Rätten till ett liv

Walter Estrada blev årets fotograf i PGB för 2 år sedan. Han tog hem några priser här och där och har nu alltså etablerat sig som en "stor" dokumentärfotograf. Han ställde ut bilder i Perpignan i år.
Nu har han på Mediastorm publicerat sin historia om hur orättvist livet för kvinnor ser ut.
Han åker till Indien där kvinnorna har svårt att få behålla sina döttrar.
Du ser en mer än 12 minuter lång berättelse här och jag kan redan nu varna för ett starkt material.
Strax efter 7 minuter blir det några för starka bilder kan jag redan nu varna för.
Historien är helt galen och jag tror problemet finns även i Kina. Alltså två rätt stora länder som har en sådan fruktansvärd syn på ett människoliv. I Sverige slår vi oss lätt för bröstet och tycker att dom är galna och att vi, vi svenskar är så fina. Så är det inte.
Här läggs det miljoners miljoners pengar på forskning så att vi, via nupptest och kubtester ska hitta barn (alltså människoliv) som avviker från det normala. Kanske är det bara början om forskarna får löpa fritt i korridorerna. Danskarna har kommit "längre" i detta och har mer än halverat sin födelsekvot med barn med downs syndrom bara som ett exempel.
Nej, det känns inte bra och det är heller inget att slå sig på bröstet för.
Ta istället och kolla in "Elvis från Glada Hudik" på SVT som går som en serie på tisdagar just nu. Ge lite av grundaren Pär Johanssons människosyn till alla. Ge han en biljett till Indien så kanske han kan visa vart skåpet ska stå.
Kan inte alla bara få vara? Kan inte alla bara få se ut som dom vill? Kan inte de där tjejerna i Indien få leva?
Hur ska det annars gå för Indien och världen?

Johanna Syrén är dessutom en fotograf som precis släppt en bok om Gladahudik teatern.
Gillar du bildjournalistik och tycker det är viktigt är det du som köper hennes bok Shaken! (Not störd).
Här ser du också en film hon gjort när hon var med teatern i New York.