Jag ser på dokumentären om Anders Olsson på TV,n. Gör det du också. Här.
Till gräsklippningen lyssnar jag på hans sommarprogram.
Gör det du också. Så viktigt om utanförskap och självförtroende.
Snacka om att märka skillnad när vännerna hemma i Hagfors vänder ryggen när han kommer med sin rullstol.
Jag inser att när jag träffade Anders på OS i Aten var det ganska nytt för honom. Jag såg honom som en gammal räv som alltid varit med. Så var det alltså inte.
Jag och Anders Engman som träffade Anders var berusade av hans glädje och hans skratt.
Vi pratade länge om det.
En sådan genomvarm och fin kille.
Nu håller jag tummarna för honom i OS i London.
Just ja, hur det gick i Aten.
Han tog både guld och slog världsrekord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar