Shit, jag sitter och samlar ihop mig fortfarande, packningen går alltid fort när man ska hem.
Jag funderar på Brasilien, på jobbet och har kanske för mycket tankar i huvudet.
"Tänk inte så mycket" sms:ar min kamrat Karl Melander och det har han rätt i såklart.
Som du säkert sett har jag inte lagt ut några av de bilder jag tagit den här veckan direkt mer än runt-om-bilder.
Det kommer säkert lite mer rena sportbilder senare. På instagram har jag publicerat lite.
@larsdareberg heter jag där.
Följ mig!
Jag ser den här mamman som antingen bara löst ett problem när hon jobbar helg eller så känner hon bara "inga problem", men som om man inte har mycket att släpa på ändå som sportfotograf.
Jag tänker på David Alan Harvey, han älskar verkligen Brasilien.
Nu ska jag som sagt snart flyga hem via Paris och kanske jag stöter på Jörgen Johansson där, vi får se.
Så tokigt kan det väl ändå inte vara va?
Han är där nämligen, kolla själv.
Det ska bli himla fint att komma hem nu, ta tag i hösten även om rapporterna ser mer somriga ut, men hösten kommer, var så säker.
Nya projekt och nya uppdrag väntar.
Vi ska släppa vår bok om KB som snart kommer från tryckeriet.
Det jag kanske allra mest tar med mig från de här spelen är den fullständiga livsglädje som finns runt Paralympics.
Man ser människor med funktionsnedsättningar man inte trodde fanns, men med en sådan livslust.
Det är ärligt talat underbart!
Både inspirerande och imponerande på så många plan.
Nej, ärligt talat, nu hoppar jag in i duschen, sen flygplatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar