Emma Larsson är en av våra nominerade fotografer från Sydsvenskan.
Jag passade på att ställa några frågor till henne också.
Grattis vad roligt!
Tack så mycket! Ja, det är verkligen roligt. Härligt att få gå runt och
vara lite stolt över sig själv och sina kollegor. Jag har haft ett
väldigt roligt arbetsår, mycket på grund av hur vår redaktion utvecklats
under året. Det är roligt att se vad glädje, inspiration, pepp och ett
kollektivt sug efter att utveckla bildjournalistiken kan göra. Kan låta
klyschigt men det är när det är roligt som resultatet blir som bäst!
Hur mycket bilder sände du in till tävlingen?
Jag har aldrig skickat in så många bilder som i år. Jag skickade in 49
bilder.
Fem reportage, tre singelbilder och två bildspel. För en gång skull
började jag fundera på vad jag skulle skicka in i god tid och hade tid
att tänka och pussla ett tag vilket nog var bra.
Att jag sen ändå satt och svettades vid tiotiden på kvällen sista dagen
är en annan femma, det är bara jag i ett nötskal.
Vad tror du mest på själv?
Jag har faktiskt ingen aning. Har skickat in reportage med ganska jämna
chanser känner jag.
Någon har tippat på min porträttserie på nyvakna festivalbesökare från
Hultsfred. Kanske kan det bli någon av singelbilderna.
Själv hoppas jag nog lite på det rep jag skickat in från valet i Iran
eller ett reportage om två systrar i Gaza.
Foto: Emma Larsson /Sydsvenskan
Varför då?
Jag känner mig nöjd med det arbetet jag och reportern Kinga Sandén
gjorde både i Iran och i Gaza och känner att jag utvecklats mycket när
det gäller berättarteknik genom de båda resorna. Framförallt från Gaza
tycker jag att vi båda lyckades berätta om problematiken på ett vis som
kanske gav några läsare en ny blick på livet i Gaza. Framförallt på hur
svårt det är för dig som är kvinna och hur snabbt situationen förvärras.
Foto: Emma Larsson/Sydsvenskan
Är det viktigt med tävlingar?
Mitt spontana svar är nej. Inte speciellt viktigt i det stora hela, men
ROLIGT. Jag tycker att det viktigaste är vilken typ av journalistik vi
gör på tidningen och hur vi kan göra den bättre. Tävlingar kan påverka
en hel del på olika vis men egentligen är det en intern(inom kåren)
utvärdering av en del ur en helhet. Något som så klart kan påverka
bildjournalistiken genom injektioner av självförtroende, inspiration och
utveckling.
Visst, bilderna når ut genom bok och utställning och i vissa fall kan en
vinst i en tävling ha en enorm genomslagskraft. Som i fallet med Johan
Bävmans reportage om Albinos i Tanzania. Där hela världen faktiskt fick
upp ögonen för problemet på ett sätt som de absolut inte fått genom
enbart en publicering i Sydsvenskan.
Men nej, jag tycker inte att det är viktigt med tävlingar. Jag hoppas
att vi kan utvecklas som bildjournalister, personligt men också i vår
ställning på redaktionerna, utan en bronsgubbe där hemma på hyllan.
Kan ÅB stärka bildjournalistiken i Sverige tror du?
Det här är ju en annan fråga. Visst, absolut. När vi pratar om vad just
Årets Bild gör internt, för vår bransch i Sverige, så är tävlingen
viktigare tror jag.
För att den för bildjournalistiken framåt. Vi blir inspirerade, peppade
och vi vågar ta nya grepp i berättandet. Sen diskuteras det ju en hel
del kring bild i och med tävlingen vilket också är bra.
Foto: Emma Larsson/Sydsvenskan
Hur planerar du 2010?
Jag kommer att jobba fram till slutet av april och kommer sen att ligga
på soffan ett tag innan jag blir mamma för andra gången till sommaren .
Jag hoppas att jag hinner gå en kurs hos proffsen på final cut och bli
bättre på rörlig bild innan dess. Och få till en och en annan bra bild,
hoppas jag. Ska göra mitt bästa innan jag fastnar med magen någonstans
och måste retirera.
Har du något projekt du vill dela med dig av till nästa år?
Projektet är att bli förälder. Sen hoppas jag att jag ska kunna påbörja
en grej jag planerat ett tag som handlar om kärlek, tid, och minnen.
Kryptiskt va?
Foto: Emma Larsson/Sydsvenskan
Tack vad snällt av dig att svara på frågorna. Vi håller tummarna för dig i Örebro, det hoppas jag att du känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar