Carolina Klüft har precis tagit OS-guld i Aten och hennes pappa ger henne en kram.
Jaha, då gick vi över ännu ett månadsskifte.
Bildredaktionen på Sydsvenskan finns inte längre.
Jag har jobbat på den sedan 1993 och varit chef på den under 3 år mellan 2009, 2010 och 2011.
Nu är det historia.
Vi har tackat av alla fotografer som ska sluta och i torsdags var det stor fest hemma hos Thomas Löfqvist.
Tidigare på dagen kramade vi om honom och Emma Larsson och åt godis.
Det är mycket känslor såklart och känns väldigt ledsamt.
Nästa fredag har vi en egen gravöl på bildredaktionen.
Jag hörde på Fredrik och Filips podcast och dom snackar mycket om Sydsvenskan i senaste avsnittet.
Bland annat är dom upprörda över ett bildval vi gjort och dom frågar sig om Sydsvenskans bildredaktör har något horn i sidan på Filip.
Bildredaktör, fnissar jag och tänker på dom tiderna.
Vad händer nu då undrar du?
Jo, vi är 6 fotografer som blir kvar på Sydsvenskan och placeras på olika avdelningar.
Så från 1 november 2013 är jag stationerad på Sportredaktionen.
Jag har under mina år gjort så mycket sport så för mig personligen är det lite som att komma hem.
Nu kan jag kalla mig sportfotograf för nu är de just det jag ska syssla med hela tiden.
Inte bara då och då och med olika projekt.
Jag kommer självklart sakna mina kollegor som bara den, det känns redan tomt och trist.
Vi har skrattat så himla mycket på vår avdelning och gjort så mycket bra också.
Ett tag har jag en känsla av att vi var Sveriges bästa bildredaktion.
Nu kör jag på sporten så får vi se hur det går.
Jag tror det blir bra men vad mycket grejer jag måste släpa med mig och se till att ladda och krångla med hela tiden.
Imorgon ska jag på match igen och här ligger en hel arsenal med ladd-grejer på golvet.
Tråkigt på många sätt men som sagt, mycket som att komma hem också.
Snart flyttar redaktionen in till stan.
Jag tror det är på tiden också.
/ Chief Sports Photographer
Sydsvenskan
Kustibrottning i Indien.
Sveriges bästa voltigelag från Malmö.
Sveriges bästa rugbylag, Pingvin från Trelleborg.
SM i friidrott i Malmö.
Sverige-Nigieria i fotbolls-VM i USA.
1 kommentar:
Fancy titel! Men du, det verkar som om ni sportfotografer verkligen har lagt på er själva en massa skrot. Det var mycket redan när jag höll på för en 15-20 år sedan, men det har tydligen växt. Går det inte att downsiza? Så mycket annt i den moderna tekniken har ju gått åt det hållet. Måste man ha remote o sånt? Och för att komma till kärnan, blir det bättre och personligare sportbilder med alla prylar? Är det överhuvudtaget på agendan? Drt personliga, och kanske nära, anslaget. I dina bilder är det reportagen som jag tycker ät stsrkast. Utan remote. Baa med dig och din kamera. Går det attöverföra den ambitionen till vanlig matchbevakning?
Skicka en kommentar