagens Capa. Jag har inte hört ett dåligt ord om honom.
Trevlig och artig. Det är en bra förebild för alla.
Får jag äran ska jag berätta om det stämmer.
Okej, jag har ju träffat honom förut men jag kan inte säga att jag känner Martin så väl.
Det jag vet är att det finns många tomtar som har kameran som sitt verktyg.
Jantelagen? Nej, tack.
Men det finns också många, många härliga fotografer. Det får man inte glömma.
Hörs när vi hörs.