Är vi lyckliga nu?

Det är mycket möjligt att detta inlägget framstår enbart som en grinig gubbe.
Det kan dessutom vara sant, men låt dig inte skrämmas bort för det, det kommer några tips även du kan ha nytta av.
Lite grinigt, i största allmänhet alltså.

Jag läser senaste numret av Journalisten och några fackanslutna kollegor är tillfrågade om året som gått.
Ingen fotograf.
Det är inget nytt, kan jag lova.
Jag vet ärligt talat inte varför jag bryr mig om det, känns bara så himla torftigt.
Vet Journalisten att en svensk fotograf (Paul Hansen) tog världens bästa pressfoto?
Visst, bilden togs förra året men han prisades i Amsterdam i våras.
Det är rätt stort måste jag säga. Kunde han inte fått vara med?
Eller Maria Eilertsen från Sundsvalls Tidning som fick sin tjänst omskriven till reporter under året.
Kanske Mark Hanlon kunde tillfrågats, eller Petra Jonsson?
Icke!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tankar hem nyaste numret av Årets Bild till iPaden. Det tycker jag du gott kan göra du också.
Jag skriver i den och i det här numret tipsar jag om filmer du kan gotta ner dig i under julledigheten.

Såhär skriver jag:

Nu i dagarna går det upp ytterligare en fotograf-film på vita duken.

Den här gången är det i regissören Erik Poppes film ”Tusen gånger god natt” som fotografyrket, nåja, ska gestaltas. Krigsfilm såklart, det är vanligast.

Huvudrollen spelas av Juliette Binoche och det kanske är det som är nytt i genren.

Det är en kvinnlig fotograf som lämnar sin man och sina barn för att ständigt jaga den perfekta bilden i olika oroshärdar.

Hon i det här fallet, bara måste göra det. Så ser dramaturgin ofta ut i de här filmerna.

Krigsfotografen, ja andra fotografer också är en ganska populär story för vita duken.

Men hur framställs vi fotografer då?

Krigsfotografen är halvgalen. Dricker mycket och lever för kriget och bilden.

Bilden av den där tokiga krigsfotografen som slänger sig framför ett inkommande kulsprutepepprande flygplan med teleobjektivet och tar bilder känns något överdriven.

Men ändå underhållande på något sätt.

Som fotograf är det lätt att fundera om det skulle blivit en sådan bra bild dessutom?

Man får släppa det om man vill se fotograf-filmer. Hur fotograferna håller sina kameror och vilka bilder dom tar är nog lika svårt och jobbigt för oss som för en polis att se en kriminalfilm.

”Sådär fungerar det ju inte”.

Är du sugen på en fotografrelaterad film under julovet så kommer här en lista med filmtips, inte i någon prioriteringsordning.

Harrisons flowers: En film om kriget på Balkan där Newsweekfotografen Harrison Lloyd försvinner på sin sista resa till forna Jugoslavien. Hans fru som spelas av Andie MacDowell har en känsla av att han lever och åker dit och letar efter honom.

The Killing Fields: En klassiker som utspelar sig i Kambodja på 70-talet.

I Skottlinjen: Här spelar Nick Nolte Russell Price som är en våghalsig fotograf, som dessutom kärar ner sig i en av sina kollegors flickvänner.

Utspelar sig i Centralamerika.

Vittne till ett krig: Handlar om två irländare som sett för mycket i sina liv.

En film om rehabilitering, posttraumatisk stress och dess effekter på människor.

Bang Bang club: En nyare film om den sydafrikanska ”kompisgänget” som kallar sig Bang Bang club. En film som bygger på en verklig händelse. Modernare än de tidigare.  

Welcome to Sarajevo: Handlar såklart om kriget i Bosnien och här blir den utsände Tv-reportern Michael Henderson så berörd av det han ser och adopterar ett barn hem till London.

Salvador: Nominerad till två Oscar när den kom. Utspelar sig 1980 då en ganska misslyckad gammal fotograf återvänder till El Salvador och tar med sig sin drogromantiska kompis som spelas av Jim Belushi.

Det finns såklart fler filmer med fotografer eller journalister i huvudrollerna.

Här kommer ett gäng filmer till du kan hyra i novembermörkret.

Broarna över Madison Country: En filmklassiker som var Oscarsnominerad för bästa kvinnliga huvudroll (Meryl Streep). Fotografen spelas av regissören själv, Clint Eastwood.

Han är på uppdrag för National Geographics.

Marias eviga ögonblick: Jan Troells film om Maria Larsson som kämpar med en försupen man (Mikael Persbrandt) med att få ihop vardagen. Mitt i det hittar hon kärleken till kameran men också till en dansk fotograf som får igång hennes insomnade intresse för fotografiet.

Page One: Är en dokumentär om New York Times och hur branschen ser ut.

Ingen fotograf-film direkt men dock en verklig och träffande film om nutiden inom dagspressen.

Närvarande: En dokumentär gjord av Jan Troell om hans vän och tyvärr bortgångne Georg Oddner.

Fotografen från Riga: Maud Nycanders fina porträtt av den lettiska fotografen Inka Ruta som just nu ställer ut på Fotografiska i Stockholm.

Bill Cunningham: En dokumentär om just Bill som jobbat med ”gatumode” på gatorna i New York i hela sitt liv.

En gullig man som cyklar runt på Manhattan och har stor respekt i modekretsar.

Fur: Är en spelfilm om den amerikanska fotografen Diane Arbus som spelas av Nicole Kidman. Hon hittar en ny vän uppe på middagen och det förändrar hennes hemmafruliv.

Alla presidenters män: En riktig journalistklassiker som skildrar jobbet bakom Watergateaffären med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Just i detta nu sitter jag och skriver en text till Sydsvenskan som ska in i mellandagarna.

Skönt att bli färdigt och faktiskt ta ledigt.

Jag tror det behövs.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I fredags var PFK södras styrelse här hemma på middag. Det blev en fin kväll tycker jag, vi är ett bra gäng, helt klart.

Det är absolut det bästa med att sitta just i styrelsen för PFK södra.

Vi snackade fotografi såklart.

Jag fick dessutom Per-Anders Petterssons nya bok av dom.

Så gulligt, tack så mycket.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag kan inte låta bli att fortfarande fnissa lite åt Stora Journalistpriset. 

Uppsala Nya tidning fick pris som årets förnyare för ett projekt där bokrecensenterna lämnar med sina anteckningar i sidan så läsarna kan ta del av det.

Jag unnar dom verkligen priset, det gör jag alltid men är det inte just det, låt oss säga Christer Strömholm gjorde i den här typen av bilder.

Bilden är tagen 1959 i Barcelona.

Han lämnade med ett "Kram" dessutom.

Fint.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

I fredags hade vi vår sista "fredags-fotogrf-frukost för året och det var genomfina Johan Bävman som visade bilder från sin senaste Afrikaresa.

Han var ju dessutom här på kvällen på middag, det är fint att umgås med honom.

Om jag satt på inköpen skulle jag verkligen se till att ringa honom om jag behövde ha hjälp med bilder.

Han tänker, han är trevlig och visar sån respekt för de han fotografer. 

Duktig som få.

Stilig också om det är en fördel.

Jag minns när han kom till Sydsvenskan med ett helt nytt driv och tänk.

Jag var väldigt ledsen när han tvingades ut i frilanslivet.

Som sagt, ny budget och nytt år och du sitter där och funderar på vem du ska skicka på nästa jobb.

Jag säger bara:

Johan Bävman.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Äsch, har du läst enda hit?

Är det sant?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det börjar verkligen bli färdigt det här med Årets Bild.

Känns tidigt och skönt det med.

Jag har annat att tänka på när nyårsklockorna har ringt och vi slängs rätt in i 2014.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilden som är överst i det här inlägget är taget i Rumänien, det har du koll på om du följer den här bloggen.

Jag var också där med Cecilia Nebel, det har du koll på som sagt.

Ville bara säga att hon är grym på många sätt.

Det kommer många mail från läsare, det är inte helt vanligt men lås oss säga att det strömmar in.

Ris och ros.

Rasisternas slänger jag och berömmet spar jag i en fin mapp.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag hämtade jag min ackreditering till JVM i ishockey och fick en ny väska till samlingen.

Innehållet?

Lite info om Malmö, en vattenflaska och en "puck" med märkligt godis i.

Väskan är lite retro kanske....

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag lånar ut en mikrofon till Daniel Nilsson och som plåster på såren får jag en fin bok av David Burnett.

Tack som bara den!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nej, jag tror det börjar bli dags att fälla locket va?

Ha en riktigt fin söndagskväll men det har du nog redan.

Jag tror jag avrundar det här inlägget med dessa.