Varje sandkorn har ett nummer

Foto: Andrea Bruce/ The Washington Post
Som jag tjatade om redan i förra inlägget är nu ÅB, WPP och Poy inne.
- Är det skönt frågar du dig kanske?
- Japp, säger jag. Nu kan vi ta nya tag.
Idag fick jag en uppsats som Emy och Evelina gjort från Sundsvall om fotografens yrkesroll.
Jag skrev ut den och det blev 50 sidor och jag läser den i sängen ikväll. Det ska bli roligt.
Både Sydsvenskan och VK är med i den.
På jobbet har vi nu kickat igång ett nytt schema och det känns både roligt och lite läskigt.
Jag ritade upp rutor med en linjal och började knåpa på ett nytt system/schema och mina kollegor skrattade åt mig.
- Det finns dataprogram för sånt där, sades det.
Det första som jag ritade upp i mitt rutsystem är nu det vi kört igång sedan årsskiftet.
Spännande och kul. Vi kallar detta för Bildens år och vart det leder får vi se, du får ju det här på bloggen.
Många idéer som ska sjösättas och fixas till. En del sådär, en del lite roligare.
Spännande med nytt år ändå.
Bilden då?
Ja, det är en av Andrea´s bilder från hennes kollektion när hon blev 3:a som årets fotograf i Poy förra året. Kommer du ihåg?
Före henne i den klassen Emilio Morenatti och David Guttenfelder. Hyggligt startfält.
Här ser du mer från den klassen.

Annars så har WPP i år satsat på att ha sportkompetens med i juryn,du ser det här.
Får se om det kan göra någon skillnad för prislistan eller bilderna. Just de enstaka sportbilderna brukar jag tycka är sådär när dom släpps. Denna utsågs som världens bästa sportbild. Världens bästa alltså. Den här som näst bäst och denna som tredje bäst.
Vi får se. Minns du att jag skrev om Stephen Mayes som suttit med i WPP-juryn i massor med år förra året när jag var i Amsterdam? Han ska sluta nu och tror du att det kommer ha någonting med någonting att göra. Är det några svenskar med i år? Någon dansk?