torsdag 21 januari 2010
Intervju med Åsa Sjöström
Åsa Sjöström är en av våra nominerade fotografer från Sydsvenskan.
Jag passade på att ställa några frågor till henne.
Grattis vad roligt!
Tack! Det är jätteroligt att vara nominerad och speciellt är det roligt att vi är så många från Sydsvenskan och båda i familjen (Daniel Nilsson från Bildbyrån).
Hur mycket bilder sände du in till tävlingen?
Oj, i år var det faktiskt rekord för mig, jag skickade in 5 reportage och några singelbilder. Totalt blev det 57 bilder. Tyvärr inget av mina bildspel, tyckte inte att de höll rent tekniskt, håller fortfarande på att lära mig.
Foto: Åsa Sjöström/ Sydsvenskan
Vad tror du mest på själv?
Det är svårt att säga men bilden på cancersjuka Annette när hon får hjälp att raka bort håret i badkaret känns som en stark kandidat.
Foto: Åsa Sjöström/ Sydsvenskan
Varför då?
När jag tog bilden var det under en väldigt intim stund. Det var otroligt starkt av Annette och Dragan att låta mig få vara med där inne i deras lilla badrum. Nakenheten, styrkan och samtidigt sorgen i hennes blick gjorde att på något sätt lyckades jag fånga hela Annette och sjukdomen i en bild. De andra bilderna kändes helt plötsligt överflödiga.
Annette är en fantastisk kvinna och jag hoppas alla får möjlighet att träffa en människa någon gång i sitt liv som är så ömsint, sprudlande glad, lycklig och som skänker så många människor styrka genom att gå ut och vara offentlig med sin obotliga hjärntumör.
Är det viktigt med tävlingar?
Jag tycker det. Bilderna som vinner i fototävlingar lever vidare i historien, böcker och utställningar och många många fler människor får möjlighet att ta del av berättelser som kanske annars bara stannar i en dagstidning och en publicering.
Det är också positivt för ens egna utveckling att själv varje år sätta sig ner och kritiskt gå igenom sitt bildmaterial. Ställa sig frågor som vad kunde jag gjort bättre och också varför tycker jag att detta är ett bra bildmaterial? Man behöver rannsaka sig själv för att gå vidare och lyfta sig inför nästa uppdrag eller projekt. Det absolut bästa och mest inspirerande är att samtidigt hjälpa andra kollegor med urval i sina bildpresentationer. Vi har en bra dialog på redaktionen och alla tycker om att tycka till och gläds åt varandras framgångar, vi brinner ju för bildjournalistiken och helheten!
Kan ÅB stärka bildjournalistiken i Sverige tror du?
Absolut, Årets Bild är viktig för den svenska bildjournalistiken. Den visar det bästa av det bästa och allmänheten får ta del av de bäst skildrade historierna som gjordes under det gångna året. Det skrivs och trycks upp böcker vilket gör att berättelserna lever kvar i historien.
Samtidigt att som enskild fotograf vinna priser och få bekräftelse på att man är duktig på sitt jobb gör att förtroendet för en ökar på arbetsplatsen, du kan lättare komma med egna idéer och utveckla dem när tidningen vet att du levererar ett bra material. Det är bra att vinna förtroende för bildjournalistikens skull, det gör det lättare för mig som fotograf att arbeta vidare på det sätt som känns utvecklande och stimulerande, människor litar på att man vill det bästa för tidningen och man får tid till att göra det.
Hur planerar du 2010?
Jag har redan gått på havandeskapspenning och vi ska få vårt andra barn i mars sen är jag mammaledig hela året.
Foto: Åsa Sjöström/ Sydsvenskan
Har du något projekt du vill dela med dig av till nästa år?
Under mammaledigheten kommer jag fortsätta fotografera med ett projekt som jag hållit på med sedan 2008 i Folkets Park i Malmö, jag ledsnade på det förra året och gjorde inte så mycket men nu har jag ju barnvagns-promenaderna i parken att se fram emot.
Jag kommer fortsätta träffa Annette såklart.
Har en idé om att, äh den berättar jag inte för den är fortfarande i tankestadiet...
Sedan fick jag ett stipendium på 30 000 kronor för att studera lokala kvinnliga bildjournalister i Ghana vilket jag planerar att göra i december eller om det går att skjuta på till Januari 2011.
Foto: Åsa Sjöström/ Sydsvenskan
Tack, vad snäll av dig att svara på frågorna och lycka till i Örebro i Mars.
Du vet att vi är ett helt gäng där som hejar på dig och håller tummarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Lars D
- Malmö, Skåne, Sweden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar